Hoppa till innehåll

Samisk litteratur dissas av svenska förlag

Varför översätts inte samisk litteratur till svenska? Varför är den samiska litteraturen, som har översatts till svenska, inte tillgänglig i Svenskfinland? 

Har du någonsin läst en bok av en samisk författare på svenska (eller överlag)? Var den översatt till svenska eller skriven på svenska? Hur fick du tag på den? Den sista frågan kanske känns dum. Det svenska och finlandssvenska litteraturfältet, inkluderat litteratur översatt till svenska, brukar inte vara känt för svårtillgänglighet eller för uppenbara brister i innehållet.

Bor du i Sverige eller i Svenskfinland får du tag på de svenskspråkiga verk som finns i omloppet och det finns överlag ett adekvat och brett urval, speciellt av nordisk litteratur. Så borde det vara, inte sant? 

Det talas allt mer (och mer nyanserat) om samer i finländska medier på 2020-talet, vilket säkert väckt många till att inse sina bristande kunskaper om samer. Det kanske väcker intresse att bekanta sig närmare med samiska kulturer och ett enkelt sätt är läsa. På svenska finns det ett brett urval av bra facklitteratur, som till exempel Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit – om tvångsförflyttningarna i Sverige (2020, Nordstedts) som vann Augustpriset 2020.

Då det finns gott om facklitteratur för en intresserad svenskspråkig läsare finns det säkert gott om skönlitteratur också, inte sant? Senast utkom prisbelönta Stöld av Ann-Helén Laestadius (2021, Romanus & Selling), till exempel dikteposet Ædnan av Linnea Axelsson (2018, Albert Bonniers) och så finns ju Annica Wennströms verk (deckarna är skrivna med Eva Swedenmark). 

Redaktionen gräver igenom en lång lista på samiska författare och deras verk för att få en bild av vad det finns skrivet på svenska (förutom de ovannämnda) och vad som finns översatt till svenska. Efter en hög med barnböcker, några ungdomsromaner, lite minneslitteratur (t.ex. Sara Ranta-Rönnlund samt klassikern Johan Turi översatt av Sven Karlén och K. B. Wiklund) och en del lyrik tar det slut. På norska och finska finns det i stora lass. Var gick det snett?

Utgångsläget

Utbudet av samiska författares verk på svenska består i sin helhet av, som väntat, av böcker skrivna på svenska samt av böcker översatta till svenska. På basis av dykningen i nätets djup anar redaktionen för det första att det överlag publiceras förhållandevis mindre samisk litteratur på svenska (översatt eller original) än på norska och finska, fastän det finns betydligt fler samer i Sverige än i Finland (de flesta bor i Norge).

Dessutom verkar dykningen även skvallra om en oskälig brist på tillgänglighet i Svenskfinland av det som det finns utgivet, speciellt av det översatta. 

Det finns många trådar att nysta upp. Med tanke på det finlandssvenska minoritetsspråksperspektivet och åldern på Studentbladets läsare är det trots allt mest intressant att reda ut hur det står till med just översättningar (från samiska språk) av skönlitteratur för vuxna till svenska och tillgängligheten av dessa verk i Svenskfinland. 

Denna artikel blir en första titt, en introduktion i läget, och har säkert sina egna brister och tillkortakommanden. Vårt främsta syfte är därför att väcka intresse, ställa frågor och fundera lite på Svenskfinlands förhållande till samisk litteratur och inte att presentera en perfekt och uttömmande avhandling. 

Som gemene finlandssvensk säkert känner ända in i ryggmärgen är det väldigt viktigt att få skriva skönlitteratur på sitt modersmål och inte önskvärt att tvingas skriva på majoritetsspråket för att kunna bli utgiven. För att kunna nå utanför språkgruppen krävs översättning. Speciellt samiska språken har en situation där få bland majoritetsbefolkningen kan något samiskt språk, då översättning spelar än ännu mer avgörande roll än mellan till exempel svenska och norska.

För att stöda samiska författares rätt att skriva på samiska och istället bli översatta, fokuserar artikeln på produktionen och tillgängligheten av översättningar till svenska. 

Samisk litteratur – en kort introduktion

Som med de flesta andra finsk-ugriska språk, även finska, är de första litterära verken på diverse samiska språk kyrklig litteratur och ABC-böcker.

