I september 2018 klev Räisänen ombord på segelfartyget STS Fryderyk Chopin. Han skulle delta i en hållbarhetskonferens, som ordnas årligen av Baltic University Programme (BUP), och som en studerande som brinner för klimatet var Räisänens förhoppningar höga. Han skulle genom äventyret ute till havs fördjupa sina kunskaper – och sin förståelse – i utmaningar om hållbarhet i Östersjöområdet.
– Jag trodde att resan skulle genomsyras av värdegrunder om hållbarhet, miljöskydd och demokrati. Istället klev jag ombord på en avfallsspottande, kemikalieläckande och dieselbrännande ekologisk katastrof, säger Räisänen.
SAIL – Sustainability Applied in International Learning – är en fjorton dagar lång konferens vars program ska tackla hållbarhets- och miljöproblem med hjälp av FN:s globala mål för hållbar utveckling. Sedan de valde att hissa segel 1996 har konferensen ordnats ombord på en brigg, och sedan 2004 är det främst STS Frederyk Chopin som seglat med dem mellan Östersjöns hamnar. Under seglatsen är konferensdeltagarna en del av av skeppets besättning. Det här betyder att de äter, sover och jobbar enligt kaptenens order. Programmet innehåller även föreläsningar om hållbarhet.
Innan konferensen ombads deltagarna att läsa om de globala målen gällande hållbar utveckling. Räisänen som sedan tidigare studerat Agenda 2030 tog en ytterligare titt på dess mål kring klimatförändring, miljöskydd, säkert dricksvatten och sanitet, fred, rättvisa, jämställdhet med mera och blev ännu mera motiverad att delta i SAIL.
– Jag blev ivrig av tanken att jag snart skulle få lära mig av och umgås med andra personer som också bryr sig om dessa viktiga ärenden.
En smutsig verklighet
När Räisänen steg ombord på STS Fryderyk Chopin var utsikterna strålande. Han lärde sig segla, blickade ut mot horisonten medan vågorna slog mot skeppet och lärde känna intressanta medmänniskor. Seglatsen började minst sagt bra, så bra att det inte gjorde honom något när sjösjukan resulterade i att hans måltider till en början åkte överbord.
När sjösjukan lugnat ner sig började dock seglatsens romantiska perspektiv att krackelera. Räisänen berättar för oss om matrester, fimpar och rengöringsmedel som kastades överbord för att sväljas av Östersjöns vågor. Även vatten från bad, disk och tvätt (så kallat gråvatten) hälldes enligt en rapport gjord av studerande ombord direkt ner i havet.
Räisänen berättar även hur man i samma rapport kan läsa att avloppsvatten från toaletterna (svartvatten) samlades i en tank – för att ungefär var fjärde dag tömmas i havet. Visserligen tillsattes bakterier för att rengöra avfallet, men eftersom dagens hamnar tar emot avloppsvatten är det här ett onödigt ont. Människans avföring tillför nämligen ytterligare näringsämnen, mediciner, tungmetaller och möjligtvis sjukdomar i Östersjöns ekosystem.
– Studerande som arbetade i kabyssen rapporterade att de tvingades slänga alla matrester från köket överbord. Det visade sig att det var normen för hur allt organiskt avfall deponerades ombord på STS Fryderyk Chopin, berättar Räisänen.
Och det är inte bara Räisänen som kan vittna om sådan praxis ombord på skeppet. En annan studerande, som deltog i samma seglats, bekräftar hans berättelse. Liksom Räisänen bevittnade även Oskari Hakala miljöföroreningar av olika grader. Hans bild av skeppet är inte smickrande efter SAIL-konferensen.
– När jag en dag skulle rengöra duscharna och vattnet inte längre åkte ner i avloppet bad jag om hjälp. Då blev jag ombedd att hälla ett för mig okänt medel ner i vasken, och medan jag gjorde det var jag tvungen att titta bort. Ut ur avloppet steg ett varmt rökmoln och vattnet rann ner igen, berättar Hakala.
Rengöringsmedel som användes för att tvätta toaletter, duschar och däck innehöll enligt Räisänen skadliga kemikalier. Bland annat innehöll de klor och ammoniak.
– Jag blev personligen beordrad att dumpa smutsigt tvättvatten i havet genom spygattet. Och en studerande berättade till mig att hen sett hinkar med tvättvatten tömmas överbord. En annan studerande såg hur kartong och papp kastades överbord. Dessutom kontrollerade ingen vilka kosmetika- och skönhetsprodukter som användes ombord på skeppet, berättar Räisänen.
