Pa-Pa Pampas nationaldag fyllde 30 – därför är det fortfarande en succé

Under helgens 30-årsfirande av Pampas nationaldag kryllade Vasa av svenskspråkiga studenter i färgglada halare. Moa Hedqvist började fira pre-Pampas på måndagen med sits. — Hela veckan har varit bra men det var bäst igår klockan 12 när olympiaden började på torget, säger hon.

Redan på tåget från Helsingfors till Vasa är Pampasstämningen påtaglig. Tåget fylls på av studenter klädda i olikfärgade studenthalare allt eftersom vi passerar Tammerfors och Seinäjoki. Ett gäng tjejer sitter i en egen kupé och sminkar sig och det doftar sött från deras parfymer. Partymode is on.

När vi kommer fram till Vasa strax innan lunchtid på fredagen avlägsnar sig klungorna av studenterna med sina ryggsäckar och rullväskor åt olika håll. Klockan ska snart slå tolv vilket innebär startskottet för den olympiad som traditionsenligt kickar igång Pampas nationaldag – i år för 30:onde gången.

Att Pampasfirandet i dag är ett av Svenskfinlands populäraste årliga studentevenemang och lockar studeranden från Ekenäs till Åland har inte alltid varit fallet.

Vasa blev studentstad

År 1992 tröttnade Herman Fogelberg och studiekamraten Johan Lindberg på att bara festa med samma gamla vanliga studiekompisar.

— I bastun kläcktes idén. Varför skulle inte vi kunna ha något i Vasa som lockar många studenter? Vi var lite avundsjuka på glöggrundan i Åbo och Lundafestivalen och annat, säger Fogelberg.

Det som senare skulle komma att kallas för Pampas nationaldag skulle ha inslag av “fys före mys” berättar Fogelberg, som då var motions- och idrottsansvarig på kåravdelningen. Han lobbade för att en tävling skulle vara själva dragplåstret under firandet. 

Tävlingen har sedan i efterhand myntats som olympiaden och går ut på att lag tävlar om den gyllene grepen i tävlingar som inte på förhand avslöjats. 

— I vissa kretsar ansågs väl Österbotten som mera lantligt än akademiskt så vi ville lite ironisera det. Dels var det Pampas som Österbotten kallas med sina slätter och att olympiaden skulle ha tema med landsbygd och därför skulle man lassa hö med högrep och mjölka kor, säger Fogelberg.

Månader av planering

Planeringen inför Pampas nationaldag har varit intensiv och har pågått sedan oktober förra året.

— Det har varit fullspäckat schema. Vi har inte haft en ledig stund. Allt annat som man annars gör, har lämnats åt sidan och så har det varit nu i två månader, säger Jannica Högnäs, ordförande i Pampasmaffian

När det i mars blev klart att firandet skulle kunna ske på plats och inte i hybridversion, fälldes glädjetårar.

Högnäs berättar att hon är helnöjd med hur firandet hittills spelat ut.

På fredagen kom dock nyheten att kvällsfestens storartist Linda Bengtzing insjuknat i corona.

— Många har sett fram emot Linda Bengtzing. Hon spelas mycket på barer här i Vasa, både på Olivers Inn och när någon svenskspråkig förening ordnar event på någon bar spelas det många svenska låtar. Alla kan hennes låtar, det är lite synd, det skulle ha varit roligt att ha henne här, säger Högnäs.

Istället ställde Mange Makers upp med kort varsel.

På Vasa torg, där olympiaden går av stapeln varje år spelas det hög musik av bland annat Bastupojkarna. Publiken sjunger med i Dröömin: Pa-pa-pampas, pa-pa-pampas sjungs det i olika stämmor. Trots kyla i luften och en och annan regndroppe är stämningen på topp.

Enligt Högnäs har det blivit mer eller mindre socialt accepterat att det dricks offentligt under Pampas nationaldag.

Inga poliser syns till under dagen, varken på torget eller vid kvällens köer utanför uteställena.

Videoshow och live-musik

I begynnelsen av Pampas nationaldag kännetecknades “myset” eller festkvällen efter olympiaden av olika videoshower på storbildsskärm följt av live-musik. 

— Jag minns att det gjordes sådana halvgalna grejer med någon Martti Ahtisaari-dans. Det fanns en bartender i Vasa som var väldigt lik honom som med och bidrog till den här dansen. Sedan fanns det något videoklipp med några nakna studenter som sprang på någon is, säger Herman Fogelberg.

