Foto: Ann-Britt Sternfeldt och Chinthaka Pitigalaarachchi.
Sedan januari strejkar och demonstrerar Sri Lankas medicinstudenter mot det privata universitetet ”South Asian Institute of Technology and Medicine” (SAITM), och dess medicinska fakultet, men även mot regeringens planer på fortsatta privatiseringar. Dygnet runt sitter studenter utanför sin fakultet i huvudstaden Colombo och här möter jag upp med Amila Basuru, medieansvarig för Medicinstudenternas Aktionskommitté och Nuwan Patabendige, tidigare sekreterare för Colombos Medicinstudenters förening.

”Med SAITM äventyras nivån på vår medicinska standard”
– Vi har en bra fri sjukvård och hög förväntad livslängd, jämfört med andra utvecklingsländer ligger vi väldigt bra till. Då vi är ett fattigt land måste vi vara rädda om den här basen, vi vill inte se den raseras. Men med SAITM äventyras nivån på vår medicinska standard, de har lägre inträdeskrav än de statliga medicinska fakulteterna, de följer inte riktlinjerna som finns, de har dåliga faciliteter och är inte ens godkända av hälsoministeriet, säger Amila.

Nuwan berättar att den medicinska fakulteten i Colombo grundades 1870 och har sedan dess varit statlig. Sedan 1945 har landets utbildning i princip varit gratis och fram till 1999 var alla universitet statliga.
– Men så började nyliberalismen spridas kring 1978 och grunden för vår kamp är ett motstånd mot detta. 1981 inleddes första försökte med att sätta upp en privat medicinsk fakultet men det misslyckades. Medicinstudenter protesterade då också och nio av dem dödades. Hela 600 studenter dog i Colombo under allmänna missnöjesprotester som pågick till 1983, säger Nuwan.

Regeringen vägrar godkänna kompromissförslag
Efter 2009 (när landets inbördeskrig var över) ville president Mahinda Rajapaksha göra Sri Lanka till ett utbildningscentrum med privata universitet. Men ännu finns 15 statliga universitet och det är bland dessa som landets åtta medicinska fakulteter finns. Motståndet mot privatisering har varit extra starkt bland medicinstudenter och det är därför som övriga privatiseringsplaner med medicinsk utbildning har fallerat. Det är bara SAITM som i dagsläget är privat.

Medicinska lärarförbundet har kommit med förslag på en lösning, om att inga mer studenter antas till SAITM i nuläget och att dagens studenter ska uppgradera sina kunskaper, vilket både de strejkande studenterna och SAITM:s studenter har accepterat, men regeringen vägrar att anta förslaget.
”Det handlar om hela systemet, ett så viktigt område som medicin och sjukvård måste vara transparent”
– Regeringen är bara intresserad av att driva sina privatiseringsplaner men om de genomförs kommer det att ha stor negativ inverkan på vårt samhälle. Det är ju galet att bara de som kan slänga upp en massa pengar ska ha tillgång till utbildning. Och det handlar om hela systemet, ett så viktigt område som medicin och sjukvård måste ha god styrning och vara transparent. Det är inte lämpligt att sjukvård styrs av profitdrift, säger Amila.
Den 21 augusti trappade studenterna upp sin kamp med att inleda en hungerstrejk utanför Colombos fästning där de sitter i 8-timmars pass. Deras huvudsakliga paroll lyder ”Utbildning är ingen handelsvara utan en universell rättighet.”
”Vi är trötta och ingen vet hur länge det här kommer att hålla på”
Jag åker med Amila till fästningen för att träffa de hungerstrejkande studenterna. I stunden sitter här även en sympatistrejkande författare och konstnär. Studenterna berättar att det är många som stöttar deras kamp, föräldrar, lärare, läkare, fackförbund och politiker ur oppositionen. Jag säger sedan till Amila att jag imponeras av att de efter så lång tid ännu har sådan motivation och energi, fast då ruskar han lite på huvudet.
– Vi är trötta och ingen vet hur länge det här kommer att hålla på. Regeringen har stängt av våra stipendier för mat och andra omkostnader. De har ingen som helst vilja att gå oss till mötes. Men vi tänker på de studenter som protesterade 1981. De förde kampen för framtida studenters skull och för det fick de offra sina liv. Vi är skyldiga dem att fortsätta kämpa.

Artikeln rättad: Amila är mediaperson för Medicinstudenternas Aktionskommitté, inte Universitetsstudenternas Federation IUSF, och Nuwan Patabandige var inte tidigare sekreterare för IUSF utan för Colombos Medicinska studentförening.