Det är den numera Londonbaserade, finlandssvenska konstnären Benjamin Orlow som står bakom utställningen. Genom skulpturer och videokonst försöker Orlow förstå hur den finlandssvenska identiteten utformats från den nationalromantiska idéen om ett gemensamt folk i slutet av 1800-talet och hur den påverkats av den historiska kontexten.
– Mina verk handlar främst om identitet och hur den påverkas av bland annat sin omgivning och historiska sammanhang. Jag intresserar mig för hur historieberättandet skapar samhörighet och kan forma ens bild av verkligheten.
Orlow menar att man genom historieberättandet återberättar verkligheten, så som man själv önskar och därmed förändras narrativen under historiens gång.
För närvarande är Orlow baserad i London dit han ursprungligen flyttade för att göra sin MFA.
– I London känns det som att man är väldigt nära allting som händer i världen på grund av att man är i kontakt med folk från överallt. Det ger en mänsklig bild av händelser som annars kunde kännas avlägsna och lämna en oberörd. Det har även gett mig ett annat perspektiv på min egen bakgrund och fått mig att bli intresserad av hur det påverkar ens självbild och identitet.
Avtryck från nationalromantiken
Men vad innebär kulturell identitet egentligen? Begreppet används vitt och brett av olika politiska viljor och skapar tydliga ”vi” och ”dom”-grupper. Kulturell identitet bestämmer vilka kulturer och vilka människor som hör ihop och vilka som inte gör det.
Ungefär så här resonerade Orlow när han började fundera på utställningen En vårklar afton.
– Ju mer man gräver i vad kulturell identitet det facto är så blir det allt luddigare. En stor del av begreppet kommer från den nationalromantiska idéen om ett folk och dess koppling till jord och till en egen plats.
Det var under slutet av 1800-talet som de nationalromantiska influenserna fick allt större inflytande både i Finland och resten av Europa. Speciellt i Finland såg man starka nationalromantiska tendenser, mycket på grund av det allt starkare ryska inflytandet och sökandet efter en egen finländsk och nationell identitet.
– Den nationalromantiska idén handlar om ett folks koppling till jorden och naturen. Hur t.ex. det finska folket mer eller mindre vuxit fram ur den här marken, druckit det här vattnet, plogat de här fälten osv. Därför har naturen blivit en del av oss och vi har blivit en del av den, således tillhör också det här området enbart oss.
Arketyper och stereotypier
Orlow leker mycket med arketyper genom videokonsten och skulpturerna. I historieberättandet och de narrativ som skapas formas en gemenskap, grupptillhörighet och en vi och dom-känsla. I de här berättelserna finns det vissa stereotyper och arketyper som går igen, de känns familjära och man känner tillhörighet med dem.
– Det är dessa arketyper jag vill fokusera på och undersöka ur kontext för att se vad de, det facto, är och hur de fungerar. Skulpturerna och de animerade karaktärerna i filmen är baserade på återkommande figurer från folkloristik och bekanta narrativ, men de är samtidigt påhittade och inte illustrationer bundna till något specifikt. Jag att de ska kännas bekanta men samtidigt lösrykta. För att förstärka igenkänningsfaktorn är skulpturerna som visas i Vasa döpta efter österbottniska talesätt.
Vad betyder gamla och samtidigt bekanta arketyper i vår samtid och vilka arketyper blir stereotyper som formar vår världsuppfattning i dag?
Akademisk körsång och klassfrågor
Vad har då finlandssvenskar för traditioner och vilka faktorer skapar den finlandssvenska identiteten?
– Akademisk körsång är väldigt närvarande i åtminstone delar av den finlandssvenska identiteten. Många upplever en stark familjär känsla när de hör de här sångerna under t.ex. vappen eller under en festlig middag. Det är också något som varit och är en stark tradition i min egen familj.
Orlow beslöt sig därför för att gå med i manskören, Brahe Djäknar, för att undersöka fenomenet på närmare håll.
– Här är man så pass van vid den akademiska sångkulturen att man kanske egentligen inte funderar över vad den har för konnotationer. Men om jag visar det här verket utomlands så är ju deras associationer helt annorlunda och de kan se det som väldigt elitistiskt och mansdominerat.
– Kopplingen till klass är väldigt stark. Det finns en koppling mellan sångerna och klass eftersom traditionerna existerar hos de högutbildade. Själva estetiken är bunden till något som härstammar från en Oxcam-stil och kultur. Ett sätt att vara och klä sig.
Orlow menar att han i och med det väldigt klasspräglade England, också börjat se den finlandssvenska kulturen ur ett klassperspektiv.
– Det finns en fascination med att vara överklass eller att man vill bete sig som någon från överklassen. Det är intressant att man väljer att ta idén om någon slags elit och göra det till kulturyttring för en grupp.
Den egna finlandssvenska identiteten
Orlow menar att han har en väldigt nostalgisk koppling till den finlandssvenska identiteten samtidigt som han också kan se vissa delar av den som problematiska.
– Jag får till exempel starka nostalgikänslor bara jag sätter på Radio Vega på landet, eller hör någon äldre med en Helsingfors dialekt, som för mig till något slags barndomsuniversum. Men när jag nu umgås i finlandssvenska kretsar har jag samtidigt en känsla av ett lite mer outsider-perspektiv. Saker jag inte reflekterat över tidigare ser jag nu ur en annan synvinkel.
