FUgrics – Sarjakuvia suomalais-ugrilaisistesta maailmasta/Comics from the Finno-Ugric World (Rosebud & Rauhanpuolustajat, 2021) är ett splitternytt mångspråkigt seriealbum som består av serier på de flesta finsk-ugriska språken som ännu talas idag. Redaktörerna Sanna Hukkanen och Anna Voronkova har sammanställt albumet av serier tecknade i samband med community art-projektet Elävä kieli (sv. levande språk).
FUgrics – det vill säga Finno-Ugric comics – är ett verk i Umpihanki-serien. Bakom Elävä kieli finns Joensuubaserade andelslaget Myötävoima med sina lokala samarbetspartners.
Tillsammans med lokala samarbetspartners har Hukkanen och Voronkova ordnat serieworkshops för olika finsk-ugriska folk i minoritetsposition 2015–2019 runt om i de finsk-ugriska områdena. Alla finsk-ugriska folk är i minoritetsposition förutom finnarna, esterna och ungrarna. Deltagarna – tecknarna – är journalister, lärare, bibliotekarie, språkstuderanden, föreningsaktiva och andra, som trots ofta svåra omständigheter, kämpar för sitt språks överlevnad.
Revitalisering
Målet med projektet har varit att ge verktyg för att uttrycka åsikter och känslor, samt berätta om sina förhållanden. Visuellt berättande bygger också broar över språkmurar och enligt projektledarnas erfarenhet gillar olika människor i alla åldrar att både teckna och läsa serier.
Serier kräver inte komplicerade arrangemang med tanke på material eller utrymmen och är lätta att publicera. Dessutom skapar själva workshopen ett rum att tala och skriva sitt språk. Serier ger också en möjlighet att använda sitt språk fastän man inte har ett så brett ordförråd eller hunnit glömma stora delar av det. Som konstform passar det alltså utmärkt för att stöda språk i minoritetsposition.
Den uraliska språkfamiljen kan delas in i den finsk-ugriska (som delas ännu in i mindre grupper) och den samojediska gruppen, varav de samojediska inte finns med i albumet. Alla uraliska språk i minoritetsposition är mer eller mindre, och lite för många även akut, utrotningshotade.
Förövarna är i regel Ryssland, Finland, Sverige eller Norge, som alla drivit aggressiv assimilationspolitik (speciellt på 1900-talet) eller passivt gjort det allt svårare att använda sina språk och utöva sin kultur under alla dessa år. Estland och Lettland är inte heller helt oskyldiga. Idag kämpar man dessutom med resursbrist och nedprioritering, även om situationen skulle se helt okej ut på papper.
Från 90-talet, och speciellt nu på 2000-talet, har det gjorts många försök och strategier för att revitalisera, det vill säga återuppliva, språken och kulturerna. Många av tillvägagångssätten har fungerat bra. Skolt-, nord- och enaresamiska språkbon för barn (istället för vanliga daghem) har burit frukt i Finland i 30 år. I Ryssland är det fortfarande svårt att driva språkbon, men man sysslar mycket med konst, språk klubbar och sommarläger. Oftast handlar det om resursbrist och nedprioritering.
Starkt på fyra rutor
FUgircs är byggt upp i ett kapitel per språkområde, men i vissa kapitel finns flera språk med. I början av varje kapitel finns en karta gjord av Michael Nikolajev tillsammans med grundläggande information om språket/n i fråga och deras situation. Så ingen fara om du har noll koll på finsk-ugriska språk, efter att du läst albumet har du det!
Albumet är visuellt mycket tydligt och jag gillar speciellt det att ortnamnen på givits på språket i fråga med majoritetsspråkets variant under. Här följer redaktionen inte sin röda tråd, utan länders och vattendragens namn har ibland bara engelsk version, ibland rysk och engelsk men inte minoritetsspråkens, och så vidare.
Serierna består av fyra rutor per verk, så en serie per sida. Teman som serierna kretsar kring är samma som brukar vara aktuella i finsk-ugriskt revitaliseringsarbete i andra sammanhang också: traditioner, mytologi, språkfrågor, markanvändning och lokal historia. Det finns serier genom hela skalan katter– generationsöverskridande trauma. I princip alla är politiska hur man än vänder på det, eftersom det är politiskt att välja skriva på ett minoritetsspråk eller om dem.