Efter en kort skönlitterär boost i början av 1900-talet var det väldigt tyst på det samiska litteraturfältet tills 70-talet. 1914-1970 råkar också vara tunga årtionden av tvångsassimilering och tvångsförflyttning av samer, då många slutade tala samiska språk och lät blir att överföra språken till sina barn i rädsla för deras säkerhet.

Detta har sedan gjort att många samer inte kan något samiskt språk och därmed har vi såklart en del samiska författare som därför skriver på ett majoritetsspråk.

Förutom att samer har slutat tala och överföra samiska har tvångsassimileringen också inneburit att det inte funnits eller fortfarande heller finns någon alls eller adekvat modersmålsundervisning. Brist på modersmålsundervisning har också skapat talare som känner att de inte kan skriva tillräckligt bra på samiska för att till exempel skriva skönlitteratur. 

Det samiska begreppet litteratur är en aning bredare än bara skriven text – det innehållet också muntligt berättande och jojk. I sin artikel Kirjallisuus ja taiteet – sulautumisen uhasta kohti sisäistä elämää (2011) skriver Irja Seurujärvi-Kari att jojkande och den muntliga berättartraditionen påverkar den moderna samiska litteraturens form och teman på ett centralt sätt. 

På basis av rapporten A Writing Hand Reaches Further – Recommendations for the improvement of the Sámi literary field (2018) av Johanna Domokos har situationen från 2011 inte ändrats mycket: de flesta nya titlarna är barnböcker och för vuxna finns det på olika samiska språk huvudsakligen poesi samt en del romaner.

En av de största utmaningarna är resursbrist: förlagen har inte råd att ge ut alla böcker de skulle vilja ge ut. Många manus får vänta i åratal på att bli utgivna. Resultatet blir att på samiska språk ges det ut några få titlar i året.

En välkommen nyhet är Anarâškiela servi ry:s (sv. Föreningen för det enaresamiska språket) första romane på enaresamiska, skriven av språkvetaren Marja-Liisa Olthuis: scifi-romanen Masa jo Mánudáást (2021). Eftersom enaresamiska endast har några hundra talare väntar redaktionen ivrig på översättningar!

Finns det ens översättare?

Det största utbudet är trots nyheten på nordsamiska, som är det största samiska språket och som talas i Norge, Sverige och Finland. Många som har nordsamiska som modersmål är tvåspråkiga. Det går dessutom att läsa som främmande språk på flera högskolor i Norden. Litteratur översätts generellt flitigt till svenska så det finns proffs även för det. Det borde därmed inte i teorin finnas total brist på översättare till svenska? 

Enligt Domokos rapport har samiska verk översatts till åtminstone 40 olika språk mot slutet av 2010-talet. Nio av samiska språk som talas ännu idag har sju ett etablerat skriftspråk.

Samerna är sammanlagt 75 000 -100 000 personer, varav kanske hälften talar ett samisk språk (för att inte tala om vilka som också känner att de skriver stadigt på samiska). 40 språk är därmed en siffra som få hade tippat på.

Det verkar alltså handla mera om attityder, prioriteringar och brist på kontaktnätverk för svenskan del än verklig brist på översättare. 

Men det finns väl på bibban? 

Lyckas man först gräva åt sig en lista med samiska författare som skrivit för mer vuxen publik och dessutom vilka som översätts till svenska, har man gjort ett stort jobb för nästan ingenting. Några titlar som finns är till exempel är Kerttu Vuolabs roman Bárbmoáirras (2008, Davvi girji) som översattes till svenska 2011 av Riitta Taipale (Paradisets stjärna – en sägenroman, även den publicerad på Davvi Girji) pga. att den nominerades till Nordiska rådets litteraturpris.

Det har också översatts lite lyrik: Ett urval dikter 1989-2001 (översatt av Kristina Utsi 2004, DAT) en samling av även utomlands kända Inger-Mari Aikios dikter samt legenden Nils-Aslak Valkeapääs Vidderna inom mig (1985 DAT översatt av Mia Berner, John E. Utsi och Kristina Utsi 1987, DAT & Cafe existens). Alla dessas originalspråk är nordsamiska.

