Essä: Kan Tiktok rädda humaniora?

Lärande har blivit en börda för många under pandemin. Motivationen att utbilda sig själv eller ens orka med det som optimistiskt nog kallats vardag har sjunkit ner i våra slaskiga skobotten. Till råga på det sätter prestationssamhället en pressen på konstant optimering och profitering av den egna tiden.

Många ungdomliga nöjen har fallit bort under de två senaste åren, så det är ingen överraskning att ungdomens rebellion tar plats på den enda möjliga arenan: sociala medier. Där frodas en längtan att leva (och lära) med nöje, inte vinst, i åsikt. Det är en väldigt antikapitalistisk tanke, Karl Marx känner sig glad och nöjd. Men kan en hashtagg på sociala medier rädda ett helt akademiskt fält?

Utbildning för själen

Som de flesta internetfenomen började det på Tumblr under 2000-talet, men eftersom ingen hänger där längre har trenden tagit över på de mer populära plattformarna. 

Hashtaggen #darkacademia hade år 2021 över 1.3 miljoner antal taggar på Instagram och 1.8 miljarder på Tiktok (plus variationer av taggen) och har uppnått statusen “estetik” (eng. aesthetic). 

Vad är en estetik? Det är en blandning av en livsstil, en subkultur och ett visuellt uttryck. För Gen Z (vanligtvis anses dessa vara individer födda efter 1995) är olika estetiker ett sätt att kommunicera vad som är viktigt och värdefullt för individen. Traditionellt sätt är estetik en filosofisk inriktning, studierna och analyserna kring skönhet. Och det allra skönaste för dark academia är kunskap.

Take me to church, alltså biblioteket

Dark academia är en internetestetik som kanaliserar glamouren med Oxfordintellektuella och romantiserar utbildning i en smått gotisk blandning. Det handlar om idealiseringen av att vältra sig i kunskap, att lära sig bara för fröjden av att få lära sig utan om en press på att prestera, utveckla och innovera.

Kunskap har traditionellt kopplats till ljus, inte till mörker. Den originella versionen av idealiseringen av kunskap kallas Upplysningen, och bara se på universitets motton (exempel, Yales “Lux et veritas”, ljus och sanning). Idéer representeras med en lampa som tänds. Varifrån kommer då mörkret i det akademiska? 

Youtubekanalen The Take har kartlagt det egentliga ursprunget till estetiken och utmärker Donna Tartts roman The Secret History (1991) som startskottet för den mörkare tolkningen av drömmen.

När kunskap ligger bakom elitistiskt portvaktande kan en klassicistisk, avhumaniserande bild av världen förstärkas och förlängas.

Donna Tartt, The secret history (red. övers.)

På sociala medier utmärks dark academia av symboler för en klassisk universitetsvärld. Kragskjortor, tröjor, tweed, läderinbundna böcker, latin och poesi och handskrivna anteckningar romantiserar en typ av utbildning som inte känns tillgänglig i dagens värld – en vardag som var både väldigt jordnära, och filosofisk.

(OBS! Det går såklart att kombinera estetiker. Light academia, boho academia, goth academia och så vidare bortåt. Om det finns en #Finno-swede academia som kombinerar seglarskor, Helly Hansen-jackor och Burberryscarfar med latinska citat och tweed vet jag inte.)

I ett digitaliserat prestationssamhälle med allt högre levnadskostnader kan det kännas som en absolut fantasi att spendera åratal med att studera poesi och litteratur utan att behöva oroa sig över karriär, ekonomi eller andra traditionella bevis på funktionalitet som medborgare. 

Dark academia trånar efter en mindre praktisk – men betydligt vackrare – utbildning än den innovativa, högteknologiska och snabba utveckling vi ser idag. Även om det handlar om en flyktig fantasi, är den ett mycket riktigt symptom på den problematik många unga stöter på i studielivet. 

Speciellt märkbart har det symptomen blivit under pandemin.

