Flickkvinnan Silver flyttar till stan med Senja. Senja, som alltid är lite bättre och vackrare och som Silver ständigt jämför sig med. De bor i ett höghus, i en av de högsta våningarna. På våningen ovan bor grannpojken, främlingen som Silver brukar sitta tillsammans på balkongen med. De sitter mest i tystnad, men det är en skön tystnad och de brukar sitta så länge, så länge att Silver blir stelfrusen.
”Studenten kanske inte var det egentliga slutet. Kroppen trodde fortfarande att den skulle återvända till gymnasieklassrummet. Att allt den skulle veta var att sitta skavfötters med flickorna i bubbelbadet, stå snett bakom Cami som höll Valter i handen, gasa upp på Oljevägen.”
Silver har lämnat sitt gamla liv bakom sig. Livet i byn med Cami, Maya, Senja, Ludde och Valter. Sommaren efter gymnasiet kändes konstig, de sex var inte längre klasskompisar, de hade blivit något annat, men vad? Cami och Silver, som alltid hållit ihop i vått och torrt sedan de var små, känner plötsligt relationen vackla i och med Silvers flytt. Cami som annars är så frän och fräck blir plötsligt skör och sårbar. Vad blir kvar när Silver flyttar? Och vad blir kvar av Silver utan Cami?
Klasskillnader och hierarkier
Som så många andra ungdomsböcker handlar Silver om uppbrott, om att bli vuxen och känna sig borttappad. Att lämna det gamla och välbekanta bakom sig och ta steget vidare, ut i det okända. Romanen är stilistiskt bra och intressant uppbygd, som läsare kastas man mellan nu- och dåtid på ett tillfredsställande sätt.
Silver borde känna sig glad och spänd över sitt nya liv i staden och inför sina studier men hon känner mest tomhet. Hon och Senja har lämnat hemmafesterna, bilturerna med Corollan, träsket som var alltings början, bastun och Armi, löpbanan, skolan, det lilla och välbekanta.
”Vad vänskap är, tänkte Silver, är att kunna alla låtarna på de tio skivorna i den andras bil utantill, att veta vilken ordning låtarna spelar i och vilka skivor som passar en särskild stund.”
Under berättelsens gång kan man också urskilja klasskillnader. Maya, som bor i ett av de fula höghusen i centrum, Silver som bor med sin mormor, Armi och Senja som kommer från den perfekta, rika familjen. De har alla sin givna, orubbara plats i gruppen. Det är Maya som är toppidrottaren, Cami som är den spralliga och ständigt festsugna, Senja som är den ordentliga och alltid perfekta och så är det Silver. Silver som är den tysta, hon som står lite i bakgrunden utan varken pojkvän, rik familj eller idrottskarriär framför sig.
Det handlar om avund, jämförelser och skamsenhet. Vad ska folk säga om Silver som bor med sin mormor bland korsord och påbörjade stickningsprojekt? Vad ska de i stan säga om Silver som kommer från landet, som är ny i den okända staden?
Det svåra i att hitta sig själv
I och med flytten från byn måste Silver för kanske första gången någonsin lära känna sig själv. Hurdan är Silver? Vem är hon utan den dominanta och högljudda Cami vid sin sida? Tomheten följer Silver genom hela romanen och för läsaren förblir hon den tysta silhuetten i bakgrunden, omöjlig att nå inpå djupet. Emellanåt kan jag känna ett visst avstånd och en kylighet över att inte veta vem Silver är, hon känns så långt borta.
Men kanske det just är tomheten som Ylöstalo skildrar så bra. Att som ung bryta sig loss från hemmet och vara annorlunda. Rotlösheten, känslan av att vara borttappad och vilsen är så påtaglig. För första gången är man fri. Fri från skolans strama ramar man följt år efter år, så länge man kan minnas. Vad gör man när skolan inte mera finns där? Vad vill man få ut av livet? För första gången blir man tvungen att ställa sig själv dessa frågor som man aldrig tidigare behövt fundera över. Det är nu man förväntas bana väg för sig själv och sina drömmar. Men vilka drömmar?
En kraftfullhet som saknas
Jag skulle önska att Ylöstalo skrivit ännu mer kraftfullt så att man som läsare kunde kasta sig in i romanen och få uppleva de starka känslorna som ett uppbrott innebär. I stället lämnas man tom och utan desto större intryck. Samtidigt är jag, som äldre studerande, kanske inte heller rätt målgrupp.
Att sluta gymnasiet och kliva in i vuxenvärden är svårt. Personligen kändes det som att falla in i ett svart hål, som att hoppa från en klippa och hoppas på att fångas upp av räddaren i nöden. Sink or swim. Kanske det är lite så som Silver känner det. Att på darrande ben ta sig loss från det man känner och tvinga sig ut i världen. Den lilla människan i den stora världen, den lilla människan från byn i den stora universitetsstaden.
