Österbottnisk humor – igenkänning och uttryck som ”kok de”

Fanny Forsander var under hösten inbjuden till Svenska teaterns scenmåndag för att diskutera humor. Många känner henne som karaktären Anette i Här-tv:s julkalender på Yle Arenan. 

— Jag far lite dit det drar. Jag tycker om konst och att uttrycka mig. Jag skulle jättegärna vilja ha en titel så jag kan säga att jag är en läkare eller ingenjör. Men jag tror jag får glömma det, säger Forsander. 

Sedan två år tillbaka har hon arbetat på Yle X3M och är just nu aktuell med att producera scetcher på Instagram tillsammans med kollegan Joel Rönn. 

— Det mesta är bara skit som vi har kommit på när vi har suttit på öl och skrivit ihop på någon kväll. Jag har också varit noga med att vi ska bara göra det här så länge det är roligt, säger Forsander. 

Generation Tiktok

Processen bakom sketcherna är både organisk och spontan.

— Jag har växt upp i en generation som kollar Tiktok och Instagram och får all sin humor därifrån. Där är det väldigt lite som är planerat, säger Forsander. 

Det är en del av arbetsvardagen att besöka loppisar för att få inspiration. Forsander berättar att ett par jeans till exempel kan ge upphov till en ny karaktär. 

Forsander och Rönns österbottniska dialekt är ett viktigt inslag i humorn. 

— Den är ganska rolig. Folk som inte kan den brukar tycka att den är rolig att höra på. Den är ganska märklig med roliga ord. Skulle vi prata högsvenska skulle vi vara 50 procent mindre roliga, säger Forsander. 

Det finns dem som menar att humor är ett eget uttryckssätt, en frizon och att man måste kunna skämta om precis allt?

— Man kan skämta om det mesta men det blir knasigt att skämta om det man inte känner till, säger Forsander. 

Ett tydligt exempel på när humor övergår övergår till ett slags hån är när den svenska komikern Claes Malmberg i programmet Parlamentet gjorde en skämtlåt om förorten. 

— Att tro att han vet någonting om den situationen som bor i någon lyxvilla i skärgården, säger Forsander. 

Hur kom du in på humor från första början?

— Jag har faktiskt ett minne från när jag gick i högstadiet. Jag tror att det var på textilslöjden som var mitt favoritämne och så satt vi en massa tjejer vid ett bord och så sa jag något och alla skrattade åt det här, säger Forsander. 

Sedan dess har hon skrivit egna sketcher och hittat på egna karaktärer som hamnade på olika Instagram-konton och i filmer med kompisar. 

Ett “riktigt” jobb, som i en konkret titel som läkare eller ingenjör. Forsander berättar att ett “millenial-hittepåjobb” som innehållskreatör inte är lika socialt accepterat i Österbotten som i storstaden. 

— Det finns så många konstiga saker som folk tjänar sin lön på som kanske inte ens mor- och farföräldrar hemma i Österbotten förstår att man kan tjäna pengar och leva sitt liv på. Ingen värdering i det, det är bara olika världar. 

Få synliga humorkvinnor

I Svenskfinland är de flesta som tjänar pengar på humor män. Forsander har till exempel ingen kvinnlig kollega som gör samma som hon själv. 

— Jag skulle jättegärna jobba med 50 procent mer kvinnor för det är väldigt gubbtätt och folk antar när jag jobbar med en man att det är han som gör allting. Jag förstår att det inte är för att folk vill retas med mig utan det är så lätt hänt, säger Forsander.

Att det är få kvinnor som tjänar pengar på humor är dock inget som hindrat Forsander att göra sin grej. 

— När jag pratar med tjejer är det många som kommer och säger att de tycker att det är coolt. Och det är ju typ det häftigaste man kan få höra. Att det är äkta och rakt på sak. Inte så förlåtande men på ett finessigt sätt, säger Forsander. 

Många av Forsanders rollkaraktärer utforskar vad det innebär att vara kvinna. 