Sapere aude (lat. våga veta)

Drömmen om det akademiska grundar sig förmodligen också delvis i hur avlägset det är. Finland uppfattas förvisso vara relativt starkt inom EU gällande teknologi, forskning och innovation, men humaniora kämpar om att få fortsätta existera.

Sommaren 2021 blev Helsingfors universitet kritiserat när det på grund av de hårda sparkraven som universitetet har ställts inför rådde oklarhet om professuren i nordisk litteratur skulle ledigförklaras efter då nyligen pensionerade Ebba Witt-Brattström (tjänsten tillsattes på hösten).

Det svenska språket och den finlandssvenska kulturen i Finland är ett steg närmare sin död, om det inte finns humanistiska universitetsämnen på svenska i Finland.

Victoria Kotkamaa, Nya Åland (2021)

Studentbladet har tidigare skrivit om myten om den arbetslösa humanisten. Humaniora har länge kämpats mot den teknologiska utveckligen och minskande budgeter. Finns det dessutom ett extra lager martyrskap i den akademiska kampen om det svenska språket?

Varför inte. Traditionellt sett är finlandssvenskar vita, privilegierade och akademiskt utbildade. Etablerade universitet och drömmen om en kurios Jörn Donner-status lever och mår bra sida vid sida med new age spiritualism, populism och kapitalism. Välkommen till 2022, the dreamers of dreams.

Att drömma stort om att rädda världen (i varje fall på ett utdöende språk) och att få vältra sig i kunskap iklädd en garderob av nedtonade färger och vara så förbannat intellektuell har en viss lockelse. Men romantisering är just det – rosenröda glasögon. Och har en sådana glasögon på sig ser också röda flaggor ofarliga ut.

Tradition och broderskap

Ett omfattande problem inte bara inom universitetsvärlden, utan bland samtliga historiska traditioner är broderskapskulturen, eller god broder-kulturen, alltså andemeningen att “vi tar hand om de våra”. Föreningar, nationer och andra inre cirklar ger förvisso medlemmarna en sorts identitet och känsla av gemenskap, men utmärker också en skillnad på medlemmarna och “de andra” – vi har något som ni saknar. Vi är lite bättre än er.

Enligt den mest cyniska analysen innebär dessa mikrokulturer en förlängning av patriarkala och kolonialistiska strukturer, som försäkrar sig om elitens fortlevnad och att skiljedragningen mellan “oss” och “dem” förstärks och fortsätter.

Universitet har länge varit en del av den här typen av elitism, eftersom utbildning är en fråga om inklusivitet och privilegier. Afrikanska länder är överrepresenterade i statistik över undersökningar om utbildning och läskunnighet. World Health Organisation (WHO) skriver också att även om två tredjedelar av alla barn går i skola kommer uppskattningsvis 617 miljoner barn och ungdomar världen över inte att nå grundliga kunskaper i matematik eller läskunnighet.

För att inte tala om vad utbildning kostar. Ett finskt studielån på 18 000 euro är inget jämfört med den femfaldiga summan i USA, men att redan som studerande skuldsättas för en utbildning hen kanske inte är 100% passionerad för är inte lockande.

Problematiken med elitism inom akademiska cirklar sätter också ett mervärde på utbildningen. Elitism fungerar som en försäkran på något sofistikerat och värdefullt. Ännu idag existerar en viss normativ uppfattning om att en universitetsutbildning ger studerande mer mervärde än till exempel en utbildning på yrkeshögskolenivå. 

Det som The secret history poängterar är hur destruktiva de elitistiska akademiska cirklarna kan vara, och estetiken av dark academia är definierad av en dualitet:

De mörkare influenserna lånar teman från gotisk litteratur om galenskap, död och dekadens som förebud om den högre utbildningens förfall och upplösning.

What dark academia says about elite education, The Take (2021) (red. övers.)

“Ord och idéer kan rädda världen”

Å andra sidan har aktiviteten på sociala medier av förespråkare för dark academia hämtat en gräsrotsförändring till det tidigare exklusivt elitistiska. Intellektualism har fått ett nytt liv i och med det nya intresset för humaniora. Den här vågen av mångfacetterade innehållsproducenter har potential att rädda det humanistiska fältet.