Tecknarna lyckas fånga
attityder, maktförhållanden,
byråkrati och historia
på bara fyra rutor.
De flesta förmedlar bra eller utmärkt vad de har att säga. De väcker sorg, upproriskhet, hopp, ilska och empati. Tecknarna lyckas fånga attityder, maktförhållanden, byråkrati och historia på bara fyra rutor, vilket är helt otroligt, speciellt med tanke på att de flesta enligt Hukkanen och Voronkova aldrig hade ritat serier förr.
Några serier förblev oklara om vad tecknaren syftade på. Det kan bero på att, trots att jag studerar finsk-ugriska språk och kulturer, inte känner till just de fallen eller samtalsämnena som tecknaren syftar på, men det känns som att det hade klarnat med bara ett par rutor till.
Behöver man vara insatt?
Det är svårt för mig som sakkunnig att säga, men jag vågar påstå att man inte behöver vara insatt i det finsk-ugriska för att hänga med. Serierna är välgjorda och behandlar teman som är bekanta även för gemene finlandssvenskar, som till exempel undervisningsrelaterade frågor. Det finns också kartor, introduktionstexter och annan information som hjälper läsaren på vägen.
Många av temana är aktuella också för andra ursprungsfolk och andra minoriteter. Om du inte vet något om hela ämnesområdet – ingen fara! Nu får du i så fall lära dig massor med nytt medan du njuter av starka serier!
Uppror
En del av serierna är mer riktade mot andra i samma grupp och i mer uppmuntrande och milt upprorisk stil, medan andra är tydligt riktade mot majoritetsbefolkningen. Vissa är så hot takes att jag är rädd att de blir censurerade i ett Visst Grannland. De handlar om oljefält, turister, problematiska politiker och tvångsförflyttningar.
Ett känsloväckande exempel med lokal anknytning är serien av Kia Olin. ”Leekkas tentta” (Good luck for the exam) på sidan 84 handlar om att försöka skriva skoltsamiska i studenten, vilket ordnas när någon anmäler sig. Det framkommer inte huruvida den baserar sig på en verklig händelse eller mer ämnar illustrera attityder i Finlands gymnasier och i studentexamensnämnden, men den träffar mitt i prick.
Översättningar och närbesläktade språk
Serierna i sig är inte översatta, men det finns en finsk och en engelsk översättning bredvid. Här har alla som kan finska en chans att testa hur bra man förstår de närbesläktade språken ingriska (ingrer är inte samma som ingermanländare!) och de karelska språken (till exempel egentlig karelska och livvi, jämför med bokmål och nynorsk) och varför inte också votiska och vepsiska. De är som att lära sig förstå norska och danska, det kräver att bara lite vänja sig. Jag vet att du klarar det!
Med hjälp av förlaget Periodika i Petroskoj har det även publicerats en upplaga med ryska och engelska istället för finska och engelska översättningar.
Samojediska språken
Albumet innehåller som tidigare nämnt alla språkgrupper förutom den samojediska gruppen. De samojediska språken som ännu är vid liv idag är entsiska, nentsiska, nganasaniska och selkupiska och är språkligt allra längst bort från finskan. De talas traditionellt i norra Sibirien på till exempel Jamal-halvön.
Det vore bottenlöst intressant att få läsa serier tecknade på dessa språk. Det finns troligen mycket att berätta, och många oljefält ta tag i.
Bär serier frukt?
På vissa håll har projektet slagit rot, bland annat på tidigare nämnda sommarläger i Ryssland, där man fortsatt med serier efter att workshopen tagit slut. Det låter bra i mina öron.
Även om serier är en liten del av långvariga processer för att bevara och återuppliva språken och kulturerna, hoppas jag att det gett en lite långvarigare knuff för att både våga, idas använda och studera uraliska språk, även de som är i minoritetsposition. Hoppas det har givit extra stöd för att orka trotsa ryska, finska och skandinaviska språkens maktposition och prestige.
För den som inte har möjlighet att köpa albumet men som ändå är nyfiken på innehållet kan gå till Finno Ugric Comics hemsida och läsa på serierna där. Där finns också mera information om verksamheten.