Helmet, som är huvudstadsregionens biblioteksnätverk, brukar ha allt mellan himmel och jord. Ämnesordet “saamenkielinen kirjallisuus” ger det samisk litteratur på samiska språk och översatt till andra språk. Men det finns det bara en skönlitterär bok på svenska: en barnbok. Därtill finns fem verk på engelska, 34 på finska, 11 på norska, och resten är på diverse andra språk. 

Ämnesordet “samisk litteratur”, “saamelainen kirjallisuus” och andra motsvarande ger ojämna resultat. Det verkar inte finns en kategori som samlar alla samiska författares verk oberoende vilket språk de är skrivna på eller översatta till. 

För att hitta böcker av samiska författare på svenska måste man med andra ord känna till författare färdigt, speciellt om de inte skriver om stereotypiskt samiska teman. Av de som skriver på svenska som redan nämnts finns alla, Laestadius, Axelsson och Wennström, på Helmet och andra biblioteksnätverk i alla hörn av Svenskfinland. Ranta-Rönnlund finns lite sämre tillgänglig, bara ett av hennes verk är lättillgänglig i Svenskfinland.

Första jakten efter översättningar i Helmet ger egentligen bara översättningar av Nils-Aslak Valkeapääs lyrik. Att ha Valkeapää är the bare minimum när det kommer till samiskt litteraturutbud. Hans kändaste verk är diktsamlingen Beaivi, áhčážan (1989, DAT) som han vann Nordiska rådets litteraturpris med 1991. Det finns bara en gemensam skandinavisk översättning av den med svenska, bokmål och nynorska: Solen min far (översatt från nordsamiska originalet av Harald Gaski, Jon Todal och Kristina Utsi 1991, DAT). 

Men Paradisets stjärna och Ett urval av dikter hittas inte på Helmet. Var finns den då, om inte i huvudstadsregionen där så många finlandssvenskar bor? 

Studentbladet gör en systematisk sökning på datanbasen finna.fi som har information om alla bibliotek i Finland. Redaktionen går igenom över 25 samiska författare (inte bara nordsamiska). 

Fynden är följande:

Paradisets stjärna finns tillgänglig på Uleåborgs universitetsbibliotek och inom Lapplands bibliotek i Enontekis, Pello, Rovaniemi, Simo och Övre Torneås bibliotek. Där finns de finlandssvenska läsarna i regel inte.

Ett urval dikter 1989-2001 finns på Jyväskylä universitetsbibliotek, Uleåborgs universitetsbibliotek, inom Lapplands bibliotek i Enontekis, Muonio, Museokirjastot (ej hemlån), Pedar Jalvi-biblioteket i Utsjoki, Rovaniemi, på Åbo Akademis bibliotek (gör beställning) och på Nationalbiblioteket, men endast för läsning i läsesal samt på Helsingfors universitet (SKS bibliotek) och Åbo universitet (läsning endast på plats). Inte precis lättillgänglig.

Vidderna inom mig finns i Kokkola, Helle-biblioteken i Raseborg, Vasa, Vaski-biblioteken i Åboregionen, Helmet-biblioteken i huvudstadsregionen, Malax, Korsholm, Pedersöre, Blanka-biblioteken i Pargas och många flera. Godkänt betyg. 

Solen min far finns på Vaski-biblioteken, Helmet-biblioteken, Helle-biblioteken, Korsholm, Närpes, Pedersöre, Jakobstad och flera andra. Även godkänt betyg här. 

Arvingarna: tredje delen av Jovnna-Ánde Vest (2005 Davvi Girji, översatt från nordsamiska till svenska av Riitta Taipale 2006, Davvi Girji) finns bara i Rovaniemi biblioteks samiska samling. Del ett och två i serien finns inte översatta till svenska. Del tre blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris år 2006.

Inte för det att, diktsamling av Inghilda Tapio (1995 DAT, översatt från nordsamiska av Inghilda Tapio själv och Birgitta Östlund 2001, DAT) finns på Vasas huvudbibliotek och Rovaniemi (och gemensamma nordiska biblioteksbussen i Kiruna, Sverige). 

Kall kamrat, lyrisk kortroman av Rose-Marie Huuva (1999 DAT, översatt från nordsamiska av Rose-Marie Huuva själv och Birgitta Östlund 2001, DAT) finns på Vasa bibliotek, i Rovaniemi och på Depåbiblioteket. Boken blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2001.

