Freddie och Fritz är beviset på att det går att studera och ha husdjur samtidigt

Många studerande drömmer om en egen hund eller katt, men vågar inte skaffa en lurvig, fyrbent vän under studietiden. Amanda och Mathilda är två studerande som valt att satsa både tidsmässigt och ekonomiskt på sina husdjur – och även om det stundvis kan bli stressigt är kärleken som de får från sina pälsbeklädda vänner värt det. 

Freddie, som nyligen fyllt ett år, är en korthårig tax med stark vilja som matte Amanda From gör sitt bästa för att tygla. 

― Han är en liten bortskämt baby, säger hon skrattande.

För Amanda, som för andra året studerar film och media med inriktning på online media på yrkeshögskolan Arcada, har alltid drömmen om en egen hund funnits där. Under ett mellanår växte sig drömmen allt starkare och hon tag kontakt med en hunduppfödare i Kuopio, men innan dess funderade hon noggrant på om hon hade tid för en hund och vilka kompromisser hon var villig att göra. Hon har alltid tyckt om taxar, men övervägde även att köpa en labradoodle, som ska vara en allergivänlig ras – Amanda är nämligen allergisk mot hundar.

― Valptiden gick ganska bra. Jag hämtade hem Freddie under höstlovet i fjol och kunde därför vara hemma med honom på heltid under den första veckan. Vi hade ganska mycket distansstudier då, men jag jobbade vid sidan om studierna och mina föräldrar fick därför rycka in som hundvakter, berättar From.

Amanda och Freddie bor i en stor tvåa nära Mattby i Esbo och enligt Amanda är lägenhetens storlek lämplig för Freddie. Att hitta en lägenhet som tillåter husdjur gick ganska smidigt, även om Amanda är beredd på att några dörrkarmar måste bytas ut när hon och Freddie någon gång flyttar ut: Som valp tuggade nämligen Freddie glatt på dörrkarmarna. Hon uppskattar också att hon har ett eget sovrum dit Freddie inte får komma in.

― Han har lärt sig att sovrummet är förbjudet för honom. I början fick han inte heller ligga i soffan, men den regeln struntar han glatt i. 

Sina dagliga promenader tar Amanda och Freddie i en närbelägen skog och det finns dessutom några hundparker i närheten som Freddie kan leka i. Amanda har bil som de kan utnyttja om de vill åka lite längre bort för äventyr. Sammanlagt lägger Amanda nästan två timmar per dag på att promenera med Freddie, och det blir både kortare och längre promenader varje dag i både ur och skur. 

― Freddie tycker inte om dåligt väder såsom regn, och då vill han inte vara utomhus längre stunder. Sådana dagar behöver han sysselsättas mer inomhus, vilket också slukar tid, säger From.

Kärlek vid första ögonkastet

Nu när läget med coronapandemin ser bättre ut har Amanda fler obligatoriska föreläsningar att gå på, vilket har lett till att hon noggrannare planerar sina dagar enligt Freddies behov: En hund kan inte lämnas ensam i flera timmar.

― Jag måste också räkna med hur lång tid det tar för mig att förflytta mig mellan skolan och hemmet. Mellan tre och fem timmar kan jag tillbringa på campuset, men sedan måste jag åka hem för Freddies skull, säger hon.

Eftersom Amanda jobbar vid sidan av studierna har hon ibland varit tvungen att gå tidigare från skolan, vilket har lett till kompletteringsuppgifter. Hon upplever ändå att skolan är ganska flexibel av sig.

― Jobbet däremot har väldigt lite förståelse för att jag har hund. Ibland känner jag mig lite stressad över hur jag ska hinna med allt. Jag vill inte att Freddie ska bli uttråkad där hemma. 

Att jobba är inte obekant för Amanda, som har arbetat sedan hon var femton år. Hon sparade själv ihop pengar till Freddie, som kostade ungefär 1200 euro, och lägger varje månad undan en summa för att ha en buffert om något oförutsägbart skulle hända henne eller Freddie. 

― Klart att Freddie kostar en del, till exempel lönar det sig att ha honom försäkrad. Maten kostar också, men sammanlagt ligger Freddies kostnader på ungefär 30 euro per månad. 

Efter ett år tillsammans har Amanda och Freddie skapat sig en fungerande vardag. Amandas skrivbord är placerat i sovrummet, så när hon går dit för att studera och stänger dörren om sig vet Freddie att han måste underhålla sig själv en stund. 

― Han kan underhålla sig själv, men självklart lämnar jag inte honom utan uppsikt. Freddie är hyperaktiv och tuggar sönder alla sina leksaker. Han älskar bollar och har en stor fotboll som han i timmar kan skuffa omkring i lägenheten. Den fotbollen visade sig vara en bra och billig leksak. Att pussas tycker han också om och han älskar andra människor.