Att det skulle ha funnits någon alkoholhets minns inte Fogelberg, utan fokus då var mer på att umgås och att dansa.

Nytt för årets kvällsfest var att en kunde köpa VIP-biljetter för att kunna gå före i kön och komma in på kvällsfesten på Rewell redan klockan 18 istället för 21.30. Kvällens huvudnummer var Bastupojkarna, Mange Makers och El Papi.

På fredagskvällen vid 21.30-tiden ringlade sig köerna långa utanför Vasas populäraste uteställen: Oliver’s Inn och Leipäs (Brödfabriken). Det var inte fråga om hur många minuter vi skulle behöva köa för att få uppleva Vasas nattliv – utan timmar. Tre eller fyra. En del studenter hade varit steget före och tagit med sig stolar att sitta på medan de väntande – men inte vi!

Silliz

Men inget Pampas utan silliz, eller sillfrukost som det heter. Enligt Herman Fogelberg är det ett koncept som kopierats av andra studentstäder i Finland, som Åbo.

Under lördagen gick bussarna varma mellan Vasa stadshus och Smedsbyns UF i Korsholm. En lång kö till morgonens första silliz-buss hade tagit form redan vid 10.30. I kön träffar jag bland annat Victoria Svensk från Solf som studerar till sjukskötare på Novia i Vasa. Hon har precis som ungefär hälften av studenterna, en hatt på huvudet. En solhatt som det står Suomi på. Att ha huvudbonad på sillizen är nämligen en tradition.

— Jag skulle ha kommit hit förra året men i och med att det inte blev något blev det i år. Jag ser mest fram emot sillizen, säger Svensk.

När vi kommer fram till Smedsbyn i Korsholm ringlar sig kön redan flera hundra meter lång utanför byggnaden som vanligtvis används som ungdomsgård.

Det var kul att köa i ungefär tio minuter. Vasabördiga Alexander Lindroos som studerar till medianom på Arcada i Helsingfors och inte tidigare varit på sillizen utbrister att det här nog blir en engångsföreteelse.

Flera studenter huttrar och ger upp bara några meter från entrédörren och utbrister ”jag klarar inte mer” och tar bussen tillbaka till stan. Men vi pinas och funderar på vad som egentligen är så speciellt med den här sillizen och väntar snällt på att kön ska bli mindre och mindre.

Efter en och en halv timmes väntan ute i en minusgrad i vårkläder som jag i mitt huvud likställer som någon slags militärtjänst är vi inne. Stämningen låter inte vänta på sig. På scen står bandet Bengtas Ballin och det dansas och dricks friskt kring borden. Flertalet har Lonkero-solhattar i olika färger.

I priset av 30 euro ingår en sillfrukost bestående av ägg, korv, smörgås, pasta, hummus och så vidare. De flesta jag träffar tycker ändå att köandet har varit mödan värd.

På lokalens övervåning träffar jag Moa Hedqvist som studerar till lärare i småbarnspedagogik på Åbo akademi och Elin Lassander som studerar till Tradenom i Vasa. De sitter vid ett bord som är fullt av rosa Happy Joe ciders och har festat sedan i måndags. Nu är de inne på sin sjätte dag av festande.

— Hela veckan har varit bra. Men igår var det som bäst när olympiaden drog igång vid klockan 12, säger Hedqvist.

Om jag mot förmodan tar mig in på Oliver’s Inn rekommenderas jag att prova shoten Surtanten som består av citron och Apple sourz. Tricket för att slippa kön dit är att gå dit så tidigt som möjligt, berättar dem.

På nedervåningen avslutas sillizen med att rocklegenden Lasse Eriksson gör entré. Han berättar för publiken att han var på plats och spelade när Pampas nationaldag arrangerades för första gången.

Innan jag lämnar sillizen stöter jag på den åländska studenten Cassandra Lindholm med vänner i dörren. Hon och hennes vänner kom sist av alla och lyckades slippa den långa kön och behövde bara köa i 20 minuter.

Vad ser ni mest fram emot?

— Att bli fulla och att fira nationaldagen extra hårt, säger Lindholm.

Enligt Herman Fogelberg har Pampas blivit så pass framgångsrikt på grund av sitt unika koncept som inte fanns i studentlivet tidigare.

— Hela de här ingredienserna av att sitta vid långbord och sjunga snapsvisor har aldrig funnits på Pampas nationaldag utan det var mer det här hoppa, studsa och ha kul natten lång, säger Fogelberg.