”Ord står mot ord”
Några av de anklagelser Räisänen riktar mot SAIL och skeppet är direkt olagliga föroreningar. Om – som Räisänen säger – det kastas fimpar, kartong och annat avfall överbord bryter de mot MARPOL (en internationell konvention om förhindrande av havsföroreningar från fartyg). Och samma gäller om de dumpar matavfall i havet som inte går igenom en sil vars maskor inte är större än 25 millimeter.
Bartosz Kawecki säger att sådana brott och oegentligheter inte förekommit under hans tid på skeppet. Kawecki deltog 2017 som studerande, men valde förra året att komma tillbaka som vaktledare för konferensen.
– Personligen kan jag inte hålla med om Räisänens åsikt gällande hanteringen av matfall. Vad jag minns höll man sig till alla bestämmelser och jag bevittnade inget olämpligt beteende.
Räisänen vill understryka att det mest tragiska är hur en miljökonferens inte lyckas praktisera sina egna mål. Den här åsikten delar han med andra studerande. Många av de vi talat med säger att seglatsen var en lärorik och fantastisk upplevelse. Men på samma gång ställer många också frågan om den kunde ha ordnats på land, för att inte bidra till ytterligare föroreningar i Östersjön.
– Några av de upptäckter vi gjorde i vår projektgrupp fick mig att fundera över varför BUP valt att anordna en hållbarhetskonferens på en (sådan) båt. Jag observerade hur besättningsmedlemmar fimpade rakt ner i havet, och matavfall och avloppsvatten tömdes på öppet hav. Även om allt var enligt rådande bestämmelser känns det inte bättre för det, berättar Elida Lundberg.
På BUP försvarar man skeppets besättning, och säger att en utvärdering görs varje år. Och varje år väljer de att fortsätta sitt samarbete med STS Fryderyk Chopin eftersom de ”antar att skeppet följer sina föreskrifter”. De berättar att fartyget är säkerhetscertifierat av International Maritime Organization (IMO), och måste enligt lagen följa dess miljö- och säkerhetsregler.
– När det gäller hanteringen av sopor är det under inga omständigheter tillåtet att kasta skräp i havet. Det här bryter mot internationella avtal. I detta fall måste vi dock hänvisa till rederiet eftersom ord står mot ord och vi inte har någon juridisk rätt att granska fartygets verksamhet, säger Baltic University Programme i ett svar till Studentbladet på Jacks kritik.
Sexism och skrämseltaktiker
BUP respekterar Räisänens kritik men delar inte hans bild av konferensen. Responsen de får av studerande och lärare är av stor betydelse, och utifrån kursutvärderingarna 2018 ser de inte några orsaker att inte avbryta samarbetet med skeppet.
– Inga trender i deltagarnas respons indikerar att någon skulle ha haft en lika negativ upplevelse som Jack. Vi har inte haft liknande bekymmer med en studerande på 25 år, säger Madeleine Granvik som är direktör på BUP.
Räisänen själv ser sin kritik som nödvändig. Han anser att problemen med hållbarhetskonferensen SAIL är så talrika och systematiska – att de är oförsvarliga. Enligt honom borde BUP – om de fortsätter med SAIL – välja en samarbetspartner som står för deras värderingar om hållbarhet, demokrati och miljövård.
– Konferensen borde inte vara en källa till miljöföroreningar i havet, i luften och på land. Samtidigt som den borde vara fri från hot, tvång och orättvisa, säger Räisänen.
Förutom miljöproblemen vill Räisänen även lyfta fram skeppets hårda klimat. Tyranni kommer på tal när han beskriver kaptenens språkbruk, hot och skrämseltaktiker. Som exempel berättar han om hur kaptenen hotat och tvingat dem till straffarbete eftersom han misstänkte att en studerande stulit Nutella från skafferiet.
En av de som deltog i konferensen säger till Studentbladet att Räisänen överdriver. Kaptenen är skeppets överman och hen ansvarar över besättningens säkerhet, och därför är en sträng dialog ibland ett måste. Speciellt under hårda väderförhållanden, som BUP säger att inte varit så utmanade på 22 år som när Räisänen deltog.
Tvångsmedel
53§
För att upprätthålla ordning ombord får befälhavaren bruka det våld som med hänsyn till
omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller den som befälhavaren beordrar
att biträda härvid och den som utan anmaning kommer befälhavaren till hjälp.