Stina Ingas tvåspråkiga diktsamlingar Jámán oanehis bottu = Jag dör en kort stund (2016, DAT) och Dego Stálu lávžegihput = Som björkarnas häxkvastar (2020, DAT) som hon översatt själv, finns bara tillgängliga i Rovaniemi, Lapplands biblioteksnätverk och Uleåborg. Där finns de finlandssvenska läsarna i regel inte.

Vi gör ett stickprov i Finna på ett verk som är skrivet på norska och översatt till svenska:

Vaka över den som sover av Sigbjørn Skåden (2014, Cappelen Damm i Oslo, översatt till svenska av David Vikgren 2019 Teg publishing i Luleå). Den finns tillgänglig i Jakobstad, Korsholm, Rovaniemis samiska samling, på Helmet samt Blanka-biblioteken.

Sökningarna verkar tyda på att tillgängligheten av samisk litteratur som är skriven på svenska är bättre än tillgängligheten av litteratur översatt till svenska. Dessutom verkar allt som översätts till svenska översättas huvudsakligen från nordsamiska. Sökningarna verkar också tyda på, att till skillnad från översättning till norska och finska, behövs en nominering till Nordiska rådets litteraturpris för att en roman på samiska ska överhuvudtaget översättas till svenska men tillgängligheten på biblioteken i Svenskfinland blir fortfarande dålig. 

För att vara väl tillgänglig på bibliotek i Svenskfinland krävs det att man faktiskt vinner Nordiska rådets litteraturpris. För att författaren själv ska få översätta krävs ingen nominering, men då blir det tydligen tillgängligt på Vasa huvudbibliotek. Redaktionen har en bild av att annan nordisk litteratur översätts och införskaffas till bibliotek med mindre strikta villkor. 

Det verkar också finnas en tendens av att översättningen ges ut av samma förlag som originalet, alltså av samiska förlag. Så brukar det inte heller vara här i gällande andra nordiska litteraturer. Närmast kommer Schildts & Söderströms som har ett relativt nytt systerbolag (Kustantamo S&S) för att ge ut finska översättningar av sina titlar. 

Förlagen och utgivningen

Det verkar som att det finns ett bristande intresse bland svenskspråkiga förlag, bibliotek i Svenskfinland och läsare att ha att göra med samisk skönlitteratur för vuxna. När Studentbladet kontaktade det samiska förlaget DAT och frågade varför samisk litteratur inte översätts och publiceras på svenska, svarade deras talesperson koncist:

— Vi vet inte varför. Ni måste fråga de svenska förlagen. De bestämmer.

Samma uppfattning upprepades under Nordisk kulturkontakts online-paneldiskussion I spårens rötter och rötternas spår (1.12.2021). Författare Annica Wennström berättade (i slutet av diskussionen) att det är svårt att bli utgiven av svenska förlag. Hon berättar att hon har hört förlagsfolk säga “hon [Wennström] skriver så bra, synd att hon skriver sådant som ingen vill läsa.”

Hon fortsätter med att man måste skriva på rätt sätt om samer på svenska förlag. Man får till exempel inte kritisera Sverige för mycket.

Lost in translation?

Det mesta av litteratur på samiska som översätts, översätts till norska och finska, precis som sökningen bland utbudet på Helmet antydde på. 

Samtidigt som det råder brist intresse från svenskt håll såldes översättningsrättigheterna för Niillas Holmbergs finskspråkiga roman Halla Helle (2021, Gummerus) nyligen till ett franskt förlag. Verk som han skrivit på nordsamiska har översatts till estniska, norska, finska, tyska, engelska och spanska –  men inte svenska. Det är fascinerande att en nordisk författare kan vara så etablerad i Europa utan att ha blivit översatt till det största nordiska språket.

Inger-Mari Aikios författarkarriär har fört henne på på turné i Sydamerika. Men som bekant från ovan finns det bara en fjuttig samlad volym på svenska, som inte ens finns i hyllan i Svenskfinland utan kräver fjärrlån som kostar.

Domokos rapport berättar också att aktörer på det samiska litteraturfältet har uttryckt oro för att samisk litteratur inte översätts tillräckligt till nordiska språk. 

Redaktionen tippar också på att nordbor allmänt taget har bristande (läs: ingen) kunskap om samisk litteratur och att det knappast fortfarande heller presenteras som en del av nordisk litteraturkanon i undervisningen. Det hjälper inte heller att översatt och tvåspråkig litteratur inte finns på hyllan i Svenskfinland.

