Efter publiksuccé på Åland, och senare i Stockholm, valde pjäsens skapare att det enda rätta var att fortsätta sprida deras tragikomiska verk. Och nu kommer turen till Helsingfors. Lundbergs enmanna show – i vilken hon även är huvudrollsinnehavare – har beskrivits som både rörande och kul, och hon själv kan inte göra annat än hålla med.
– Den här showen borde du se för att den är något nytt, annorlunda och kul. Den är en enda röra av mörkt och ljust, säger Lundberg när vi ringer upp henne för att fråga hur det står till på turnén.
Med sig har hon regissören Johan Karrento, och tillsammans bildar de en åländsk duo som enligt dem själva är sjuk i huvudet. Det här är också deras tragikomiska sätt att beskriva pjäsens tema: en ung kvinna som går från högpresterande journalist – till någon som ligger på mammas kökssoffa och planerar sitt självmord. Med andra ord: hon blir sjuk i huvudet.
Och eftersom pjäsen är Lundbergs scenografiska memoar vet hon antagligen vad hon talar om.
– När Zandra kallar mig för sjuk i huvudet tar jag det som en komplimang, säger Karrento efter att de belönat varann med en ”sjuk i huvudet-komplimang”.
Skämt åsido är pjäsens mening inte att göra narr av mental ohälsa. Tvärtom kom den till med syftet att våga känna och våga prata om vad man känner, bara att med en stor portion humor. Lundberg skriver på sin hemsida att pjäsen bland annat handlar om att hångla med en tomat, och hur det är att drömma om munkar som sin sista måltid.
– Det finns inget normalt med att sätta upp en show om sitt livs mörkaste stunder. Men för mig var det en vändning när jag kunde börja skratta åt dem och humor har alltid varit mitt sätt att bearbeta det jobbiga.
En balans mellan gråt och skratt
Den första turnén hade åtta föreställningar inplanerade. Slutsumman blev tjugo, och med understöd från Svenska kulturfonden föddes en till turné som svar på publikframgången.
– Vi har lyckats hitta en balans mellan det mörka och det roliga. Själv både skrattade och grät jag under den senaste föreställningen, säger Karrento.
Förutom en stor publik har pjäsen även dragit till sig en mångsidig samling av människor. Karrento säger att till en början var de flesta i publiken unga, men under de senare föreställningarna kunde man ”känna det på doften” att medelåldern höjdes. Citatet säger Karrento skämtsamt att han står för. Lundberg fortsätter med att säga att publikens breda ålderspann är ett bevis på hur alla har ett behov att tala om mental ohälsa.
Och vi kan inget annat än hålla med. Så vi rekommenderar att du på lördag tar en tur till Busholmen, och tillåter dig att skratta åt livets skit. Priset för en ordinarie biljett är 15 €, men som studerande betalar du endast tio!
För mera information klicka här.
