Hoppa till innehåll

Rätten att leva

Det har blivit svårare för asylsökande från Irak, Afghanistan och Somalia att få uppehållstillstånd eller asyl eftersom det anses vara säkert för dem att återvända till vissa städer i länderna. Humanitärt skydd har slopats helt och beaktas inte längre som ett vägande skäl för någon att få uppehållstillstånd.

Då jag träffar Nuor Jamal, som är från Kirkuk i Irak, har demonstrationen Right to Live pågått i 27 dygn. Det är en protest mot Finlands regerings och migrationsverkets (Migri) agerande, för att stoppa avvisningar på omänskliga grunder. Jamal har fått ett negativt beslut om sin asylansökan i september. Han berättar att demonstranterna kommer och går i skift eftersom man enligt lag inte får sova på demonstrationer.

Jag har varit med när en explosion skedde i närheten, det fanns händer och kroppsdelar överallt.

– De (Migri) säger att det är säkert för oss att återvända till Irak. Men det är det inte. Jag har själv bott där. Jag har varit med när en explosion skedde i närheten, det fanns händer och kroppsdelar överallt. De skulle själva inte resa till Irak men tycker att det är säkert för oss att återvända. Som om vi inte vore lika värda, som om vi inte vore människor.

Placeholder bild för media som inte längre existerar

Den ursprungliga bilden har tyvärr försvunnit från våra arkiv. Originalbilden var tagen av Sandra Suominen och hade bildtexten ”Axsar, Zaman och Hanin har fått rosor kvinnodagen till ära”. Bild: Studentbladets grafiska hustomte.

Efter negativt beslut om asylansökan kan man överklaga det hos en förvaltningsdomstol. Jamal berättar att det kan gå månader eller till och med ett år innan man får någon information. Så väntar man bara på sitt “andra negativa”, som asylsökande talar om när de fått sitt andra negativa beslut.

Ett av problemen är brist på kommunikationsförmåga. De flesta talar inte engelska. Ifall man inte kan stanna kvar på en mottagningscentral och om man inte har ett gemensamt språk blir det svårt att få till exempel medicinsk hjälp.

Placeholder bild för media som inte längre existerar

Den ursprungliga bilden har tyvärr försvunnit från våra arkiv. Originalbilden på Saga Buckbee var tagen av Sandra Suominen. Bild: Studentbladets grafiska hustomte.

Saga Buckbee har varit med på demonstrationen och hälsat på vid en av mottagningscentralerna i Vääksy, Lahtis, med sina vänner. De hade en påse brädspel med sig och blev snabbt omringade av människor som ville socialisera och spela, trots att de flesta inte talade samma språk.

”När jag stod på Domkyrkans trappor och skrek “Iraq not safe” tillsammans med allihopa så konkretiserades det hela för mig.”

– Jag tror att folk i vår ålder underskattar effekten av sociala medier. Att reagera på saker. Ifall jag stannar någon på gatan och frågar om asylsökandes situation i Finland så borde denne kunna svara att den är skit på en gång. Men så är det inte, säger Buckbee.

Buckbee tror att orsaken till att vi inte uppmärksammar problemen är att vi inte varit haft att göra med dem förut. Att det är frågan om en chockreaktion; Vi har tidigare läst om exempelvis situationen i Irak och den har känts avlägsen. Nu är rädslan, ångesten och flykten nära oss. Då väljer man lätt att förbise det eftersom man inte vill tänka på de hemska sakerna.

– Jag tror vi är i ett chocktillstånd. Att vi precis insett hur nära faran är. När jag stod på Domkyrkans trappor och skrek “Iraq not safe” tillsammans med allihopa så konkretiserades det hela för mig. För Finlands regering och migrationsverket är en av världens största terroristorganisationer bara en bokstavskombination bland alla andra.

 

1 kommentar till “Rätten att leva”

  1. Det hela känns helt absurt. Jag undrar ifall alla ens förstår att någon som söker asyl gör det för att denne känner välgrundad fruktan för att du blir utsatt för förföljelse i sitt hemland. Historierna om bombningar och människor som blivit kidnappade kanske känns som någonting vi bara ser på tv, men det är nu som vi har möjlighet att hjälpa dem vars verklighet det är.

Vad tycker du?