Akademiska Damkören Lyrans nästa konsert, Epilog, består av två verk som båda behandlar frågor om klimatkrisen.
– I kören och administrationen har vi funderat mycket på hur vi kan ta ställning i samhällsdebatten. Vi vill inte bara sjunga nätta sommarlåtar på konsert efter konsert, säger körens ordförande Sonja Saloranta.
Epilog är en unik storsatsning för Lyran. Då två verken är komponerade av Cecilia Damström och Perttu Haapanen, båda kända och etablerade kompositörer. Musiken beställdes redan för två år sen, och sedan dess har klimatfrågan bara blivit mer och mer hettande.
– Vi gav egentligen kompositörerna fria händer att skapa kring temat. Det är jätteroligt att nu se hur det blev två väldigt olika verk med fokus på olika saker ur olika perspektiv, och hur väl dom ändå fungerar tillsammans.
De två verken frågar bland annat varför klimatkrisen inte tas på allvar och hur vi talar om den. Publiken får höra allt från lagtexter och politiska tal till Sarah Palin och Teuvo Hakkarainen. Båda verken har också starkt fokus på såväl visuella element som elektroniska ljud.
Någon traditionell, konservativ kyrkokör är det inte frågan om.
– Det är helt klart modern musik, men definitivt med melodiska inslag. Så det finns något för dem som förväntar sig traditionell körmusik, men om man kommer för att uppleva något helt nytt kommer man definitivt att få göra det.
Titeln på konserten låter aningen dystopisk. Tror inte Lyran att det finns något hopp för framtiden kvar?
– Det är nog ingen särskilt hoppfull konsert, bilderna som målas upp är ju inte direkt positiva. Hmm… budskapet kanske är att om vi inte nu satsar allt och gör något, blir den här epilogen sann.
Ett dubbelt studieliv
Själv gick Saloranta med i Lyran 2013, och är nu för fjärde året i styrelsen. Hon blev klar med sina sociologistudier i våras.
– Tyngdpunkten i kören ligger på medlemmar som nyligen börjat studera, men vi sparkar inte heller ut folk efter att de slutat studera. Det är en rikedom att ha med sådana som sjungit länge, vi behöver både dem och de nya sångarna.
I september tog Lyran in 13 nya medlemmar då de årliga insjungningarna ordnades. Hur många som fick ett nej avslöjar kören inte, men Saloranta tycker inte att antagningskraven är orimligt svåra, och uppmanar även intresserade utan musikalisk bakgrund att komma på insjungningar. Själv spelade hon flöjt som barn, men hade ingen sångbakgrund.
– Övningarna handlar om att visa att man kan höra och hålla toner, men man behöver inte kunna läsa noter. Väldigt få kan se en not och direkt sjunga den.
– Om man får ett nej handlar det inte alltid om att man inte kan sjunga, utan också vilket röstläge man ligger i. Det kan hända att någon stämma redan är jättestor och vi söker något annat, men då lönar det sig bara att komma nästa år igen.
Många slutar med sina hobbyer senast då studierna börjar, men körverksamheten är ett sätt att fortsätta med något annat vid sidan om. Det enda som krävs är att man hinner med en övning per vecka och lite övning hemma.
– Kören ger en också ett nytt socialt sammanhang, lite som ett dubbelt studieliv. Man har både den egna föreningen och Lyran. Sen kan man också engagera sig i styrelsen eller administrationen om man är intresserad av föreningsliv.
En fördel med det dubbla studielivet är att slutet inte blir lika abrupt. Då man är klar med sina studier tappas kontakten med studentföreningen lätt, och livet kan kännas tomt om man varit aktiv. Men Lyran finns fortfarande.
– Man behöver inte släppa hela studielivet på en gång, det finns fortfarande fester att gå på, människor att träffa varje vecka.
Är Lyrans fester på något sätt annorlunda än vanliga studentevenemang?
– Åtminstone är det mera sång!