Det är ett mångfacetterat problem att få samisk litteratur översatt (och publicerad) på svenska, berättar Lea Simma på det samiska författarcentret Tjállegoahte i Sverige.

— Väldigt lite litteratur översätts till svenska och det beror mest på att all samisk litteratur i princip ges ut i Norge. Då är det upp till författarna själva att driva på att verken översätts till svenska, säger Simma. 

Hon berättar vidare att författare som Inghilda Tapio, Stina Inga och Ros-Marie Huuva till exempel själva jobbat med sina översättningar. Språkmuren mellan de olika samiska språken och svenska går inte heller att glömma bort.

— Det är väldigt få författare på svensk sida som kan skriva på samiska, eller tala samiska överhuvudtaget, på grund av statlig politik sedan hundra år, säger Simma.

Förutom problemet med översättningar är också de samiska förlagen är små och har begränsade resurser för marknadsföring.

— Det är upp till författarna själva att sälja boken. Därför jobbar vi mycket med att informera om både ny och befintlig samisk litteratur, säger Simma.

S&S har sitt systerbolag för finska översättningar, men Förlaget har nyligen själv gett ut svenska översättningar av både Koko Hubara och Juha Itkonen. Detta kunde uppmuntras ytterligare, även om det börjar med finskspråkiga original. Niillas Holmbergs Halla Helle samt Inga Maggas Varjonyrkkelijä (2020, Like) är skrivna på finska, och så är Inger-Mari Aikios diktsamling 69 čuoldda – 69 pylvästä (2018, DAT) tvåspråkig. 

Mellan stolarna

Man kunde tänka sig att om inte sverigesvenska kulturinstitutioner förstår vikten i att främja minoritetslitteratur, så skulle de finlandssvenska göra det. 

Trots det verkar det som att det inte har hänt någon annan växelverkan än att Tove Janssons Trollvinter (1957) och Pappa och havet (1965) har översatts till nordsamiska (2014 av Inker-Susanna Nutti respektive 1990 av Ritva Torikka) och Trollvinter till även enaresamiska (2019 av Ilmari Mattus) och skoltsamiska (2019 av Satu Moshnikoff). Men innan ytterligare kritik behövs det en gnutta mer förståelse för hur översättning går till på administrativ nivå.

Översättningar behöver för det mesta extern finansiering för att förlagen ska ha råd. De finansieras bland annat med hjälp av olika center för litteraturexport och andra stödorganisationer. Nordisk export finansieras av bland annat Nordiska ministerrådet och det finns exportorganisationer för isländsk, grönländska, norsk, dansk, svensk, färöisk och finländsk litteratur. I Finland är det organisationen Finnish Literature Exchange (FILI) som gäller. 

Även om det finns tydliga regler och villkor generellt blir fältet en höstack när det kommer till att översätta litteratur från samiska språk till andra nordiska språk. Som tur har det skrivits rapporter om ämnet som stöd.

Till att börja med finns det inte ens en separat exportorganisation för samisk litteratur, utan det sköts av samiska takorganisationen Sámi Dáiddárráđđi som även representerar andra former av konst samt de svenska, norska och finländska exportorganisationerna. 

FILI stöder utländska förlag i att översätta skön -och facklitteratur från finska, finlandssvenska och samiska språk som är utgiven i Finland. Finska förlag och litteraturtidskrifter kan få stöd av FILI för att översätta samisk (och östlig finsk-ugrisk) litteratur till finska. 

Infrastrukturen gynnar inte samisk litteratur. Bild: Mia Adler.
Det är infrastrukturen som är misslyckad, och det är samernas kultur som får lida. Bild: Mia Adler.

Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS) skriver på sina nätsidor att förlag kan ansöka om stöd för att översätta finsk litteratur till svenska från Delegationen för den svenska litteraturens främjande två gånger per år, men de nämner inte samiska språk. Det fattas alltså fattas explicit stödstruktur för att översätta mellan finlandssvenska och samiska verk som är utgivna i Finland. 

