Det är förfärligt hur det existerar sådan själviskhet bland unga studerande, framtidens hopp, att de mitt i brådaste lunchtid får för sig att lägga sina saker vid ett ledigt bord och på så sätt reservera bordet. Det leder till att artiga medstuderande snällt väntar tills något annat bord är ledigt, samtidigt som bordet står outnyttjat en längre tid.
Tillåt mig ge ett exempel: Det finns några platser på en restaurang för studerande och vid lunchtid är alla platser fulla. Antalet bord är optimerat så att när en person fått mat så har en annan ätit klart och det finns alltså en ledig plats.
Så händer det att någon får för sig att reservera en plats mitt i rusningstid. Plötsligt har restaurangen färre platser att utnyttja. Personen som reserverade platsen skulle ha fått en plats direkt också utan att reservera bordet, alltså är nyttan noll. Samtidigt finns det färre platser i användning hela den tiden då “reserveraren” står i kö. Alla i kön måste då alltså vänta lite extra för att få en plats.
Enligt “många bäckar små”-teorin är den sammanlagda mängden tid som går förlorad potentiellt enorm, då varje köare måste vänta lite extra på en plats. Och hur mycket tjänade reserveraren? Ingenting alls. Den samhällsekonomiska förlusten är ett faktum. Så tänk på det nästa gång du reserverar ett bord i rusningstid!
Jag hade tänkt mig en fin matematisk uträkning med en lunch-restaurang med fyra bord och hur det påverkar människorna i kön när ett bord blir upptaget och kapaciteten minskar. Sen skulle jag visa det totala antalet minuter som går förlorade i kön. Ganska snabbt insåg jag dock att modellen blir lite väl komplicerad för att vara effektiv 😀
Challenge: Om någon räknar ut det åt mig så bjuder jag på en studielunch!