Karolina Borkowska berättar om strejkerna och protesterna i Polen, där unga, äldre, transsexuella och icke-binära under hösten kämpade sida vid sida för aborträtten efter att en ny, och ännu strängare abortlag införts i landet.
— Jag insåg att det inte bara handlade om kvinnorna, utan om oss alla, förklarar Borkowska när hon tittar tillbaka på protesterna som ägde rum i slutet av oktober.
Nu har protesterna i Polen lugnat ner sig. Man ser inte längre vägblockader eller strejker med flera tusentals människor ute på gatorna. Men händelserna är fortfarande i färskt minne.
Vad handlade protesterna egentligen om?
— Polens konstitutionella domstolens ansåg att en av (de väldigt få) orsakerna för att alls få göra abort, det vill säga vid grava fosterskador, stred mot grundlagen.
Under många många år har abortlagen i Polen varit en av de strängaste och mest begränsade i Europa. För tillfället är det bara tillåtet med abort ifall kvinnan våldtagits, utsatts för incest eller om hennes liv är i stor fara. Situationen kring den konstitutionella domstolen har länge varit komplicerad och domstolen har, enligt många, blivit mycket politiserad och influerad av det sittande partiet.
Protesterna började kort efter att den konstitutionella domstolens lagförslag fått grönt ljus och höll i sig under en lång period. Borkowska berättar hur protesterna tog olika former, allt från gatu- till bilstrejker. Dessutom satte många människor igång strejker på nätet. I flera polska städer kunde man se kvinnokampssymbolen – Red Lightning – på många ställen.
— Första gången jag deltog i protesterna, några dagar efter att de satt igång, hade jag tårar i ögonen, men samtidigt också hopp. Det kändes som att jag var på väg mot slagfältet. Trots att protesterna är över nu, kommer jag fortfarande, vid nästa val, att komma ihåg allt som hände.
Många hoppades på att protesterna skulle leda till större och mer radikala förändringar inom politiken i Polen och en del hoppades till och med att protesterna skulle störta regeringen.
— Trots att demonstrationerna inte ledde till desto mer förändring anser jag att det faktum att många förändrat sina politiska åsikter är första steget mot förändring.
Ungas engagemang
Trots att många unga demonstrerade under hösten menar Borkowska att ungas åsikter drastiskt skiljer sig från varandra.
— I presidentvalet fick Krzysztof Bosak, vars åsikter är väldigt radikala och exkluderar bland annat LGBTQ+ personer och många andra som inte följer hans agenda, ett enormt stöd av unga.
Borkowska är ändå positiv inför framtiden och tror på den viljestyrka som finns bland unga och studeranden runtom i landet.
— Jag tror att många unga inser att de har mycket makt för att kunna förändra världen – både globalt och lokalt. Personligen känner jag att vi kan åstadkomma vad som helst om vi agerar i solidaritet till varandra.
— Det som överraskade mig mest var den stora mängden människor som aktivt demonstrerade. Både unga, gamla, transsexuella och icke-binära stod sida vid sida under protesterna. Där stod vi och kämpade tillsammans.
Rätt till den egna kroppen
— Som ung kvinna oroar jag mig både för min egen och andra kvinnors framtid. Kvinnor kommer att vara tvungna att föda mot sin egen vilja.
Hon förundras, eller snarare, förargas, över hur frågor om kvinnans rätt till sin egen kropp och eget liv ständigt är på tapeten trots år av kvinnlig frigörelse.
— För många skapar abortfrågan fortfarande indignation och speciellt många fundamentalister och troende vill bestämma över andras liv och kroppar.
Hur har den svenska litteraturen påverkat dig?
Borkowska har redan länge influerats av den svenska litteraturen och tack vare hennes aktiva kvinnokamp har också andra blivit influerade. Både Astrid Lindgrens och Maria Turtschaninoffs karaktärer finns med när Borkowska driver sin kamp för kvinnors rättigheter – de har blivit symboler för kvinnokampen i Polen.
Borkowskas mamma brukade läsa högt ur Astrid Lindgrens böcker när hon var liten. Det var via hennes mamma som hon kom i kontakt med den svenska litteraturen.
— Den första svenska författaren jag kom att älska var Astrid Lindgren. Hon skrev om modiga kvinnor som Ronja och Pippi som, mot alla konventioner och förväntingar på dem som flickor och kvinnor, gjorde precis vad de ville. Tack vare Astrid Lindgren hittade jag kärleken till litteraturen.
Borkowska berättar hur hon alltid stått nära Astrid Lindgrens karaktärer och haft svårt att förstå männisor som valt att sitta tysta och undivka att argumentationer bara för att det inte varit passande.
— Jag tycker personligen att alla borde läsa hennes böcker, de borde vara obligatorisk läsning.
För ungefär tre år sedan kom Borkowska över Maria Turtschaninoffs böcker och blev störtförälskad i hennes serie Maresi: Krönikor Från Röda klostret.
— Det var egentligen (först) då som jag förstod att feminism inte bara handlar om att kämpa för lika rättigheter för alla, utan först och främst om kvinnors solidaritet och stöd gentemot varandra. Utan det skulle vi inte vara kapabla eller orka göra så mycket som vi gör när vi agerar tillsammans.
Efter den läsupplevelsen började Borkowska aktivt uttrycka sina åsikter på webben, också de gånger då det skulle ha varit mer bekvämt att bara hålla tyst.
— Båda dessa kvinnor förändrade mitt liv totalt. Om jag får en dotter, kommer jag att läsa Astrid Lindgrens och Maria Turtchaninoffs böcker för henne. Jag åkte till och med till Edinburg på bokmässa, enkom för att träffa Maria, skrattar Borkowska.
Varför tror du att du kommit att inspirera så många?
— Ärligt talat så vet jag inte om jag inspirerar andra men jag försöker i alla fall göra det. Jag vill uppmuntra andra att också våga uttrycka sina åsikter, också när det känns jobbigt. Det är viktigt för mig att erbjuda en plats på sociala medier där alla, oberoende religion, kön, sexuell orientering osv. kan känna sig accepterade och älskade.
— Varje dag gör jag så mycket jag kan för att stöda andra kvinnor and få dem att sätta sig själva och sina känslor i första rummet. Inspirerar det? Jag hoppas det.