Swedish literature exchange (SLE) stöder utländska förlag i översättning av samiska språk utgivna i Sverige. Norwegian Literature Abroad (NORLA) stöder utländska förlag i översättning av samisk litteratur utgiven i Norge. Men när det kommer till kriterier för understöd till översättning från samiska språk står det  “For oversettelse fra samiske språk gis tilskudd til oversettelser av utgivelser med norsk ISBN-nummer till land utenom Norden.” Så gärna utomlands men inte till Norden? 

Ännu när rapporten Wandering words – Comparisons of the Position of Non-dominant Language Writers in Nordic Organizations (2016) av Outi Korhonen och Rita Paqvalén skrevs inkluderades inte de samiska språken i NORLA:s system alls. Det har alltså redan skett en förändring i bättre riktning.

Eftersom de flesta samiska författarna som ges ut på samiska ges ut i Norge faller nästan alla verk mellan stolarna ifall man vill översätta till svenska. Enligt Domokos rapport kan FILI göra undantag men det återstår att se hur FILI och SLS kunde tänka sig agera ifall de finlandssvenska förlagen vill ta tag i samiskspråkig litteratur. 

Mellan stolarna faller lätt också de som kunde tänka sig ge ut en svensk översättning på eget förlag eller översätta sin egen bok på eget förlag eftersom litteraturexportens stöd gäller förlag. Svenska kulturfonden med flera beviljar stöd för översättningar endast undantagsvis, redaktionen gissar för att det finns starka etablerade finlandssvenska förlag.

Hur är det med Sámi Dáiddárráđđi då? Ännu i Domokos rapport (2018) faller den samiska litteraturen helt mellan stolarna på grund av NORLAS:s policy, men när redaktionen 2022 tar en titt på Dáiddárráđđis sidor ser det ut som att de nuförtiden kan själva dela ut översättningsstöd åt förlag! För att undvika missförstånd kontaktar Studentbladet Dáiddárráđđi för säkerhets skull men har tillsvidare inte fått svar. Samiska litteraturexportens position har diskuterats i flera år, kanske det har börjar hända något nu?

Det är naturligtvis också viktigt att stöda översättning till samiska språk, även om det inte i sig behandlas här. Redaktionen gör ett stickprov på hur de funkar åt andra hållet – från finlandssvenska till nordsamiska – och testar översättningen av Trollvinter: den är publicerad av Finlands Sameting och finansierad av förutom Finlands Sameting även Svenska statens kulturråd – det vill säga SLE samt Sveriges Sameting. Motstridigt av SLE som explicit nämner på sin hemsida att förlag ska vända sig till FILI för översättning av finlandssvensk litteratur, men huvudsaken är att den blev finansierad. Bra om exportorganisationerna kan göra undantag.

Bristande infrastruktur

Lea Simma vid Tjállegoahte förklarar vidare att den litterära infrastrukturen för samer i Sverige inte fungerar.

— Det finns knappt några samiska förlag på svensk sida. De pengar som finns att söka för utgivningar av översättningar kan endast sökas av förlag. De svenska förlagen känner inte till de samiska översättarna. Det finns få översättare, men de finns och är väldigt intresserade av att översätta litteratur, men det projekten måste oftast initieras av dem själva. Så det är verkligen ett moment 22. 

Svenskspråkiga bibliotek och bokhandlare har också svårt att få tag på samiska böcker, eftersom de måste hittas via norska eller finska förlag och det är dyrt att importera böcker från Norge.

Alla svenska bibliotek måste använda sig av Adlibris, där allt mer material finns, och Tjállegoahte står gärna till tjänst med att hjälpa att hitta författare och böcker. Samernas bibliotek i Sverige har fått ett nytt uppdrag som resursbibliotek, men biblioteket borde ha minst två tjänster till för att få verksamheten att gå runt, menar Simma.

— Men vi kan hjälpa biblioteken att hitta alla titlar och informera om hur man kan gå tillväga för att få tag på dem, säger Simma.

Bristande intresse

Problemen med infrastrukturen och finansieringen skvallrar om någon form av attitydproblem. Duger inte samisk litteratur ut svenskspråkiga förlag, läsare, finansierare, bibliotek? Samisk litteratur duger åt 40 andra språkgrupper. Man kunde tänka sig att det råder brist på kunskap om samer? 

Det känns underligt att tänka sig att professionella inom svensk litteratur inte skulle veta att samisk litteratur existerar, speciellt eftersom något verk med jämna mellanrum är prisnominerad och ibland även vinner dem. Kanske litteraturvetare inte utbildas i samisk litteratur eller presenteras det isåfall som svensk, finsk eller norsk? Det kan knappast handla om att man tror att samer inte förmår att skriva alls. 

