I dag fungerar vårt samhälle enligt den linjära modellen, där produkter produceras i rasande takt och vi köper dem som aldrig förr. Mer ska bli ännu mer och ännu mer ska bli oändligt helt enkelt. I vårt kapitalistiska samhället är det här något ofrånkomligt eftersom det skapar tillväxt och så ser det ju dessutom bra ut på BNP-kurvan.
Hela vårt tankesätt måste förändras
Men hur skulle det vara om vi tänkte annorlunda? Vad skulle hända om ekonomisk tillväxt inte var en förutsättning? Vilka andra utvecklingsinriktningar för hållbar samhällsbyggnad finns det?
Det har sedan länge konstaterats att BNP inte är ett hemskt fungerande sätt att mäta välståndet i ett land. BNP mäter bara den totala ekonomiska aktiviteten när det kommer till konsumtion, investeringar och export, det är således inte ett mått på välfärd. Det svenska forskningsprojektet ”Framtider bortom BNP- tillväxt” presenterar ett alternativt sätt att mäta välfärd, social samt ekologisk hållbarhet på.
Forskarna presenterar fyra olika scenarion för hur Sverige kunde gå mot sina ekologiska och sociala hållbarhetsmål 2050. Delningsekonomi, cirkulär ekonomi, automatisering och lokal självförsörjning är de fyra olika scenarierna som forskarna fokuserar på. Trots att forskningsprojektet gjordes i Sverige anser jag att det är relevant att jämföra med Finland, och de övriga nordiska länderna för den delen.
Minskad ekonomisk tillväxt
Enligt projektet måste vi omdefiniera begreppet välbefinnande och se till att det bygger på andra värden än det gör i dag. I stället för ständig ekonomisk tillväxt som indikatorn och måttstocken för välbefinnande, borde snarare värden som hållbarhet och välfärdspolitik vara de främsta indikatorerna.
Forskarna menar att vi måste sluta se fortsatt konsumtion och oändlig tillväxt som synonymt med välbefinnande. De diskuterar bland annat hur boende, arbetsliv, mobilitet, matproduktion och samhällsekonomin kommer att organiseras i dessa framtida scenarion. Hur ska sysselsättningen, inkomster och den rättvisa fördelningen av resurser se ut då?
Enligt forskningen är det ett faktum att den ekonomiska tillväxten kommer att minska eller till och med avstanna helt i framtiden. Den normalnivå som vi har i dag kommer att sänkas – i framtiden kommer den nivå vi ser som en normal tillväxtnivå att ha justerats.
Den demografiska utvecklingen, tillgången på naturresurser och konsekvenserna av klimatförändringarna kommer att leda till negativ tillväxt. Vissa forskare förutspår till och med en total kollaps i tillväxten. De här ödesdigra scenarierna är något vi måste vara beredda på och därför menar forskarna att vi inte bara kan planera utifrån en framtid med hög tillväxt.
Ett nytt samhällssystem inom en snar framtid?
Före år 2035, det vill säga om ungefär 14 år, ska cirkulär ekonomi vara den nya grunden för finländsk ekonomi, det menar i alla fall Programmet för främjande av cirkulär ekonomi som utarbetat programförslaget. Tanken med förslaget är att överkonsumtionen av naturresurser, klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald ska begränsas.
Tjänstefiering är ett viktigt begrepp inom den cirkulära ekonomin och betyder att dagens affärsmodeller måste gå över till att grunda sig tjänster – i stället för att kunder, företag och hushåll måste äga produkter, kan de hyra och på så sätt dra nytta av produkterna.
I och med tjänstefieringen är tanken att allt fler företag ska reparera, underhålla och upprätthålla produkter och också återvinna produkten. Men för att den här nya affärsmodellen ska bli verklighet måste både lagstiftningen, ekonomin och beskattningen utvecklas.
Att övergå till en cirkulär ekonomi kräver också att hela vårt tankesätt förändras och att nya kunskaper och färdigheter utvecklas. Därför menar arbetsgruppen att det är A och O att utbildningssystemet och arbetslivskompetensen förnyas och kunskap om cirkulär ekonomi måste införas både i läroplanen och på arbetsplatser.
Andreas Malm och pacifistiska klimatrörelser
Jag kastade mig över senaste avsnittet av kultur-och samhällspodden Sällskapet eftersom de diskuterade min favoritserie, Handmaid’s tale. Förutom den dystopiska skräckserien lyfte de fram, utgående från humanekologen och aktivisten Andreas Malms idéer, klimatrörelsen och funderade på om den borde radikaliseras för att få den uppmärksamhet den vill ha.
Malm utgår från the Radical Flanc Effect som menar att alla rörelser måste ha en radikal sidorörelse för att den tidigare rörelsen inte längre ska anses radikal. På så sätt förflyttas marginalen för vad som är radikalt.
I podden tar de upp Greta Thunberg som ett exempel: i dag anser många att Greta och hennes rörelse Fridays For Future är både naiv och radikal. Men vad skulle hända om det utvecklades en alternativ rörelse vid sidan om Gretas? En mer radikal och kanske till och med våldsbejakande rörelse som kämpade för klimatet? Då skulle Greta och Fridays for Future inte ses med lika kritiska ögon längre, utan ses som den diplomatiska rörelsen. Det bör tilläggas att Malm inte direkt uppmanar till våldsamma, radikaliserade rörelser, utan snarare leker med tanken på ett filosofiskt och hypotetiskt plan.
Trots att jag inte uppmanar till våld finns det en viss sanning i RFE (Radical Flanc Effect). Historiskt sett har alla sociala rörelser haft våldsamheter i sig – från suffragetterna till Black Power- och Back Panther-rörelserna. Hur kommer klimatrörelsen att klara sig som alltigenom pacifister? Kommer världen att lyssna på dem? Eller, som Jonas Forsbacka frågar sig i poddavsnittet: måste det göra mera ont för att samhällen verkligen ska agera?
