Aino Akinyemi är till utbildningen medianom inom filmbranschen i Lahtis och hon är intresserad av foto och filmskapande. Hon ville bli filmfotograf och göra dokumentärer. Hon har skapat flera musikvideor. Nu vill hon bli socialhandledare och rikta in sig på invandring.
– Jag vill utbilda mig i en bransch som man får jobb i. Den här studieriktningen är den ganska lik min förra. Jag kommer fortfarande att jobba med samhället, säger Akinyemi.
Familjen och livet i Brändö i Vasa är väldigt viktigt. Här växte hon upp och här vill hon leva, men familjen är inte allt. Vill man skapa förändring måste man också kavla upp ärmarna och delta utanför husets väggar.
Akinyemi försöker vara en glad person, men hon blir riktigt arg av orättvisor. Hon ger kritik till regeringen som hon tycker delar upp människor i olika grupper och inte ser dem som individer. Hon tycker att speciellt arbetslösa, invandrare, åldringar och barn kommer i kläm med regeringens beslutsfattande.
”Vill man skapa förändring måste man också kavla upp ärmarna och delta utanför husets väggar.”
– Det blir jag arg av. Jag försöker göra någonting åt det genom att skriva. En gång har jag skrivit en motion för att de stängde skolor utan att de visste vad det har för konsekvenser för barnen.
I fullmäktige hoppas hon få mera verktyg i verktygslådan för att kunna påverka
– Det känns som att jag alltid är den som debatterar i min bekantskapskrets. Konsten att debattera kommer från min uppväxt och min familj, här i Vasa, och speciellt från min mammas sida varifrån det finns ett politiskt engagemang som sträcker sig långt bak i tiden. Min morfar och hans far var också aktiva. De var inte aktiva i Vänsterförbundet som jag, men från samma sida av det politiska spektrumet.
Före Akinyemi blev politiskt engagerad lade hon partierna i vågskålen. Hon valde Vänsterförbundet.
– Det är deras grundvärderingar som fick mig att stanna upp – jämlikheten och rättvisan. Det jag tycker är viktigast med Vänsterförbundets värderingar är de ekonomiska linjedragningarna som är direkt kopplade med en rättvis politik.
”För första gången någonsin sitter det fler kvinnor än män i stadsfullmäktige.”
De gröna hade annars varit ett alternativ, men deras ekonomiska politik föll inte Akinyemi i smaken. Intresset för att kandidera i politiken väcktes under det förra riksdagsvalet. I år ställde Akinyemi upp i kommunvalet och slapp in. Det är förövrigt ett historiskt val i Vasa. För första gången någonsin sitter det fler kvinnor än män i stadsfullmäktige.
– Det känns overkligt men bra. Det fanns många bra kandidater.
Med 198 röster i kommunalvalet är hon förvånad över det goda resultatet. Orsaken varför hon valdes in tror hon beror på hennes kampanj ute på fältet, hennes närvaro på nätet och genom sin blogg Punavihreä blogi (Den rödgröna bloggen).
– Det finns inget rött utan grönt. Man får inte glömma bort naturen i sitt beslutfattande.
Hennes vallöften: Jämlikhet, rättvisa och hållbar utveckling
– Jag jobbar för de sakerna. Jag kan inte lova att jag ändrar allting men jag ska göra mitt bästa.
Framför henne finns ett fyra år långt förtroendeuppdrag. Det blir mycket arbete, debatter, möten och konsensuspolitik framöver.
– Det blir spännande att se vem jag får med mig på min sida. Ensam kommer jag aldrig att göra någonting. Det gäller att hitta människor som tycker i samma banor. Sen beror det också i vilken nämnd jag sitter i.
Vilken nämnd hon föredrar avslöjar hon inte. Bli vad det blir – hon lovar engagera sig.
Enligt Akinyemi är människorna den största resursen i Vasa att jobba med och för.
– Det finns arbetare som säger att de inte mår bra. Mycket sjukskrivningar som kostar för staden. Man får inte glömma att investera i dem också.
En stad kan också göra mycket för att en studerande ska stanna kvar efter sina studier.
– Om de stannar trivs de. Det ska finnas kultur och ett bra utgångsläge för att kunna grunda en familj.
Studerandes välmående oroar Akinyemi
– Det ska finnas arbete och praktik för studerande. Det här kan staden erbjuda.
Språkundervisning är också något Akinyemi vill se till att finns. I en internationell stad där det pratas många olika språk måste dess invånare ha möjligheten att lära sig andra språk.
– Jag tänker på studerande som bara pratar engelska. De borde få lära sig svenska och finska. Det är ett slöseri med resurser om de aldrig har en möjlighet att börja arbeta i Vasa efter sina studier.
Nationellt intresserar sig Akinyemi i arbetspolitiken. Om människor skulle arbeta mindre, i till exempel 6 timmar istället för 8 timmar, kunde man skapa mer jobb.
– Vi ska inte öka arbetstiden, som regeringen vill, då det finns mindre arbete. Vi ska minska den och skapa mer jobb.
Medborgarlön är något hon ser som en möjlighet i framtiden
– Motståndare till medborgarlön säger att människor kommer att bli lata, men det tror jag inte på. Människor blir lata om de inte får göra någonting vettigt.
Hon anser att med en medborgarlön på kontot kan var och en ges en möjlighet att få göra det man vill och det man är bra på. Volontärarbetet kunde bli mer lockande som exempel. Givetvis finns risker i systemet men hon tycker det är en bra idé som kan utvecklas.
Akinyemi är redan intresserad att kandidera i riksdagsvalet, men först måste hon ta tempen på fullmäktige.
”Bara jag får påverka i samhället och göra det jag är bra på är jag nöjd. Det vill jag göra. Därför är jag här.”
Politiken åsidosatt lägger Akinyemi all sin nuvarande tid på familjen och studierna. Hon saknar tiden med rollerderbylaget. Det är en kontaktsport med rullskridskor där man tävlar i två olika lag mot varandra.
– Det är en rolig och spännande sport. Om jag får tid över återvänder jag. Jag blir faktiskt klar med studierna till jul.
Akinyemi blickar i framtiden. Livet går i vågor med sina toppar och dalar, men just nu känner hon sig vara på rätt plats och i rätt tid. Hur det sen blir återstår att se, och hon har en klar röd tråd som hon bestämt sig följa.
– Jag vill bära den mänskliga sidan i mitt beslutsfattande. Det är min röda tråd. Det är bra att det finns de som bygger och brygger och de som jobbar med människor. Med samarbete mellan alla dessa människor kommer vi förhoppningsvis framåt. Bara jag får påverka i samhället och göra det jag är bra på är jag nöjd. Det vill jag göra. Därför är jag här.
