Det är inte bara De Grönas avgående ordförande Touko Aalto som lider av prestationsångest och utmattningsdepression. Ämnet är tungt men vikten av att tala om det väger tyngre. Därför ordnar nu bland annat Luckan i Helsingfors ett samtal om prestationskrav och psykisk ohälsa dit alla unga och vuxna är välkomna. Till evenemangets panel har de bjudit in författarna Heidi Hakala och Marcus Groth, som tillsammans med studiepsykolog Katarina Kiiskinen ska bära diskussionen.
Heidi Hakala debuterade i år som författare med boken Bara lite till. Romanen – som handlar om en ung och pressad kvinna – är förutom hennes debut även hennes sätt att berätta hur hon orienterat genom en värld där image ibland är allt.
– Vi jämför vår yttre otillräcklighet i speglar och vår inre otillräcklighet i människor vi möter, säger Heidi.
Vändningen i hennes liv kom när utmattningsdepressionen var ett faktum och hon lade sig på golvet med knäna uppdragna mot magen. Heidis identitet som duktig hade stoppat henne från att söka hjälp, men till slut erkände hon att hon inte mådde bra.
– Det började med sömnlöshet och koncentrationssvårigheter. Jag trodde att det var något fel på mitt huvud men till slut kunde jag inte känna glädje och jag började dra mig ifrån andra människor, berättar Heidi.
Låt aldrig ångest tysta mun
Studiepsykolog Katarina Kiiskinen berättar att ångest väcks inför egna inre känslor som av någon orsak känns obehagliga. Ibland har vi lärt oss att trycka undan dessa känslor i brist på förståelse från andra. Då kan det hända att vi istället vänder dem mot oss själva i form av press och självkritik och söker ogärna hjälp. Det ensamma ansvaret är det sista som en person med ångest behöver. Katarina är därför glad över att problemet uppmärksammas allt mera – stigman har börjat krackelera i takt med att personer stiger fram och berättar sina historier om prestationsångest.
–Märker man att ångesten inte går om kan det vara tid att söka hjälp. Tillsammans med någon annan kan man bättre lyckas lösa sina negativa tankar, säger Katarina.
Hon skulle kalla det ett hjältedåd när man låter sig själv söka hjälpen man både behöver och förtjänar. Den inre kritikern har enligt Katarina en tendens att lägga press på sig själv, och därför kan det vara svårt att erkänna att man har det jobbigt. Ångesten finns där av en orsak och den kan man behöva få hjälp med att reda ut.
Även om psykisk ohälsa långt handlar om vad som sker inombords är yttre faktorer minst lika närvarande. För unga säger Katarina att prestationsångest inte är något nytt – eftersom deras livsskeende handlar om att bli självständiga – men skillnaden i dag är att den här processen påskyndas.
– Vårt samhälle ställer mer krav på studerande än förut. Det här gör att många snabbare hamnar i känsloknutar som man tidigare haft mer tid att tampas med, säger Katarina.
”Det är livsfarligt att spela teater inför unga”
Medier slår larm om att allt yngre blir utbrända. Högstadieelever går in i väggen och unga vuxna sjukskriver sig efter ett år inne i arbetslivet. Turnéteatern Taimine har därför valt temat prestationsångest till en produktion som når skolorna nästa år. Pjäsen heter Lyckomanifestet och med den vill skådespelarna och Krisjouren skapa en debatt bland elever och lärare om samtidens press på unga.
Skådespelarna Carl-Gustaf Wentzel och Oscar Silén berättar om hur idéen till pjäsen väcktes i takt med samtal som elever initierat när de turnerat runt om i landets skolor. De vill försvara barn och ungas perspektiv och möta dem i deras vardag.
– Vuxna är dödstråkiga medan barn och unga reagerar om de inte förstår vad du framför. Det är livsfarligt att spela teater inför unga, säger Carl-Gustaf.
Deras research innan en pjäs grundar sig därför inte i enkäter, utan i direkt kontakt med elever och lärare. De kan bestyrka närvaron av prestationsångest bland barn. Förväntningar är större än när de själva var unga och de nya manickerna har förändrat det sociala umgänget.
Duktiga flickor och modiga pojkar
Vid Taimine teater kan man även vittna om hur pojkar och flickor ännu behandlas olika. De vill vara väldigt försiktiga med att belysa skillnaderna men det går inte att blunda för hur pojkar är svårare att nå fram till. Även Heidi tror att pojkar och flickor uppfostras olika och ställs inför olika förväntningar.
– Flickor lär sig att ge plats och pojkar lär sig att ta plats, säger Heidi.
När flickor och pojkar växer upp blir följden enligt Heidi att kvinnor tar ett större emotionellt och socialt ansvar. Lägg till kroppshets och du har en kvinna som ska ta hand om sitt utseende, sin karriär och dessutom ta hand om andras välmående. Tiden räcker inte till reflektion och vips ger sig utmattningsdepression till känna.
– Sedan 50-talet ska kvinnan göra karriär – på samma gång som hon ska göra också allt det som tidigare varit kvinnans roll. Det här medan mannen inte alls i samma grad har börjat ägna sig åt de traditionellt kvinnliga uppgifterna såsom att ta hand om hem och familj, säger Heidi.
Responsen hon fått efter bokdebuten är dock inte endast från kvinnor. Även män säger att de kan känna igen sig i bokens huvudperson, och frågar man Katarina kan hon berätta att allt flera män söker hjälp av högskolornas och studenthälsans psykologer. Samhällets och den egna kritikern talar till oss alla även om den drabbar oss olika.
Det är okej att ta det lugnt
En annan ung förebild som valt att stiga ut i prestationernas rampljus är Emeline Sigfrids. Hon är 20 år och har just flyttat till Stockholm för att studera och hitta sin musikaliska väg.
– Här springer folk från en tunnelbanestation till en annan. Man får intrycket att många har bråttom någonstans, säger Emeline.
För en vecka sedan släppte hon en låt om just prestationsångest. Hon har själv inte gått in i någon vägg men känner de som gjort det, och menar att pressen på unga är hög i dag. Inom hennes grupp av kompisar har de ändå kommit fram till att det finns nog med tid för att studera och jobba.
– Det är omgivningen och de äldre som ställer kraven så att unga blir pressade att göra för snabba beslut om vilket liv man vill leva. Men det är okej att ta det lugnt och bara vara glad för att du lever, säger Emeline.
Genom att uppmärksamma prestationsångest vill ingen av de som Stbl intervjuat minimera problemet. De vill validera och öppna för en diskussion. Det är inte bara supermänniskor – med tusen järn i elden – som drabbas av utmattningsdepression. Vem som helst kan drabbas och ingen ska behöva känna skam över sina känslor.
– Prestationssamhället säger att vi ska vara den bästa versionen av oss själva – men det behöver vi inte alls vara, säger Heidi.
