När coronaepidemin ledde till kaos och förvirring under våren tog medicinstuderande Lillemor Winqvist saken i egna händer. Tillsammans med 18 andra medicinstuderande och färdigutbildade läkare, skapade hon Projekt Frågesjuk – en kanal för barn och unga som vill ha svar på sina frågor. Jag fick glädjen att intervjua Winqvist som fungerar som ordförande för projektet, Patrik Smidtslund som är marknadsföringschef och projektets ekonomichef Tobias Olenius.
När en epidemi bryter ut är det skrämmande och förvirrande för allihopa men främst för barn. Hur ska man förklara vad Covid-19 är för ett barn? Hur påverkas de av ett nedstängt samhälle där smittkedjorna växer och skolorna i värsta fall stängs? Winqvist minns själv hur förvirrad och rädd hon var när Fågelinfluensan bröt ut i Finland 2006.
– Jag hade massor av frågor som ingen riktigt kunde svara på och jag blev ju bara mer rädd när ingen kunde besvara dem. Jag hade inga verktyg för att förstå det som hände. Det måste ju finnas många barn där ute som är i samma situation nu som jag var i, berättar Winqvist.
Många medicinstuderande kände sig frustrerade över situationen och det faktum att de fortfarande var studeranden och inte hade möjlighet att vara ute i arbetslivet och bistå med hjälp. Således kändes Projekt Frågesjuk som ett perfekt sätt för dem att kunna hjälpa till och samtidigt också få erfarenhet av att tala med barn om svåra medicinska fenomen.
När kaos bryter ut och det råder förvirring i samhället leder det till en stort behov att information och många vill snabbt ha svar på sina frågor. Det kan i sin tur leda till tillförlitlighetsproblem gällande medier och svårigheter att skilja falska nyheter från riktiga.
-Vi upplevde att det fanns en hel del missinformation, både i medier och ute på webben, så det var viktigt att skapa ett forum där folk fick svar på sina frågor som faktiskt grundade sig på den senaste forskningen och pålitlig information. Genom Projekt Frågesjuk vill vi kritiskt granska information och fakta, menar Winqvist.
-Det är problematiskt att all forskning inom medicin är så pass svårtolkat att det är knepigt för de som inte läser medicin att förstå vad en forskning vill säga. Därför är det viktigt att kunna ändra på den akademiska texten och omforma den till en sådan form som också andra kan förstå, inflikar Olenius.
-Det är så mycket saker man måste förstå för att kunna tolka medicinsk forskning och därför kan det lätt slinka igenom stora rubriker som påstår något som inte nödvändigtvis behöver vara sanning. Vi vill oftast ha lätta lösningar på saker och ting vilket leder till allt för förenklad information. Speciellt barn vill ofta se saker svart och vitt och då uppstår det lätt missförstånd. Därför är det så viktigt att kunna förmedla informationen på ett sätt som de förstår, fortsätter Winqvist.
Trots att oron under coronavåren sakta lugnat sig ser varken Winqvist, Olenius eller Smidtslund någon orsak att sluta med projektet. Tack vare den stora efterfrågan på trovärdiga och lättformulerade svar ser de tvärtom potential att utveckla plattformen.
– Det kommer helt säkert att finnas behov av pålitlig information om hälsa och välmående också i framtiden så vi gör vårt bästa för att ge ut den infon, säger Smidtslund.
Jag undrar om det känns stressande att förväntas ha svar på alla frågor. Hur svårt är det för medicinstuderande att svara på de frågor som kommer in? Att som studerande kunna besvara frågor med riktig och tillförlitlig medicinsk information sätter ett visst ansvar på de medverkande i projektet.
-De frågor vi får in är oftast inte hemskt komplicerade. Barn undrar om ganska grundläggande saker. Men vi har också mentorer med i projektet som vi alltid kan rådfråga. Projektet består av medistuderande från olika skeden av studierna, allt från andra årets studerande till färdigutbildade. Utöver det har vi också med en utvecklingspsykolog. När vi har formulerat ett svar så går alla i gruppen igenom det och ger feedback. På det viset kommer det inte ut felaktig information eller felaktiga formuleringar, förklarar Winqvist.
-Trots att färdiga läkare oftast har den kliniska erfarenheten och kunskapen så kan studeranden ofta ha färskare forskningsdata och kunskap i minne eftersom saker hinner förändras sedan de kommit ut i arbetslivet, menar Smidtslund.
– Jag upplever att den kunskap som studerande har utnyttjas för lite. Om man studerar något man brinner för så vill man ju ofta snabbt ut i arbetslivet för att få använda den kunskapen. Därför tycker jag att många olika studiediscipliner kunde ha liknande projekt, avslutar Winqvist.
