Glädjen till trots kom Sandras positiva graviditetstest som en chock. Hon hade just blivit antagen till Pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet, och hade inga planer på barn. Men tillsammans med pappan Nico beslöt hon att behålla barnet. Nio månader senare hade Sandra arbetat ihop hundra studiepoäng, och deras flicka Lia kom passligt nog innan sommarlovet.
När vi träffas utanför Pedagogiska fakulteten kommer Sandra just från vårens sista föreläsning. Hemma i Borgå väntar ettåriga Lia, som spenderat dagen tillsammans med sin mormor medan mamma studerat. Nu väntar lov – men med en magisteravhandling som ska påbörjas och slutföras.
– Jag skrev kandidaten under jullovet med familj och vänner som barnvakter. Så nu ska jag skriva gradun under sommaren och på hösten är jag bara trettio studiepoäng ifrån examen, säger Sandra.
Utan stöd skulle studieframgångarna sett annorlunda ut. Dessutom – berättar Sandra –hade de turen att få ett barn som sover om nätterna och tar tupplurer om dagarna. Eftersom Nico på samma gång studerat enligt läroavtal så skulle till exempel Sandras praktik varit omöjlig utan hjälp utifrån. Och när Lia följt med på föreläsningar har Sandra haft en smått otippad studiekompis som hjälp.
– Det har varit ett väldigt pusslande med familj och vänner. Under praktiken var det främst morföräldrarna som ställde upp, men även pappa och syster tog ledigt för att hjälpa till. Ibland har Lia kommit med på föreläsningar och då är det bra att ha en mamma som studerar och går samma föreläsningar som du.
Moderskap som motiverar
Sandra säger många gånger under intervjun hur en del saker ”helt enkelt måste göras”. Hennes inställning är inspirerande när hon lyckas kombinera lugn med ambitioner. Lia har för henne varit mera av en morot än ett hinder under studietiden.
– Hon motiverar mig att bli färdig så fort som möjligt, säger Sandra.
Mest utmanade är kvällarna. Då andra föräldrar nattat sina barn och städat undan för dagen startar deras egentid. Men för en studerandeförälder är det här då man sätter sig ner för att studera. Då känner man sig inte alltid så motiverad att läsa och skriva – men som Sandra säger: det måste helt enkelt göras.
Den skrala ekonomin fungerar enligt Sandra även som en morot – även om den inte smakar lika gott som moderskapet. Utan studielån och ekonomisk hjälp från föräldrar skulle hon inte ha kunnat studera i samma takt. Det lilla föräldratillägget till studiestödet räcker inte långt.
– Det ska bli skönt att börja jobba och få lön om man säger så, säger Sandra och småler.
Vegansk uppfostran
Sandra har redan i flera år levt som vegan, och för henne var det ett naturligt val att uppfostra Lia enligt de värderingar som följer en vegansk diet. Hon är väl medveten om andra personers impulser att kritisera hennes och andra veganska föräldrars val, men sådana kommentarer vänder hon andra kinden till.
– Jag har gått till näringsterapeuter och känner till de utmaningarna och fördelar som följer vegansk mat. Det som är viktigast är att Lia får äta mångsidigt och det kan hon göra utan kött och mjölkprodukter.
Vegansk kost är för Sandra en gärning för djur, natur och egen hälsa. Eftersom alternativen är få bland vegansk barnmat lagar hon den hemma i eget kök, och Lias favorit är bolognese med linser och makaroner. Än så länge har det inte varit något problem, men Sandra funderar redan på hur det kommer bli när Lia börjar dagis. Allt beror på var de får en dagisplats.
– Jag har själv arbetat på dagis och vet hur ensidig vegansk kost kan vara där. Det kan hända att vi helt enkelt får ge efter och tillåta att Lia äter vegetariskt om dagiset inte har resurser till bra vegansk mat.
En fråga som unga mammor ofta får ta emot är huruvida om de är rädda för att gå miste om ”ungdomens år” – och allt som dessa innefattar. Så vi vinklar frågan och undrar hur studielivet ser ut som studerandeförälder. Svaret kommer inte som en överraskning. Efter att ha lyssnat till Sandras berättelser vet jag redan att tiden inte räcker till, men hon är inte nedslagen för det.
– Det handlar om prioriteringar och ärligt talat saknar jag inte studielivet – jag vet ju inte ens vad det finns att sakna. Plus att jag är ju ännu ung när Lia är tillräckligt gammal för att ta hand om sig själv så då kan jag passa på att ”leva livet”, säger Sandra och skrattar.
Avslutningsvis ber jag Sandra ge länken till linsbullarna, eftersom de såg så goda ut! De här ska jag laga till morsdagslunchen på söndag.