— Dels har det blivit så men också för att jag tycker att det är jätteintressant. Det är en tabugrej som kvinna, att vara ful eftersom man hela tiden behöver vara sitt bästa jag. 

Forsander ser sig inte som någon förebild, däremot berättar att hon som content creator har ett ansvar att föra fram sin moral och åsikter som en motreaktion till “det perfekta livet” på Instagram. 

Skapar jobben 

När jag når Alfred Backa på Google Meet sitter han i sin mossgröna snurrfåtölj i sin atelje i Vasa. Han berättar att han är mitt uppe i planerandet av en live-turné i Österbotten tillsammans med andra författare. 

— På riktigt, för folk, skrattar Backa. 

Under hösten var han aktuell med en roast om mediesvenskfinland för publicistförbundet. Tidigare har han gett ut två böcker och nu driver han podcasten Framtiden med vännen Jakob Nylund för Svenska Yle.

Backas humor pendlar mellan en djupare samhällssatir och parodier på populärkulturistiska fenomen. En av hans Instagram-sketcher “Snart är Nyland under vatten” är till exempel en kritik mot klimatförändringarna. Hans cover Deposita är en parodi på Luis Fonsis Despacito och en hyllning till Sparbanken som inte finns längre. 

— Jag tänker att ett år till kan jag hålla på med det här sedan måste jag göra någonting riktigt, säger Backa. 

”Riktigt”, som i ett jobb med en konkret yrkestitel. 

— Min målsättning är att när jag är färdig med det här då blir jag brevbärare, säger Backa. 

Karriären som brevbärare har han redan provat på när han under pandemiåret 2020 producerade 1000 exemplar av sin egna serietidning för att överleva ekonomiskt. 

Tjikelbein 

— Jag hittade en gammal serietidning som var helt offentlig med en rödklädd superhjälte som knuffade omkull någon. Då tänkte jag att hans superhjältenamn är tjikälbein vilket på österbottniska betyder krokben. 

Tre nummer av Tjukelbein blev det till sist.

Backa berättar att tjikälbein är beskrivande för den österbottniska humorn, som är en form av igenkänningshumor.

— De här gubbarna och tanterna träffade vi som små. Det är det som tjikelbein bygger på. Han är bara en vanlig gubbe i Österbotten och därför är det roligt att han är en superhjälte också. Att han säger österbottniska saker som ”kok de”. 

Backa berättar att uttrycket bokstavligen betyder se dig i anus, ett uttryck som används när någon ska ut på ett farligt uppdrag.

— Det var inte jättekul att vara brevbärare och skicka ut tjikelbein-tidningar. Det är svårt att hitta till hus. Men det är min back-up plan. 

Hur började ditt humorintresse? 

— Det första jag kommer ihåg är att jag var jätteblyg. Någon gång i femman eller sexan märkte jag att jag kunde få uppmärksamhet om jag skojade till det, säger Backa. 

Backa berättar att mycket av hans humor ligger i det lokala och oförståeliga. 

— Det faktum att man inte förstår det kan man tycka att det är kul för att det är så insnöat på en viss region. 

Precis som Forsander, håller han med om att det inte är humor att göra sig rolig på ämnen man inte förstår sig på. 

— De sista tio åren har vissa regler mejslats ut för var gränsen går. Allting som slutar med fobi, homofoba, transfoba, xenofobiska skämt går direkt bort. Det är ju bra på många sätt, säger Backa. 

Vad är din drivkraft? 

— Jag måste göra humor annars får jag inga vänner. Det låter jättesorgligt. Men jag tycker att det är ganska klarsynt att säga en sådan sak för det är det som driver de flesta komiker. 

Backa berättar att hemligheten bakom hans humor är att den är för bra för en liten publik och inte tillräcklig för en stor. 

— Det finns en liten österbottnisk komiker som gör den här grejen och han kanske blir någonting. Men hemligheten är att han inte kommer att bli någonting.