Enligt en rapport som beställts av Finlands universitet Unifi rf så borde Åbo Akademi (ÅA) och Åbo universitet utreda möjligheterna till en gemensam utbildning i audiovisuella ämnen. I rapporten föreslås både gemensamma moduler och ett gemensamt magisterprogram.
– Vi har redan långtgående planer på hur vi ska utveckla vårt ämne och hur vi samordnar oss med andra ämnen här på Åbo Akademi. Förslaget måste utredas ordentligt om det ska bli någonting konkret, säger Johannes Brusila.
Enligt Brusila skulle ett gemensamt program motverka det samarbete som redan finns inom ÅA. Musikvetenskapen vid Åbo universitet har gemensamma grundstudier med konstvetenskap och medievetenskap, ett ämne som inte finns vid ÅA. Medan ÅA:s musikvetenskap samarbetar med bl.a. litteratur- och konstvetenskap, folkloristik, etnologi och genusvetenskap.
– Vi ser stora möjligheter i att fortsätta samarbetet med Åbo universitet, men det är nog en ganska intrikat soppa om man ska hitta gemensamma nämnare.
Språket är det största problemet
Enligt rapporten skulle ett gemensamt program ge finska studenter möjligheten att lära sig svenska i ett naturligt sammanhang, men Brusila tror inte att ett flerspråkigt program skulle fungera i praktiken.
– Vi har alltid samarbetat, vi föreläser åt dem och de för oss. Det är fritt fram att gå på varandras kurser, men där har vi märkt att språkfrågan konkretiseras. Våra studenter är inte särskilt bra på finska och den finska medelstudenten är inte särskilt bra på svenska.
Enligt Brusila skulle ett gemensamt program i praktiken vara engelskspråkigt och det skulle krävas mera resurser för ett gemensamt engelskspråkigt program eftersom det inte ersätter utbildningarna på svenska och finska.
– När det skärs ner har små ämnen det krångligt, också om de är framgångsrika. Konstvetenskaperna är små och dessutom är det svårt för de finlandssvenska enheterna som är ännu mindre.
En sak leder till en annan, samma rapport gav upphov till vår artikel om nordisk litteratur: http://stbl.fi/2017/02/01/litteraturvetarna-vill-stanna-i-helsingfors/
Nu är det upp till universiteten att bestämma vad de gör av rapporten.
Det är ju väldigt intressant att argumentet nu blivit till ”vi samarbetar redan med andra, så det här går inte”. Tidigare har det hetat att ämnena är för olika för att överhuvudtaget samarbeta med någon annan än sig själva.
Så tiderna förändras, vilket ju är kul. Mest också för att man på allvar varit tvungen att ta skeden i vacker hand och börja samarbeta. Då man vid Åbo Akademi har sett ett litet ämne som musikvetenskapen som en brist och förespråkat samarbete med de andra kulturvetenskaperna, verkar man från statligt håll se helheten som för liten och vill främst arbeta gentemot en sammanslagning av universitet. För utbildningsministeriet finns t.ex. inte språkfrågan på ett annat plan än det ideella där alla glatt går kurser på det andra inhemska för att lära sig språket, trots att ytterst få i praktiken gör det på grund av att det är jobbigt att inte förstå helt och hållet.
Men betyder detta att bångstyriga personer nu börjat se samarbete med de närliggande ämnena som en reell verklighet, är det verkligen bra. Det ger förhoppningsvis upphov till intressanta, tematiska kurser som kombinerar olika vetenskaper. Och speciellt musikvetenskapen har lidit av att t.ex. inte ha musiklärarutbildning (för att sibeliusakademin är för inflytelserik), så att hitta andra lösningar på arbetsmarknadsrelevans är enbart hemåt.