Det yttre beviset på akademisk värdighet är vid detta laget inkastat i en skrubb eller på sin höjd naftaliniserat och inlindat i cellofanpapper, för att till Valborg åter tas fram och dränkas i champange och sparkas fotboll med på Fiskartorpet.
Vad gör en student av i dag med sin mössa? Tidigare generationer bar den med omisskännlig stolthet: I dag tycks den endast bli föremål för vandalistiska utfall, dem vi trodde att akademiska medborgare överlag hade sublimerat till något som så ofta talas om, nämligen kultur. Om man som nu är fallet inte kan förknippa studentmössan med ordet kultur så är det inte värt att vi nästa vår söker fram den från skrubben där den övervintrat.
Senaste termin uppvaktades nationerna med en skrivelse från Tekniikan Ylioppilaat. Man försökte få till stånd en omröstning i vilken studenterna själva skulle avgöra sin huvudbonads öde i fortsättningen. Vad denna gallup resulterade i är inte bekant. Om den vann genklang vet vi inte heller men idén var inte alls att förakta. Kanske saken kunde tas upp till fortsatt behandling och mössans vara eller icke vara definitivt läggas i vågskålen.
”Tidigare generationer bar den med omisskännlig stolthet: I dag tycks den endast bli föremål för vandalistiska utfall.”
Att användande av studentmössa i vardagslag skulle ha varit enbart en modenuck bland tidigare studentorganisationer vägrar vi att skriva under. Dagens student skulle hur gärna som helst använda sin mössa, men hör och häpna, v å g a r inte göra det av olika skäl. Dels är den gamla överliggaren rädd att bli tagen för en gulnäbb vilket vore den största skandal som kan drabba ett människokryp. De unga gulnäbbarna låter den ligga på hyllan för att de äldre studenterna inte heller bär sin mössa. På sina håll påstås det att vår demokratiska tidsålder inte tillåter en grupp i samhället att avvika från andra, ergo: mössan kan ej bäras. Därmed har man även låtit demokratins skugga falla över studentmössan. Inte nog med sparkar och champagne månntro?