Det var egentligen meningen att de skulle lansera sitt uppstartsföretag Springboard den första april men på grund av den rådande situationen lyckades det inte. Eftersom de blev tvungna att hitta ett nytt sätt att lansera Springboard på föddes idén om ett 48 timmars hackathon på nätet.
– Vi insåg ganska snabbt att vår idé fick en helt egen identitet, utanför Springboards agenda, tack vare det stora intresse som fanns för att hitta lösningar i och med Covid-19 pandemin, berättar Ronny Eriksson.
Efter det gällde det för teamet att agera snabbt. På bara en och en halv vecka byggde de upp ett evenemang som ingen av dem var bekanta med sedan tidigare.
– Första veckan fick vi lära oss vad ett hackathon egentligen går ut på. Vi byggde också upp nätsidan och själva strukturen. Den andra veckan satsade vi på marknadsföringen. Utöver det måste vi också hitta företagspartners och mentorer, fortsätter Eriksson.
Tillsammans med teamet, företagen och mentorerna lyckades de skapa en plats där unga innovatörer världen över kunde mötas och tillsammans skapa idéer och lösningar på diverse problem. Frågorna delades in i fyra olika delområden: hälsa, ekonomi, samhälle och utbildning. På bara en och en halv vecka lyckades de locka 250 deltagare från alla kontinenter förutom Australien.
– Hanken Entrepreneurship Society har verkligen stött oss och sett till att saker och ting börjat rulla på. Vi har också fått mycket hjälp från våra mentorer, vänner, företag och såklart deltagare. Tillsammans har vi fått det här att fungera, utan dem hade det här inte lyckats, menar Carl-Wilhelm Cronstedt.
I och med att deltagarna kom från olika bakgrunder och utbildningar skapades både kreativa och varierande lösningar. Idéerna var främst inriktade på hälsa och samhället i stort.
– Vi fick in många väldigt kreativa lösningar som både fungerar nu och för framtiden. Det kom också in en del lösningar på hur vi kan få, speciellt småföretagares verksamhet på fötter igen, berättar Cronstedt glatt.
Traditionellt innebär ett hackathon kodning och problemlösning för studerande inom främst teknologibranschen. Således upplevde teamet att den kanske största utmaningen var att nå ut till så många unga som möjligt utanför teknologutbildningarna.
– Det var svårt att sälja vårt koncept i och med att det handlade om ett hackathon, vilket är ett obekant koncept för de flesta utanför Aalto. Trots att det inte handlade om hackathon i traditionell mening insåg vi ganska snabbt att finlandssvenskar inte verkade förstå vad vi höll på med. I framtiden måste vi jobba med att nå ut till fler människor och försöka få begreppet hackathon mer begripbart, förklarar Cronstedt.
Eriksson instämmer:
– Vi hade en del idéer som inte blev förverkligade. I framtiden vill vi därför jobba hårt för att få ännu mer aktiva deltagare, på så sätt kan att allt fler idéer förverkligas.
Trots att What the Quack är över för 2020 menar både Eriksson och Cronstedt att det inte tar slut här, tvärtom. De har ambitiösa planer på att fortsätta utveckla What the Quack och målet är att skapa en plattform för hackathon-lösningar där nya idéer för företag, organisationer och skolor kan skapas.