Kära läsare, det sista pappersnumret av Studentbladet har precis kommit ut.
Att medievärlden har förändrats har inte undgått studenttidningarna. Många av tidningarna på finskt håll, som ges ut av enskilda högskolor och studentkårer, söker aktivt nya former, och det har dryftats kring frågan om det skulle vara vettigt att ha en gemensam tidning för alla.
Studentbladet är redan där. Det unika med Studentbladet är att det, potentiellt, når ut till alla svenskspråkiga studerande i hela Finland. Hem har tidningen kommit till alla studerande som skrivit in sig i student- och studerandekårer som är medlemmar i SSI, och på nätet har vem som helst kunnat läsa nummer av STBL, dock med en månads dröjsmål.
Det är svårt att undvika lite nostalgi i det här skedet då Studentbladet idag är 105 år gammal. Innan interweb var Studentbladet det forumet som all info om och för studerande spreds via: det fanns infospalter och insändare. Men liksom de andra studenttidningarna märkt är ett hundra år gammalt format inte det som går hem hos folk, även om det ihärdigt stuvas in genom postluckan.
Från och med nästa år är Studentbladet digitalt. Det är både spännande och skrämmande, liksom stora förändringar tenderar vara. Men Studentbladet har nu möjlighet att hinna ikapp tiden, och än en gång bli det forum som knyter studerande samman. Att skapa en gemenskap baserad på informationsspridning är fortfarande lika viktig som förr. Det är en sak att hitta information om något, en annan sak att känna att det finns ett ställe som samlar andra som är i samma livssituation som en själv. Något som kommer att bli mycket mer genomförbart då allting finns där det kan nås, på nätet och enbart på nätet.
Bläddrar du några sidor framåt får du träffa nästa års redaktion som består av chefredaktör Erik Sandström och communitymanager Sandra Suominen. Två människor är ingen folkhop precis och lika mycket som STBL är din tidning, ursäkta, din webbsajt, är innehållet som skapas en gemensam insats, som alltid. Med en minimal redaktion har det hittills varje månad ändå lyckats bli en tidning. Det är ofta de som frilansar som rapporterar från fältet, där de själva rör sig, där de reagerar på saker, och vet vad som är på gång. Det är aspirerande skribenter, fotografer och illustratörer som får prova sina vingar, och utveckla sig själv. Det kan vara du.
Vi ses på andra sidan.