Sjömanslagen, 1973:282
Om kaptenens straff ska ses som nödvändiga eller om hens hot ska ses som skämt beror på vem man frågar. Hakala säger att Nutella-incidenten var bisarr och att kaptenen tog till onödiga hot och straff. Att de tvingades städa skeppet under sin lediga dag var enligt honom ett sådant. Det här till skillnad från några andra som såg det kollektiva straffet endast som en förevändning att få dem att arbeta.
– Jag hade inget emot att lyda order, men när vi tvingades göra extra arbete på grund av lögner blev jobbet till skitgöra. Förutom Nutella-incidenten så blev min kompis anklagad för att ha urinerat stående (vilket var förbjudet på grund av gunget) och tvingades därför rengöra männens wc – något han sa till mig att han inte skulle ha haft något emot att göra om det inte var för att han blivit anklagad för något han inte gjort, berättar Hakala.
Lundberg berättar hur kvinnor särbehandlades under konferensen. Deltagarna var uppdelade i tre vaktgrupper, och i hennes grupp fanns enligt henne en tydlig arbetsfördelning enligt kön. Repliken ”we need a strong man here” hördes enligt henne vid varje arbetspass.
– Förenklat kan man säga att vår grupp ansvarade över skeppets rep. Jag upplevde att man kontinuerligt uppmanade killarna att sköta de rep som skulle spännas eftersom de krävde mer styrka, medan vi tjejer ofta uppmanades att lösgöra rep. Jag tolkade särbehandlingen som att vår vaktledare förutsatte att vi tjejer inte hade tillräcklig styrka.
Enligt Malgosia Cichocka, som även deltog som studerande i konferensen 2018, var arbetsuppgifterna fördelade enligt deltagarnas fysiska kapacitet – inte kön. Hon säger att starkare kvinnor gick – om mera styrka krävdes – före svagare män i arbetsordningen, till exempel som när skeppets rep skulle spännas under hård vind.
Skadliga erfarenheter
Enligt studerande vi intervjuat serverades mest kött, mjölkprodukter och vitt bröd. Det vill säga inte så klimatsmarta rätter. Räisänen berättar att han för det mesta är pescetarian, men valde att inte anmäla sig som vegetarian under konferensen eftersom han trodde maten skulle vara mera hållbar. Skulle han ha vetat mängden av kött som sedan serverades skulle han ha gjort ett annat val. Hakala försökte äta endast av den vegetariska serveringen, men misslyckades.
– Det vegetariska alternativet betydde i princip samma mat som de andra fick men utan protein. Som vegan skulle du inte ha klarat dig utan egna tillbehör. Den mest minnesvärda måltiden enligt mig var de kokta mjölbollarna med grönsaksbiffar som bestod av 200 gram stekt ost, berättar Hakala.
Efter konferensen har Räisänen funderat på huruvida den kunskap som de fick genom föreläsningar, projekt och andra aktiviteter var värd all den skada som resan förorsakade miljön. Svaret är enligt honom ett klart nej, och han hoppas att SAIL inte längre kommer att ordnas ombord på ett skepp som inte arbetar enligt hållbara principer.
– Det är möjligt att BUP:s övriga verksamhet är mera förenligt med de värderingar som de vill representera – åtminstone hoppas jag det. Men det räcker helt enkelt inte att tala om klimatförändring, miljöfrågor, demokrati och fred. Dessa värdefrågor måste också vara en del av hur vi väljer att leva och hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Vi måste applicera samma standarder i vårt agerande som i vår retorik, säger Räisänen.
SAIL – Sustainability Applied in International Learning
- Ordnas årligen av The Baltic University Programme.
- Ordnas en gång för studerande och en gång för lärare.
- Finansieras huvudsakligen av Sveriges regering, Uppsala universitet och medlemsavgifter.
- Högskolor betalar en årlig avgift på 1 000 € för att vara en del av nätverket.
- Åbo Akademi, Arcada, Haaga-Helia, Novia, Åbo Universitet, Universitet vid Jyväskylä och Åbo yrkeshögskola (AMK) är medlemmar från Finland.
Redaktionell anmärkning: 3Oceans har kontaktats ett flertal gånger, men har inte svarat på frågor eller kommenterat kritiken från Räisänen. Alla bilder (förutom skärdumpningar) är från Räisänens privata samling. Bilderna har manipulerats så att inga personer ska kunna kännas igen.
