– Lite smink räddar allting, skämtar hon och lägger på ytterligare ett lager rött läppstift.
Höstens första förkylning är i rullning och hon ryser inför vinterns influensasäsong.
– Man lär sig att ta dagen som den kommer som småbarnsförälder.
Vi träffas på musikcafé After Eight i Jakobstad, här har hon tillbringat mycket tid innan hon fick barn. Sonen Devin är ännu på dagis i ett par timmar och Alva passar på att avnjuta en kopp chaité, något som inte alltid är en självklarhet längre.
– Jag fick barn i en situation som inte är socialt accepterat. Dessutom var jag känd som party-Alva, jag älskar att vara bland människor och rörde mig ofta ute i sociala sammanhang.
Alva växte upp i Maxmo i Österbotten med en musicerande pappa och illustratör till mamma.
– Mina föräldrar turades om att studera också när jag var liten, så på det viset var det för mig ingen främmande tanke. Men klart att jag visste att utmaningarna skulle komma.
Det var så sent som i vecka 21 hon fick reda på att hon var gravid.
– Du kan alltid vara mera mentalt förberedd men det finns aldrig garantier för att du skall vara redo för det ändå.
Tillsammans med stödet av familj och vänner tog hon och Devins pappa Fredrik sig igenom den första chocken. Känslor av nyfikenhet, förväntan och nervositet tog plats.
Efter 1.5 år av mammaledighet återupptog hon sina påbörjade studier. Hon blev sångare för metalbandet Nighon och en ny studieplan behövde ta form för att kunna satsa på både bandet och familjelivet.
– Jag har egentligen inte haft valet om jag kan studera eller inte, jag såg det mera som något jag måste göra för vår framtid.
Hon tillägger:
– Och för mig själv så länge jag är ung.
Alva gick från nattuggla till morgonmänniska på ett par månader;
– Även om jag njöt av mammaledigheten med Devin kände jag mig ensam. Det blev en väldigt stor förändring jag inte alls var beredd på. Kreativiteten fick en tidsbegränsning låta den ha sin gång som förut.
Men idag är det just Devin som ger henne energin att orka och som får motivationen att hållas uppe.
Klockan har passerat fyra och det är dags att hämta Devin på dagis. Med hans blonda lockar och blåa ögon lyser han upp när han får syn på sin mamma.
På frågan om vad hon tror blir utmaningen efter studietiden svarar hon kommande turnélivet med Nighon. Men hon är ändå fastbesluten om vad som är viktigast:
– Jag tror att närheten och tryggheten till föräldrarna är viktigare än en fast punkt i form av ett permanent hem. Man kan ge stabilitet till barn på flera sätt än det traditionella med hus, villa och volvo.
Hon fortsätter:
– Jag vill lyckas för hans skull. Om han ser att jag tror på mig själv finns det större chans att han vågar tro på sig själv också.
Vi tar oss en tur förbi Campus Allegro. Utanför musiklekis, där Devin stortrivs en gång per vecka, småpratar hon med några andra mammor.
– Jag trivs bäst bland mina egna vänner, då känner jag mig som mig själv. De traditionella mammagrupperna passar inte riktigt mig.
På en minut har Devin tagit sats och sprungit runt hörnet. Alva reagerar på en blixtsekund och springer efter. Det är sällan en tyst minut med en tvååring.
Och även om Alva gärna uppmuntrar andra föräldrar att ta hand om sig själva och sina egna intressen återkommer hon alltid till Devin.
– Han är det viktigaste i mitt liv och ingenting kommer att ändra på det.