Ledare: Borde Studentbladet finnas?

Många styrelser har haft svårt med att rekrytera medlemmar i år. Vi lever under så många kriser och med ett konstant hot av dystopi att det är förståeligt att intresset för stadgar och budgetering faller mellan stolarna. Det finns inte energi längre, helt enkelt. I varje fall inte en hållbar sådan.

Svenska Studerandes Intresseförening har länge haft svårt att få styrelsemedlemmar. Under höstmötet 2021, då den nya styrelsen borde ha valts, fanns inga nominerade. Föreningen borde kanske döpas om till “Ointresseförening”, menade en av Studentbladets tidigare chefredaktörer. Men stämmer det? Bryr någon sig?

Grejen är att om ingen sitter i SSI, så har inte Studentbladet en utgivare. Och om inte STBL har en utgivare, så ges den inte ut. Kort och koncist.

Medlemmarna i SSI är studerande- och studentkårerna vid Arcada, Aalto och Helsingfors universitet; nationerna (Nyland, Vasa, Åbo, Östra Finland och Teknologföreningen). Till de tidigare medlemmarna hör studentkåren vid Åbo Akademi och Svenska Handelshögskolan, och studerandekåren vid Novia i Vasa.

Målgruppen för SSI:s (och, med förlängning, Studentbladets) verksamhet har alltså förminskats – och samtidigt koncentrerats. Studievärlden har gått igenom stöt efter stöt de senaste åren. Visst kan vi delvis skylla på pandemin, men problemen sträcker sig längre än så – snarare har pandemin understrukit vilka delar av samhällets strukturer som absolut behöver uppdateras eller tänkas om ifall de ska finnas kvar.

Det är också dyrt att ge ut en tidning, fast den fysiska utgivningen endast sker en gång per år (och det är av ekonomiska orsaker. Bara postkostnaderna är… Ooof.).

Det har också argumenterats att Studentbladet a) inte rapporterar om målgruppens intressen och b) inte når ut till målgruppen. Vilket garanterat delvis stämmer. Redaktionen består bara av två personer som i all sin bristfälliga mänsklighet garanterat kommer att misslyckas med att täcka allt som sker i studievärlden – trots att fokuset ligger på huvudstadsregionen och de absolut försöker sitt bästa.

Så det är tufft, dyrt, krävande och inte alltid helt lätt att sitta med och göra en tidning, som huvudsakligen publiceras på nätet.

Men är inte en professionellt producerad multimedial mångfald på det egna modersmålet en positiv sak? En plattform som erbjuder möjligheter för unga proffs att med låg tröskel bygga en portfolio och tryggt testa och utveckla sitt egna kunnande?

Att jobba inom media är både otroligt frustrerande och väldigt lärorikt. Det erbjuder en möjlighet att påverka det som gör en arg. Påverka och förbättra.

En mycket vis veteranjournalist har sagt:

Om ingen blir arg på det du skriver så har du inte gjort ett väldigt bra jobb.

Ilska är bra. Det är explosivt och utvecklande. Det är en katalysator. Använd den till något konstruktivt. Om andra bara fuckar upp, bevisa hur mycket bättre du vet och kan. På riktigt! 

Och om en undrar varför en ska orka bry sig, orka satsa lite, orka engagera sig, då ska en också fråga sig vad journalistik behövs för, anyway? Svenska språket? Nätverkande, kommunikation och intressebevakning?

Så, på riktigt, är det värt besväret att ha ett Studentblad?

Om det finns något i samhället som gör dig arg, skulle jag vilja säga jo, då är det absolut värt besväret.

Diskussionen fortsätter på Studentledarseminariet den 20 april på Hanaholmen. Läs mer om seminariet här.