Studentbladet ringer upp Kim Backström, doktorand vid ämnet statskunskap med medier och kommunikation vid Åbo Akademi i Vasa. Korsholmsbördige Backström är inne på sitt andra år som doktorand. Backström har i sin undersökning fokus på legitimitet bland folket till regimen i auktoritära stater.
— Då det redan finns legitimitetsforskning som riktar in sig på situationen i demokratiska länder ville jag istället fokusera på auktoritära stater, säger Backström.
Backströms intresse för doktorerandet väcktes efter att han hade avlagt sin kandidatexamen. Som studerande fick han även möjlighet att arbeta som forskningsassistent inom ett projekt vid ämnet statskunskap.
— Jag tycker det är intressant att doktorera eftersom jag får utmana mig själv men också studera ett ämne mer ingående, säger han.
Jonatan Finell doktorerar å sin sida i Sverige, vid Umeå universitet. Finell, som är uppvuxen i Jakobstad, doktorerar inom ämnet beteendevetenskapliga mätningar sedan hösten 2020.
— Jag använder mig av kvantitativa studier i min forskning för att ta reda på hur olika affektiva, kognitiva och prestationsmått hänger ihop, säger Finell och fortsätter.
— Jag övervägde också att doktorera vid ett annat universitet, men ämnet i Umeå tilltalade mig mest. Här får jag arbeta med olika mätinstrument och kontrollera att jag mäter de faktorer som jag faktiskt ämnar att mäta, säger han.
Trots att Finell har utfört doktorandstudier sedan förra hösten har han distansarbetat från Finland under hela vårterminen 2021.
— Coronapandemin hindrade mig från att göra forskning på plats vid universitetet. Jag kunde inte heller besöka skolorna i Umeå med omnejd, vilket ingår i mitt forskningsarbete.
Istället inledde Finell sina doktorandstudier på distans i Vasa med en systematisk litteraturstudie.
Daniela Lillhannus doktorerar liksom Finell i Sverige, men däremot vid Uppsala universitet. Lillhannus flyttade efter gymnasiet i Helsingfors till Uppsala och har avlagt både kandidat-och magisterexamen vid stadens universitet. Hon påbörjade sina doktorandstudier i januari i år.
— Min avhandling handlar om hur våldtäktsrelaterat trauma skildras i samtida amerikansk och nordisk litteratur, film och tv, säger Lillhannus.
Lillhannus har studerat litteraturvetenskap i sex år. Hon berättar att ju längre hon kommit i sina studier desto mer intressant kändes alternativet att doktorera.
— Jag tycker också att det är mycket roligt att doktorera. Jag uppmanar alla som är intresserade av ämnet de studerar att överväga det.
För Lillhannus var det en självklarhet att hon ville doktorera inom just litteraturvetenskap. Hon har avlagt kurser i andra humanistiska ämnen, men hon ansåg att de var inte lika lockande. Hon ser litteraturvetenskapen som ett område där man är fri att också ägna sig åt tvärvetenskaplig forskning.
Lillhannus tillägger att som doktorand är man inte en expert på sitt område från början.
— Syftet med doktorandstudierna är att lära sig hur man ska forska, säger hon.

