I Närpes bor Julia Mäkkylä som bland annat flera gånger har medverkat i skrivartävlingen Arvid Mörne, en tävling som ordnas av Svenska folkskolans vänner. Arvid Mörne (1876-1946) var en finlandssvensk författare som i sina texter skrev om de nyländska kusttrakterna. Han skrev också politiskt färgade texter.
Att skriva noveller och essäer är ännu relativt nytt för henne, även om det är just noveller som hon nuförtiden mest ger ut.
— Jag upprätthöll en blogg tidigare och har alltid haft en dröm att bli författare. Att jag fick ett hedersomnämnande i Arvid Mörne-tävlingen år 2017 gjorde mig glad och motiverad att fortsätta mot ett författarskap. Jag var samtidigt trött på att skriva på min kandidatavhandling och behövde ett annat projekt att arbetat med, säger Mäkkylä.
I årets upplaga av tävlingen deltog Mäkkylä med texten Tankeskeppet som kom mitt i natten och försvann. Med den placerade hon sig på andra plats efter Felix Fortelius som skrev essän Syltäppel.
Till vardags arbetar Mäkkylä som talterapeut. Men vid sidan om arbetet skriver hon ihop ett manus till en bok. Hennes mål är att den ska vara klar nästa år.
— Jag försöker skriva lite varje dag, säger hon.
Tidigare har Mäkkylä skrivit korta noveller och antologier. Vid sidan om Arvid Mörne-tävlingen har hon även deltagit i andra skrivartävlingar och gett ut texter med ett särskilt tema.
Hon konstaterar att hon under studietiden vid Åbo Akademi inte läste lika mycket som hon gör idag. Som studerande blev det oftast att läsa kurslitteratur istället för skönlitteratur.
— Det är först efter studierna som jag har engagerat mig mera för skrivandet. Under författarträffar och till exempel vid Arvid Mörne-tävlingen har jag blivit bekant med andra unga finlandssvenska skribenter och författare, vilket har varit roligt.
Alltid haft ett intresse att läsa böcker
Hanna Ylöstalo från Sibbo jobbar som redaktör på deltid vid bokförlaget Förlaget i Helsingfors. År 2020 kom hon ut med boken Silver, som handlar om unga kvinnor som flyttar från hemorten till studieorten där de för första gången lever självständigt.
Ylöstalo berättar att det var under skoltiden som hon började intressera sig för författaryrket.
— Jag har alltid haft ett intresse för att skriva och läsa böcker, men när en bekant från Sibbo fick sin bok publicerad gick det upp för mig att författaryrket också kunde vara något för mig. Litteraturen har också varit som en lykta för mig i mitt liv. Mitt intresse för det har påverkat många av mina val, säger hon.
Hanna Ylöstalo har studerat litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och liksom Mäkkylä deltagit i Arvid Mörne-tävlingen. För sju år sedan placerade hon sig på en tredje plats i skrivtävlingen efter Ingrid Weckström och Josefin Öst.
Ylöstalo berättar att hon förutom kurslitteraturen också läste mycket skönlitteratur under studietiden.
— Skönlitteraturen var ofta en del av kurslitteraturen. Jag har också deltagit i olika skrivkurser för att utveckla mitt skrivande.
Ylöstalo har skrivit antologierna Hästar och Människohundarna och flera essäer, men också enskilda dikter.
Viktigt med återväxt bland författarna
Julia Mäkkylä tycker att det är bra att de finlandssvenska författarna kommer från olika regioner. Det har stor betydelse för successionen inom författarkåren.
— Jag tror många läsare vill ta del av berättelser som handlar om miljöer eller orter som de kan relatera till. Det blir en mer intim läsupplevelse på det viset. Det är därför som det skulle vara så bra om de finlandssvenska författarna skulle bli flera.
Mäkkylä tycker inte att rikssvensk eller finsk litteratur kan fungera som substitut för den finlandssvenska.
— Det kulturella värdet i Svenskfinland är viktigt, säger hon.
Hon tillägger att den finska litteraturen beskriver miljöer och orter som många gånger är beskrivande för det finskspråkiga samhället. Detsamma gäller på motsvarande sätt för den finlandssvenska.
— Att ta del av något som skildras i Kuopio eller andra delar av östra Finland kan vara svårt. Också det att vi finlandssvenskar är en minoritet gör att litteraturen och kulturen överhuvudtaget har en särskild betydelse för oss, säger Mäkkylä.
Hanna Ylöstalo är av samma åsikt som Mäkkylä om att det är viktigt att en återväxt sker bland finlandssvenska författare. Ylöstalo konstaterar att läskulturen ofta kommenteras i Svenskfinland.
— Det görs mycket i Svenskfinland för att väcka intresse för läsning bland unga, såsom införandet av läsambassadörer och att kända författare besöker skolor. Läskulturen i Svenskfinland är också historiskt sett stabil genom många erkända författare som Edith Södergran, Tove Jansson och Märta Tikkanen.
Hon konstaterar att en ny författare är en ny röst. Därför behövs det ständigt nya författare.
— Det svenska språket och den finlandssvenska kulturen blir mera livskraftig när det kommer nya debutanter. Det skulle vara hemskt om ingen ny finlandssvensk skribent skulle ha intresse ge sitt bidrag till litteraturen, säger Ylöstalo.
Ylöstalo tycker också att vare sig den finskspråkiga eller den rikssvenska litteraturen kan ersätta den finlandssvenska.
— Det finlandssvenska kulturrummet påverkas också av andra faktorer än den finska och den rikssvenska kulturen, som amerikansk popkultur. Många finlandssvenska författare bor runt om i världen och de påverkas av den miljö som de bor i. Svenskfinland är ingen ö som omges av ett finskt hav.
Leva på författarskapet
Hur ser ni på författarskapet som yrke? Kan man försörja sig på det?
— Det finns personer som jobbar heltid som författare, men det är en lång och snårig väg förrän man kan att nå dit. De som väljer att bli författare på heltid måste vara väldigt målmedvetna och verkligen tro på sig själva och det som de skriver om, säger Julia Mäkkylä.
Hanna Ylöstalo säger att det är mer ovanligt att författare väljer att fullständigt försörja sig på författarskapet. Det här beror till största delen på ekonomiska orsaker.
— Författare som helt och hållet kan fokusera på skrivande måste ha en god försäljning av böckerna eller stipendier som ger en stabil finansiering.
Hon poängterar att varje författare måste själv välja hur hen försöker förverkliga sina målsättningar.
— Somliga håller skrivarkurser vid sidan om det egna skrivandet, andra besöker skolor och så vidare. Men en del är ganska ointresserade av det egenföretagande som författarskapet ofta är förknippat med och försöker minimera allt sådant till förmån för det egna skrivandet.
Ylöstalo tillägger att många författare också arbetar heltid med något annat vid sidan om skrivandet. Därmed blir det endast tid för producering av texter på kvällar eller helger, vilket är fallet för Julia Mäkkylä.
— Men varje författare lägger sin personliga prägel på författarskapet, säger Hanna Ylöstalo.
