Recension: StudOrgs spex – absurd skräckkomedi som bäst

Att gå på StudOrgs spex är lite som att se ett absurd live-spelande av sällskapsspelet Cluedo, fast med inslag av intern humor om Svenskfinland och med rysk, tysk och fransk brytning. 

Efter två långa år av coronapandemi blev StudOrgs spex äntligen av i en fullsatt sal på Annegatan i Helsingfors. Föreställningen börjar med ett välkomnande från regissör Sara Björklund producent Ina Mickos och publikens sedvanliga utrop “när börjar spexet, när börjar spexet”. Vilket följs av ljudet av poppande champagneflaskor. 

Tre olika namn

Spexet, som har tre olika namn, utspelar sig på en gård någonstans utanför Borgås stadskärna. Stadsbon och primadonnan Ann-Lousie “Lulu” af Kleinfischbach (Linnéa Lang) gifter sig med bonden Robin ”xX PowerCarrot Xx” Södergård (Robert Lindlöf). De är ett oväntat par som mot all förmodan hittat kärleken på nätet, sjungs det i föreställningens första låt Ett oväntat par. 

Brudens mormor Eira-mommo af Kleinfischbach (Jenna Liljelund) följer bruden till altargången och har en trovärdig sminkning, som gjorts av Denja Leinson. 

Brudgummens bestman Oscar Norrgård (Sofia Sagath) som talar på österbottnisk dialekt lever upp till stereotypen av den fåordiga mannen som har svårt att uttrycka känslor. 

Gifta i tio minuter

Bröllopsfesten hinner vara i cirka tio minuter innan brudgummens bestman villrådigt kommer in på scen med den vita skjortan nedsmetad med vad som ska föreställa blod. Brudgummen är död. Publiken skriker omstart “det är näsblod” och föreställningen har nu nått formen av en absurd skräckkomedi. 

Bartendern, som också är hotellägare, städare och så vidare, som skickligt spelas av Emilia Savage, får i uppgift att ringa till polisen och förklara var mordet har begåtts. Bartendern bjuder på ett skickligt skådespeleri med rysk brytning under hela föreställningen. Tyvärr har polisen en kötid på cirka 3 000 personer, vilket driver med att polisen saknar resurser. 

Publiken skriker omstart “gården ligger ännu längre bort” och bartendern berättar att polisen bland annat måste klia fåret Fjalar under hakan vid ankomst till gården. Fåret Fjalar blir sedan ett bestående inslag i spexet. 

Cluedo

Sedan följs spexet av vad som liknar ett utdraget Cluedo-spel. Alla inblandade på bröllopsfesten är misstänkta och ska förhöras av kommissarie Vince Taylor (Alec Edman) som ser ut som en karaktär tagen direkt från Gudfadern. 

Bestmannen pekas ut som mest misstänkt eftersom han bara några minuter efter vigseln ägt rum varit otrogen tillsammans med bruden i kylrummet. Att bruden skulle vilja vara otrogen med fästmannens bästa vän med argumentet att han inte levde upp till sitt namn xXPowerCarrotXx och på grund av brudens omåttliga sexuella begär, är en subtil hint till dagens alltmer öppna attityder mot öppna relationer. 

Att bruden vid förhöret säger “vi träffades på Grindr”, faller dock helt platt eftersom det är en app som är känd för att vara en mötesplats för homosexuella män. Tinder hade varit ett naturligare svar. Som svar på tal skriker publiken omstart “ni är kusiner” vilket tangerar stereotypen om att alla känner alla i Svenskfinland. 

För att lösa mordgåtan har Taylor med sig de nykläckta poliserna kommissarie Qlitorié (Wilma Peltomäki) som talar med fransk brytning och konstapel Kükschaft (Eva Gustavsson). Precis som Kling och Klang i Astrid Lindgrens Pippi Långstrump gör de här kommissarierna en bra insats av att spela lite “dumma”. 

Var är qlitorié?

En återkommande omstart från publiken är att konstapel Kükschaft ska hitta sin kompanjon kommissarie Qlitorié, vilket är en skicklig demonstration av stereotypen att män ofta har svårt att hitta till klitoris på kvinnokroppen. 

Med träffsäkra toner sjunger bruden (Linnéa Lang) låten Hur ska jag leva?

Bandet som också består av Nat Nyström på piano och Patrik Leppilampi är synkade och ger föreställningen ett extra djup. 

I sista delen av föreställningen blir den mordmisstänkta bestmannen plötsligt knivhuggen, och det är nu två mord som ska utredas istället för ett. 

De pågående förhören med de misstänkta och att försöka hitta den mordmisstänkte går som en röd tråd genom hela föreställningen. 

Träffsäker ståuppkomik 

Spexets stora humordrottning är ändå bartendern (Emilia Savage) som under akt två nästan lyckas skapa en egen ståupp-scen till publikens räddning medan tekniken strular. Att det är en träffsäker humor det handlar om gör sig påtagligt när publiken gång på gång skriker “omstart”. 

Som gräddet på moset faller dekoren ned på skådespelarna under akt tvås första sång, men som inte påverkar föreställningen negativt. Vid det här laget skulle det lika gärna kunnat vara en del av spexet, eftersom stämningen är så uppsluppen. 

I låten Ingen ängel tar Eira-mommo af Kleinfischbach (Jenna Liljelund) publiken med storm med en röst som nästan påminner om Edith Piafs. 

Kulmen i föreställningen kommer när brudens bästa vän Vivi Strömfeldt (Anna Louhisto) bekänner att hon är kär i bruden själv, vilket publiken redan hade anat i och med trovärdigt skådespel från Louhisto. 

Genombrottet i mordutredningen kommer när bästa vännen (Anna Louhisto) bekänner mordet: “jag gjorde det för kärleken”, vilket är själva definitionen för en historisk tolkning av vad romantik handlar om. 

Att brudens bästa vän blir kär i bruden är ett tacksamt avslut på en föreställning som höll på att bli ännu en heteronormativ kärlekssaga men som nu fick de nyanser som saknades.