För det första demokratiseras den intellektuellas elitistiska värld. Fast du inte fysiskt kan studera eller ens besöka en internatskola eller ett Ivy League universitet, så kan du kanalisera dessa platser med symboliska föremål och på så sätt simulera upplevelsen.

Online finns listor på böcker, tips på kläder, och handledningar i hur en kan designa ett utrymme för att uppnå rätt känsla av dark academia. Det intellektuella blir alltså tillgängligt för massorna.

För det andra förändras uppfattningen om vem som har eller borde ha tillgång till intellektualism och utbildning. Källmaterialet för estetiken har kritiserats för bristfällig inklusivitet – majoriteten av filmer, böcker och bilder som associeras med dark academia präglas av en överhängande vithet.

Med tanke på estetikens ursprung är det här knappast en överraskning – allting om universitetsväsendet, influensen av västvärlden och arkitekturen är vitt, manligt och välbärgat.

Det amerikanska collegekampuset och dess gotiska filigran kan verka vara tidlösa, rena konstruktioner. Inget kunde vara längre från sanningen: De är historiska utbrott, möjliga endast på grund av filantropisk ekonomi, kontinental avund och rasism.

Robinson Meyer, The Atlantic (2013) (red. övers.)

Men när det kommer till dark academia har många färgade innehållsproducenter tolkat estetiken genom sin egna lins och därmed förbättrat representationen. En del producenter delar listor med böcker och författare från Mellanöstern, Asien och Afrika som passar estetiken, medan andra skapar moodboards och innehåll där färgade står i huvudrollen. En av de mest populära dark academia-innehållsproducenterna på Tiktok, Cosy Fairy, är muslim.

Och slutligen, fast en del kritiserar dark academia för att det i grund och botten handlar om en klädstil som emulerar hur den stereotypa akademikern ser ut utan att fokusera på substansen bakom akademiska fält, är den största majoriteten av anhängare till estetiken passionerade och hängivna intellektuella som bara vill dela med sig av det som intresserar dem.

Det dark academia säger om humaniora är både melankoliskt och hjälpsamt. I framtiden är det kanske bara möjligt att studera humaniora som en hobby, inte karriär, och Gen Z (huvudsakligen) har i så fall gjort sitt bästa för att göra hobbyn så inklusiv och omfattande som möjligt.

Säg vad du vill om sociala medier – men där finns en plats för de som ser utbildning som en vacker och spännande gåva.

Oberoende vad folk säger åt er, så kan ord och idéer ändra världen. […]
Vi läser och skriver poesi för att vi är medlemmar av människorasen.
Och människan är full av passion.
Medicin, juridik, företagsamhet, ingenjörskap, de är nobla
sysselsättningar och nödvändiga för att upprätthålla liv.
Men poesi, skönhet, romantik, kärlek,
det är på grund av dessa som vi hålls vid liv.

Professor Robert Keating, Dead poet’s society (1990) (red. övers.)

Om dark academia kan stärka stödet för humaniora och utbildning, och föra fokuset lite längre bort från både medvetet exklusiva institutioner och evigt vinsttänkande, så kanske investeringen och samhällets fokus följer.

Så länge intresset för humaniora ligger inrotat på mer än ett symboliskt sätt – på ett grundligt, hjärtligt, ända-in-i-märgen sätt – kan fältet utvecklas till mera hållbart, inkluderande och tillgängligt än någonsin tidigare.

Men om det inte är fallet och vi är dömda till en mekanisk digitalisering och vinstjagande evig optimering av samhällets alla funktioner, så finns det en hejdundrande hobby att ta del av, både online och offline. Och det är ju lite hjälpsamt, och melankoliskt. I tweed.

Finis.

Artikeln uppdaterad 19.2.2022 kl. 11.10. ”Biljoner” ändrat till ”miljarder” i andra stycket under första mellanrubriken. Svengelska, am I right?