Programledaren och komikern Janne Grönroos berättar att idén att grunda en nybörjarklubb för standup helt enkelt föddes efter att han insåg att det inte något likande i Svenskfinland.
Med övertygelsen om att det nog måste finnas roliga finlandssvenskar skred han sedan till verket, och standupklubben Top Floor Comedy hade premiär i Helsingfors i februari.
Grönroos har alldeles rätt. Det finns roliga människor i Svenskfinland. Det finns också publik. Komikerna kommer från alla vrår. En del har tidigare uppträtt på finska, andra har uppträtt i Sverige och somliga uppträder för första gången. Omkring tio komiker hinner uppträda på en kväll.
Det som överraskar mig då jag stiger in på puben O’Learys är mängden människor som redan samlas i sidorummet där scenen, som för övrigt är väldigt spartanskt ihopsatt av några lådor och ungefär en kvadratmeter stor, är belägen. En imponerande mängd åskådare har tagit sig hit redan i god tid innan showtime.
Janne Grönroos kunde inte heller förvänta sig att intresset för komediklubben skulle vara så stort som det visat sig vara.
– Jag förväntade mig typ 30 människor i publiken, men senast var puben så full redan 90 minuter före evenemanget att det fysiskt inte rymdes in fler.
Ifall Grönroos tanke var att samla ankdammen i en och samma bar har han definitivt lyckats. Jag ser människor jag gått i skola med i olika skeden av mitt liv, bekanta och mindre bekanta ansikten. Publiken består av människor i olika åldrar, allt från 18 till över trettio. Jag slås av tanken att jag nog aldrig hade vågat ställa mig på scenen framför alla de här människorna.
Lyckligtvis har de tio komiker som uppträder förbisett det faktum att halva ankdammen är på plats och bestämt sig för att våga uppträda ändå. Skämten är många, varierande och riktigt bra. Grönroos gör ett ypperligt arbete i att inkludera alla dem som uppträder genom att presentera dem med personlig prägel. Tröskeln för att uppträda verkar vara förvånansvärt låg.
Grönroos är också själv överraskad av hur många som vill uppträda. Åtminstone jag undrar hur det känns att uppträda inför så många bekanta, så jag frågar experten.
– Visst kan det vara lite stressigt med nära vänner i publiken. Nära vänner ser på mig hur det går, jag kan inte fejka för dem. Att uppträda för bekanta är däremot bara skojigt, säger Grönroos.
Jag är positivt överraskad av hur olika komikernas infallsvinklar är, trots att ankdammen ofta känns väldigt homogen. En uppträder för första gången på svenska, en är rullstolsburen och driver om sitt eget handikapp och en annan skämtar om sin sexuella läggning. Skämten är ibland nästintill vulgära, men det som gör det kul är att de känns äkta. Det är inget hymlande – komikerna bjuder på sig själva och just därför blir det så bra. Dessutom ser samtliga ut att trivas på scenen.
Det finns helt tydligt en efterfrågan på finlandssvenska komediklubbar. Grönroos berättar att han var tvungen att öva inför betalande publik då han själv var nybörjare, eftersom det inte fanns någon liknande klubb i Svenskfinland då ännu. Han påpekar att man ogärna testar nytt material inför folk som betalat för att se en. Man vill ju bjuda dem på sitt inövade material.
– De har tur, de jävlarna, dagens rookies får träna gratis! skrattar Grönroos.