Hur lång process?
Studerande som arbetar med doktorandstudierna på heltid förväntas bli klara inom fyra år. Men processen kan förlängas om doktoranderna också undervisar studerande under samma period som de forskar. Det här gäller både i Finland och i Sverige.
Men i Sverige är tjänsten tidsbunden på (för det mesta) fyra år. I Finland erhåller doktorandstuderande en studierätt efter godkänd ansökan – vilket betyder att studerande har rätt till handledning men inte nödvändigtvis lön.
Backström planerar att bli klar med sin doktorsavhandling inom fyra år. Men han tycker samtidigt att doktorandstuderande inte ska fokusera för mycket på att skriva färdigt sin avhandling inom förväntad tidsram.
— Det är inget tecken på misslyckande om man inte blir klar inom fyra år, säger han.
Finell planerar liksom Backström att bli klar inom fyra år. Han säger också att han under sin tid som doktorand också kommer att ha andra uppgifter än sina egna doktorandstudier.
— Jag är vid sidan om mitt eget forskande även forskarassistent inom ämnet, säger han.
Lillhannus vill å sin sida undervisa studerande inom litteraturvetenskap under samma period som hon utför egen forskning.
— Men inte i det här skedet av doktorandstudierna utan senare, säger hon.
När inleds doktorandstudierna?
Många studerande inleder sina doktorandstudier efter att de skrivit klart sin magisteravhandling. Men enligt Backström finns det doktorander som har arbetat med annat än forskning i flera år innan de påbörjar sina doktorandstudier.
— Jag tror att det varierar mycket mellan fakulteten och universiteten när doktoranderna har inlett sina studier. Här i Vasa finns det flera bland doktoranderna som inte fortsatt studera direkt efter att de skrivit klart sin magisteravhandling, säger han och fortsätter.
— För egen del inledde jag mina doktorandstudier genast efter att min magisteravhandling blev godkänd förra året.
Han tillägger att vid fakulteten i Vasa finns doktorander med bakgrund från Ålands Fredsinstitut och företagare vid kommunikationsbyråer.
Backström poängterar att varje doktorand måste till först ta kontakt med en handledare och presentera sitt upplägg innan de kan påbörja sina doktorandstudier.
Efter att Finell skrev klart sin magisteravhandling drev han tillsammans med vänner ett företag.
Vad skulle du arbeta med om du inte doktorerade?
— Jag är behörig lärare, så jag skulle antagligen jobba som det, säger Backström.
Han tillägger ändå att han trivs med doktorandstudierna och tycker om att arbeta vid fakulteten i Vasa.
Finell är å sin sida inte är säker på vad han skulle göra istället för att doktorera. Han är utbildad specialpedagog vid Åbo Akademi.
— Jag skulle antagligen arbeta inom lärarbranschen eller något liknande, säger han.
Lillhannus, som tidigare skrivit artiklar för bland annat Studentbladet, säger att hon antagligen skulle sysselsätta sig som skribent.
— Jag är intresserad av kultur och skulle säkert ha arbetet med olika litteraturprojekt om jag inte doktorerade, säger hon.

Fler kvinnor än män
Hur ser könsfördelning ut bland doktoranderna vid de olika fakulteterna? Backström, Finell och Lillhannus anser att det varierar hur många kvinnor respektive män som doktorerar inom ett visst ämne.
— På fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi vid ÅA är vi ungefär lika många män som kvinnor. Men här inom ämnet statskunskap i Vasa är jag den enda manliga, säger Backström och fortsätter.
— Men inom pedagogiska ämnesområden tror jag nog att det finns en klar majoritet kvinnor.
Finell säger att inom sitt ämnesområde i Umeå är de flesta doktorander kvinnor.
— Däremot skulle jag tro att det allt som allt är ungefär lika många manliga doktorander som kvinnliga vid hela universitetet.
Lillhannus säger att det däremot inom litteraturvetenskapen vid Uppsala universitet finns en jämn könsfördelning bland doktoranderna.
Enligt det svenska Universitetskanslersämbetet (UKÄ) inledde fler kvinnor än män sina doktorandstudier i Sverige år 2019. I Finland kan liknande mönster ses, då Savon Sanomat skriver att fler kvinnor än män avlägger doktorandforskning vid Östra Finlands universitet i Joensuu.

Hur finansierar doktoranderna sin forskning?
En fråga som många ställer sig innan de inleder sina doktorandstudier är hur de ska finansiera sin forskning. I Finland anställer universiteten doktorander för projekt.
Doktoranderna kan också söka finansiering för deras egen forskning från fonder och stiftelser, som Svenska Litteratursällskapet och Stiftelsen för Åbo Akademi. I Österbottens finns Harry Schaumans stiftelse. Universiteten betalar sällan lön åt doktoranderna.
Kim Backström berättar att han har sökt tidsbundna doktorandavtal via Åbo Akademi.
— Jag har sökt finansiering från Institutet för Samhällsforskning för två år och ytterligare två år från fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi, säger han och fortsätter.
— Jag tror att det är vanligt att doktorander i Finland söker finansiering från stiftelser och fonder, men är inte säker.
I Sverige däremot får doktorandstuderande en tidsbunden tjänst på fyra år och de erhåller lön från universitetet. Studerande kan inte bli doktorander om hen inte först får en doktorandtjänst. Men just eftersom det är en tjänst är arbetet på förhand mer format än vad doktorandstudierna är i Finland.
Finell tycker det svenska systemet passar honom bättre än det finländska.
— Om jag var tvungen att söka finansiering med jämna mellanrum för min forskning skulle jag antagligen inte doktorera. Det var en av orsakerna till varför jag valde att forska vid ett svenskt universitet, säger Jonatan Finell.
Lillhannus är av samma åsikt som Finell gällande finansieringen av doktorandernas forskning.
— Jag tycker situationen skulle kännas mindre trygg om jag inte hade en doktorandtjänst. I och med att doktorander i Finland är beroende av stipendier ser jag det som mer troligt att de kan förlora sin inkomst helt och hållet än vad vi i Sverige skulle göra, säger Daniela Lillhannus.