Oron som förmedlades i Domokos rapport om att nordiska läsare tror att den samiska litteraturen fortfarande är i barnsben är förståeligt när det kommer till vanliga läsare, men förlagen hänger väl med i prisdiskursen och vet därmed att det inte stämmer? 

Om det handlar om pengar kan det tänkas att förlag i Sverige skippar samisk litteratur ifall de är rädda att de inte säljer (en fördom i sig), men finlandssvenska förlag vet att minoritetslitteratur har ett egenvärde även om upplagorna förblir små? 

Det kanske är svårt att hitta översättare. Samtidigt, om 40 språkgrupper har lyckats, varför skulle det vara avgörande problem för svenskspråkiga förlag? Det verkar alltså finnas attitydproblem i Sverige, och något sorts lås finns i Svenskfinland.

Så många frågor, ack så få svar

Var är all annan växelverkan?

Detta är en väldigt provocerande och polemisk fråga att ställa, men är finlandssvenska finansiärer, förlag och motsvarande aktörer med makt för självupptagna för att intressera sig av andra minoritetsspråk i Finland?

Svenskspråkiga i Finland har historiskt varit i makten och är idag fortfarande i en maktposition på ett sätt som få minoriteter är. Speciellt i jämförelse med alla andra etniska och språkliga minoriteter i Finland: SFP, status som nationalspråk och så vidare. Kanske det är just maktpositionen som skapar klyftan mellan finlandssvenskar och andra språkminoriteter i Finland.

Ses finlandssvenskar i och med den makten som en del av den finskspråkiga majoriteten? Verkar vi svårtillgängliga för andra minoriteter? Klyftan handlar inte om geografi: många samer bor i till exempel huvudstadsregionen.

Redaktionen har inget svar på varför det inte finns växelverkan och samarbete, och undrar om någon annan har det. Är det attitydproblem och fördomar gentemot de andra minoriteterna? Har finlandssvenskarna fastnat i sina mönster så hårt att alla andra glömts bort?

Finlandssvenskar har också sin sked i tvångsassimilationen i och med makten, kanske behöver det behandlas internt i Svenskfinland först? Är fondpengarna för strikt öronmärkta? Så många frågor, ack så få svar.

Den finlandssvenska litteraturen mår strålande med tanke på mängden finlandssvenskar och att finlandssvenskar är en minoritet och diaspora. Den finlandssvenska litteraturen upplever inte en undergång eller förtynande, det råder inte akut brådska att kämpa för överlevnad. Idag ger de två stora förlagen tiotals verk i året. Det finns tid, pengar och folk för att lyfta blicken, skapa lite nya mönster. 

Alla finlandssvenskar vet minst undermedvetet i teorin att det finns samer, karelare, romer osv. Kanske det som fattas är att tänka tanken till slut: om vi har litteratur, kanske andra också har det. 

Det skadar ingen att testa ge ut en översättning av ett samiskt verk, till och med översatt från ett samiskt språk, tvärtom skulle det berika den finlandssvenska litteraturen! 

Som plåster på såret

Även om de samiska förlagen inte kan jobba aktivt med att marknadsföra sina titlar till större nationella förlag, börjar det inom förlagen kanske kännas av en trend för samisk litteratur.

— De större förlagen börjar intressera sig för samisk litteratur och med det hoppas jag att man kommer att ge ut mer samisk litteratur på nordiska språk, säger Simma, och fortsätter:

— I vår startar dessutom den första samiska litterära översättarutbildningen på HDK Valand i Göteborg! Studenter får då en konstnärlig magisterutbildning i översättning och det kommer kanske också leda till att det kommer fler titlar på svenska.

Sker det förändring eller fortsätter författare som skriver på samiska att fastna i skymundan, det återstår att se.

Studentbladet hoppas att biblioteken i Svenskfinland ges möjlighet att åtgärda bristen på verk översatta från samiska till svenska. Studentbladet hoppas även att ifall förlag strulat med att hitta svensköversättare, så har denna artikel gett några namn och institutioner att börja från.

Skribenten studerar finno-ugriska språk vid Helsingfors universitet.

Vad tycker du?