Hoppa till innehåll

Ledare: En annorlunda valborg och första maj

Det här kommer på många sätt att bli ett exceptionellt firande och en valborg vi sent kommer att glömma.

För att vara riktigt ärlig så känns det faktiskt rätt skönt. Ingen press att vara på den bästa och mest händelserika festen, ingen ångest över att hitta brunch- och festsällskap eller vara den roligaste i gänget. Valborg är ju något nästintill obligatoriskt, något man bara inte kan och får missa. Nu kan man med gott samvete sitta hemma utan ångest och Fomo.

Dessutom finns det massvis av fint program som händer för de mer festsugna trots den sociala, eller närmare bestämt, fysiska distanseringen. Studentorganisationer, medier, Helsingfors stad och många andra ordnar en mängd virtuella programpunkter under valborg och första maj. Det är verkligen roligt att se hur samhället på kort tid anpassat sig efter den rådande situationen och kommit på fyndiga och kreativa sätt att liva upp den annars ganska dystra vardagen.

Men visst, det är inte samma sak att ses via en datorskärm. Man saknar den mer intima närkontakten med andra, spontanitet och kramar. Att livnära sig på distanskontakt släcker de mest akuta bränderna men räcker inte i längden. Det är skrämmande att inte veta hur framtiden ser ut och prognoserna för hösten är inte hemskt lovande.

Hur ska vi anpassa oss efter ett samhälle som inte kommer att vara sig likt efter det här? Saker man tagit för givet har plötsligt blivit en lyx. Men det har lett till omprioriteringar för många av oss och ett sökande efter det mer essentiella i våra liv. Vi går tillbaka till en lugnare livsstil vilket också tvingar oss att ha tråkigt. Att ha tråkigt är ovanligt för vår senmoderna livsstil och något som vi ofta ser ned på.

Tristessen eller ledan kan i själva verket hjälpa oss att bli mer kreativa, empatiska, lugna, mindre ångestfyllda och reflektera över saker i våra liv. Vi måste tillåta oss att ha tråkigt ibland och inte se det som ett misslyckande. Vi behöver inte alltid vara produktiva eller ha ett sprudlande socialt liv, ibland gör det gott att bara vara. För vem är vi utan långa ”to do-listor”, jobb, studier, evenemang och andra sociala kontakter? Det är lätt att tappa bort sig i allt som händer i livet och prioritera bort sig själv och sin egen utveckling.

Samtidigt är det inte alltid så enkelt och långtråkighet kan också bli problematiskt. Att ha tråkigt må vara ett lyxproblem men det är ändå inget att bara sticka under stol med. Känslor av maktlöshet och bristen på meningsfullhet leder väldigt snabbt till leda. Det är svårt att i dessa tider hitta mening i de små, för världen, obetydliga sysslor man uppehåller sig med hemma. Många jag känner menar att de har svårt att läsa eller titta på en film eftersom de inte kan koncentrera sig, de går rastlöst omkring hemma oförmögna att slappna av. Koncentrationssvårigheter och brist på mening är två faktorer som lätt leder till leda och känslor av uttråka och som inte är hemskt hälsosamt.

Därför är det oerhört viktigt att tillåta sig att göra absolut ingenting men att också skapa program åt oss emellanåt så att inte känslor av meningslöshet faller på. Att skapa program, om än på distans, är något som många studentorganisationer och nationer gör just nu. Det är glädjande att se att så många studerande gör sitt yttersta för att upprätthålla det sociala livet och skapa nya möjligheter för att kunna socialisera sig. Tillsammans måste vi göra det bästa av situationen och förbereda oss för en, måhända, annorlunda framtid.

Vad tycker du?