Pling! I inkorgen hittar jag ett mejl som med stora bokstäver deklarerar: ”Kärnä kiittelee kokoomusta – Elokapina näytti puolueen todelliset karvat”. Några minuter innan har jag just avslutat intervjun med klimataktivisterna Amos Wallgrenoch Viktor Jaakkola som deltog i lördagens ockupation av Kajsaniemigatan. Att det råder delade åsikter beträffande händelsen är det ingen tvekan om.
Wallgren studerar statskunskap med världspolitik som huvudämne och Jaakkola är som bäst inne på sitt andra år på miljö-och livsmedelsekonomilinjen vid Helsingfors universitet. Båda två har varit medlemmar i Elokapina i drygt ett år.
Vad är Elokapina?
Extinction Rebellion är en relativt ny klimatrörelse som började 2018 i Storbritannien. Den brukar kategoriseras som en radikal miljörörelse som specifikt jobbar för klimatet. Sedan 2018 har rörelsen spridit sig till andra länder och Elokapina är rörelsens finska avdelning. För tillfället har rörelsen hundratals medlemmar i Finland.
– Rörelsen sysslar med civil olydnad. Vi som är med känner att vi försökt påverka klimatkrisen på alla demokratiska sätt men att det inte varit tillräckligt för att trygga vår framtid. Därför anser vi att vi är berättigade och till och med skyldiga att ta till civil olydnad för att påverka och förändra samhället mot ett hållbart system, förklarar Jaakkola.
Från dans och musik till gassprej
Men om vi återgår till lördagen. Blockeringen av Kajsaniemigatan ingick inte i planerna från början, hur kom det sig att gatan ändå blockerades?
– Tanken var att blockera Unionsgatan, vilket lyckades. Efter ett par timmar av dans och musik, när vi började packa ihop, föreslog en av aktivisterna att vi skulle blockera Kajsaniemigatan. Det rådde en del delade åsikter i gruppen angående förslaget, jag var själv lite tveksam till det, berättar Jaakkola.
Trots en viss osäkerhet bestämde de sig för att blockera Kajsaniemigatan men händelsen fick ett oväntat slut. Rätt som det var hotade polisen med gassprej och det dröjde inte länge förrän hot blev verklighet och Jaakkola var en av de aktivister som blev utsatta. Lyckligtvis kunde Jaakkola skydda sig relativt bra tack vare sin huva.
– Sprejen stannade kvar på alla kläder och gjorde det svårt att andas. Jag var nog skrämd över upplevelsen och lämnade ockupationen.
Wallgren inflikar att poliserna tog bort aktivisternas vattenflaskor under sprejningen så att ingen skulle ha möjlighet att skölja ansiktet efteråt.
Polisen har kommenterat händelsen men uttalandet har varit fåordigt. Ärendet ska nu behandlas och enligt juridisk praxis tyder det på ett övertramp av polisen. Enligt lagen får man bära bort demonstranter under en ockupation, frågan är varför de inte gjorde det den här gången.
– Polisen verkar själva vara ganska tudelade gällande händelsen. Vissa säger att det var berättigat medan andra menar att det var ett klart misstag, säger Jaakkola och fortsätter:
– Det förekom faktiskt en till incident som det inte har talats om i media. Polisen fällde en av aktivisterna på marken och hon menar att polisen sparkade henne, vilket ju inte heller är acceptabelt trots att själva sparkarna kanske inte var så hårda.
Jubel och kritik gentemot Elokapina
Trots att lagen är på aktivisternas sida är det en del som kritiserat Elokapinas beslut att ockupera Kajsaniemigatan. Också vissa politiker har ifrågasatt händelsen och menar att de står på polisens sida (vilket bland annat mejlet om att ”Elokapina näytti puolueen todelliset karvat” påvisar) medan andra (bland annat inrikesminister Ohisalo) fördömer polisens handlingar.