Trots att vardagen med en hund är intensiv gör Amandas kärlek till Freddie värt det. 

― Jag minns när jag träffade honom första gången, jag blev direkt kär i honom. När jag några veckor senare hämtade hem honom satt han i min famn hela vägen. Vi gör allt tillsammans och jag tar med honom överallt dit hundar är välkomna, säger From.

Två om kostnaderna

Mathilda Lindbloms katt Fritz fyller ett år i november. Fritz är av rasen Maine coon och väger redan sju kilo, men blir troligtvis större än så. För Mathilda var det en självklarhet att skaffa katt: Hemma i Sibbo har familjen alltid haft katter, och när hon först flyttade hemifrån upplevde hon sitt nya hem som tyst och livlöst utan katterna. För henne var det också viktigt att hennes blivande katt kom från en bra uppfödare.

― Jag ville ha en bra och frisk katt, men det var svårt att hitta en lämplig katt under coronapandemin när så många skaffade husdjur, säger Lindblom, som studerar på Svenska social- och kommunalhögskolans allmänna linje för tredje året.

Mathilda ser många fördelar med katter: De klarar sig på egen hand under flera timmar och det går ganska smärtfritt att lämna Fritz ensam hemma om kvällarna. Vid nödfall kan Mathilda föra Fritz till sina föräldrar i Sibbo, som har egna katter som Fritz kan umgås med. Den ekonomiska biten är inte heller ett problem för Mathilda och hennes sambo. 

― Det är lättare att klara av kostnaderna när vi är två om dem, det kan bli dyrt om man skaffar katt på egen hand.

Enligt Mathilda uppstår de största kostnaderna under det första året, när nya saker såsom leksaker, kattoalett och katträd ska införskaffas. Katten ska vaccineras flera gånger och även försäkras. Mathilda uppskattar att det första årets kostnader landade på ungefär 2000 euro. 

― Fritz kostade lite på tusen euro. Nu ligger våra kostnader för mat, kattsand och liknande på ungefär 50 euro per månad, alltså 25 euro per person. Vi satsar på kvalitetskattmat eftersom vi tror att det billigare på sikt, säger Lindblom.

Räkor och grädde är bäst

Att hitta en bostadsuthyrare som godkänner husdjur var till en början svårt. Mathilda och hennes sambo hyr en lägenhet på den privata marknaden och när de började leta efter en bostad tittade de endast på lägenheter som uttryckligen godkände att hyresgästen hade husdjur.

― Vår nuvarande lägenhet tillät egentligen inte husdjur, men vi frågade snällt om vår katt kunde flytta med och det gick bra. Hundar kan ju förstöra ganska mycket i en lägenhet, medan katter orsakar mindre skada. Fritz har orsakat lite repor i golvet när han springer runt, men vi har nu täckt in golvet med stora mattor.

Att bo mitt i Helsingfors med en katt ser Mathilda inte som ett problem. Hon är van med innekatter och skulle inte våga släppa ut Fritz på stadsgatorna. När han besöker Mathilda föräldrar får han inte gå ut eftersom de bor nära livligt trafikerade gator. 

― Om vi hade en stor innergård eller om det inte fanns så mycket stora bilar i närheten skulle jag kanske låta honom gå ut ibland. Men min erfarenhet är att utekatter inte blir så gamla eftersom de råkar ut för olyckor, säger Lindblom.

Lägenheten har en stor balkong som Fritz tycker om att klättra på. Utanför balkongen finns en bar vars gäster ibland har nöjet att få syn på Fritz där han ligger och spanar på dem. 

― Det händer att vi hör de bargästerna ropar: Kato, kissa! Det är roligt.

Fritz är en mycket sällskaplig katt som älskar att komma människor nära. 

― Jag brukar säga att han är en naisten mies. Däremot är han inte förtjust i typiska kattleksaker, utan han föredrar att leka med flaskkorkar, toarullar och annat skräp. Vid nattduksbordet har jag metallvattenflaska som han tycker om att slå i golvet på nätterna så att jag vaknar och han väcker mig klockan sex för lek, säger Lindblom.

Hon beskriver Fritz som en bortskämt katt som älskar räkor, fil, ost och grädde (gärna med kokossmak) och som genast kommer lunkande till köket när han hör hur en yoghurtförpackning öppnas. Han är inte rädd för någonting, inte ens dammsugaren, och fungerar lite som en terapikatt för Mathilda.

― Det är roligt att se på allt dumt som han hittar på. Han sover mycket och ligger gärna nära, och det är lugnande med håriga kreaturer. Att ha katt har inte lett till att jag känner mig mer stressad, tvärtom, säger Lindblom.