– Det är synd att se att vissa inte verkar förstå vad det innebär att bo i en rättsstat, lagen är ju på vår sida i det här fallet. Vi har inte en så stark tradition av civil olydnad i Finland så tanken om civil olydnad är kanske främmande för många, menar Wallgren.
– Överlag ser finländarna upp till på polisen och litar på dem så ifall man sätter aktivisterna mot polisen så är nog de flesta på polisens sida, anser Jaakkola.
Både Wallgren och Jaakkola menar att det är tråkigt att det verkar ha målats upp en motsättning mellan polisen och aktivisterna. De säger att Elokapina aktivt försöker motarbeta det.
– Vår tanke är ju att vi kämpar för oss alla, också för polisen och deras barn. Det är ju inte polisens fel att vi just nu har en lagstiftning som är katastrofal för klimatet. Visst finns det vissa personer som gör vinst på klimatförstörelsen men det är inte polisen, bilisterna eller finländarna i allmänhet som gör det, förklarar Wallgren.
Inskränks medborgarsamhället?
Wallgren anser att det finns oroväckande trender som tyder på att medborgarsamhället inskränks allt mer. Han menar ändå att situationen i Finland är relativt bra och är hoppfull över att de medborgerliga rättigheterna tryggas också i framtiden.
– Samtidigt är medborgarsamhället och mänskliga rättigheter ingen självklarhet, man måste aktivt se till att trygga dem.
I Storbritannien förbjöds Extinction Rebellions demonstrationer i centrala London på grund av rörelsens storlek. Polisen hade helt enkelt inte tillräcklig kapacitet för att kontrollera demonstrationen med icke-våldsamma medel.
– Jag hoppas att den här skalans demonstrationer kan upplösas med fredligare metoder i framtiden. Men om rörelsen växer är det mycket möjligt att polisen tar till gassprej igen eftersom situationen sku bli för svår att kontrollera annars, menar Jaakkola.
Jaakkola tydliggör att Elokapina inte blockerar vägar för att konkret försöka minska på utsläppen, utan för att väcka uppmärksamhet.
– Vi är inte emot bilister och kollektivtrafik trots att vi blockerar gator. Det handlar om att försöka förändra systemet och de strukturer som sätter ekonomisk vinning före ekologisk hållbarhet.
Är det berättigat att blockera vägar i Finland?
– Det är berättigat, till och med en skyldighet. Det handlar ju om en existentiell kris där välfärdssamhället kan kollapsa under det här århundradet på grund av ökade spänningar och krig som uppstår i och med klimatförändringen, förklarar Jaakkola.
Jaakkola och Wallgren efterlyser en seriös diskussion om klimatet på samhällsnivå där regeringen verkligen skulle informera om klimatkrisens allvar och börja tala sanning.
– En sak jag inte tycker att lyfts fram tillräckligt är det statsägda bolaget Fortums uppköpande av det enorma tyska fossilföretaget Uniper. Unipers utsläpp är 1,5 gånger hela Finlands utsläpp. Finlands regering har potential och möjlighet att ändra på den europeiska energipolitiken, tycker Wallgren.
Wallgren menar att det är genom lagstiftning, parlamentarisk demokrati och genom att tala med varandra som vi kan uppnå klimatmålen och bromsa klimatkrisen. Han nämner också att det är de industrialiserade länderna som kommer ut som vinnare medan de minst skyldiga, det vill säga de fattigaste och mest utsatta befolkningsgrupperna lider först och värst.
– Därför tycker jag nog att det är vi, de industrialiserade länderna, som har ansvaret.
-Vi måste sluta söka efter oändlig tillväxt. Forskning visar att om mänskligheten globalt skulle halverade sina utsläpp över en natt så sku utsläppen vara på samma nivå om 25 år på grund av ekonomisk tillväxt. Det går inte att hitta lösningar inom det nuvarande systemets ramar, därför behövs Elokapina som kan röra om i grytan och dra i nödbromsen, avslutar Jaakkola.