Antikens Grekland – kunskapens vagga. Sokrates är samlad med sina lärjungar, Platon antecknar. Vinet har flödat redan i dagar och nu är alla plågsamt bakfulla.
“Jaha kära vänner, hur ska vi nu lägga upp det här drickandet så det blir lättare för oss? Själv måste jag säga att jag mår tjyvtjocket efter gårdagens bläcka. Jag behöver en paus. Det behöver säkert de flesta av er.”
– Platon, Gästabudet
Det akademiska livet som har sina rötter hos antikens tänkare förknippas ofta med en ledig livsstil. Studietiden har ofta påståtts vara den lättaste tiden i livet, men då villkoren för studerande blir allt stramare kan det vara svårt att finna vägen till det sorglösa livet, med nachspiel och muntra snapsvisor. Används alkoholen, som inspirerade de gamla grekerna, numera som ett medel för verklighetsflykt och regression där en stänger öron och ögon och låter sig bli totalt omedveten och världsfrånvänd?
Studentbladet träffar studerande och nationsaktiva Jonathan Rehn, Jonas Berg, och Jenny Skoglund för att diskutera vad det innebär att vara studerande i dag. Är studerande dekadenta och sorglösa?
“Knappast någon längre som glider omkring på uni och testar sig fram”
Jonas: Nuförtiden ses studierna allt mer som vägen till ett yrke och det enda som räknas är att göra bra ifrån sig. Den sociala biten betonas i allmänhet inte så mycket.
Jonathan: När man läser gamla historiker och ser vad folk har hållit på med i studerandekretsarna tidigare, så nog har det varit mycket mer dekadent och ”rojsigt”. Det kan delvis bero på att det är mer bråttom nu eller så kanske man bara inte tycker det är okej längre.
Tidigare var rätt vanligt att som ny gulis bli uppmuntrad av sina tutorer att “testa sig fram”, läsa kurser i alla ämnen som intresserade en, välja spännande biämnen, kanske hitta ett nytt huvudämne mitt i allt.
Jenny: Jag känner nog igen mig i det där – man kom in på universitet och hade möjlighet att läsa vad som helst. Jag tror inte att man gör det mera, men jag hoppas att tutorerna uppmuntrar till att hitta sin grej, att man inte bara fokuserar på att bli kandidat på tre år, och sen märker att man inte vill jobba med det här. Vad var de tre åren till för då?
Jonas: Du förväntas veta vad du vill jobba med när du söker in, i princip borde du veta när du söker in till gymnasiet. Istället för att bilda människor i allmänhet, så som det var förr i tiden då överklassen bildade sig på universitet, betonas nu yrkeskunskapen.Universiteten grundades i tiderna av och för överklassen, för att de unga skulle bli bildade, lära sig vett och etikett och kanske ha något att fördriva tiden med. Begreppet bohem går som hand i handske med den klassiska idén om den akademiska studenten: en person som förenar lättja och begåvning. I det moderna studielivet har den bohemiska studenten ersatts av en mer professionell student. Universitetsstudier anses vara heltidsarbete och studierna ses allt mer som en del av den karriär en ska bygga.
Är det en annan stämning på universiteten? Känner ni mera press för att lyckas med allt?
Jonathan: Det här konceptet med tio-års studier, som fanns tidigare, det är inte ett alternativ längre. Fast visst det finns några i Otnäs som har studerat jättelänge. Man får bilden av att det inte är okej alls. Men kanske det har gått för långt. Studieliv är bra, men kanske inte för mycket av det.
Jenny: Jag studerade jätteduktigt i fyra år och var inte alls aktiv i studielivet, men jag höll på att gå in i väggen av det. Jag var den där “duktiga studeranden”, sådan som man förväntas vara. Sen började jag jobba på en studentorganisation och kom i kontakt med “drishande” [slappande] människor och det var bra att träffa folk med andra perspektiv.
Du kanske hade ett behov att vara lite dekadent?
Jenny: Tydligen! Jag tar igen det nu!
Vad betyder det att vara studentikos?
Jenny: Att man följer med vad som händer i den förening man är medlem i. Man behöver inte springa på varje evenemang, men att man har den sociala kopplingen dit.
Jonathan: Man behöver inte ta allting så seriöst, det behöver inte ha nånting att göra med studier, utan det är studentikost, det är roligt, det är fritidsgrejer.
Jenny: Det är ju inte jobb. Fast det är ju lite konstigt, jag är skattmästare och när jag bokför för min nation gör jag exakt samma sak som när jag bokför för kunder på jobbet, men när jag bokför som skattis tänker jag att jag gör dethär jobbet för att det är kul. Det är kul för att jag gillar organisationen och jag är med och skapar att den överhuvudtaget finns.
Jonas: Studentikositet i allmänhet är att man förstår att studieliv också är annat än att man läser böcker, det är också att bli en bättre medborgare och göra också annat än sånt som berör ens bransch. Man blir mer allmänbildad.
Jenny: Det är också att hitta sin plats i samhället. Du skapar ditt eget kontaktnät som du kan ha nytta av långt, långt efter att du blivit klar.
Jonathan: Det som är intressant är att tala med människor från andra utbildningsprogram, för de tänker på saker på helt andra sätt. Det är jättegivande och om man är lite insatt i hur folk tänker redan före man kommer ut i arbetslivet har man jättestor fördel.
Jonas: Utöver det där finns det ju en känsla av gemenskap och tradition, man kan tänka att “nu fortsätter jag det man gjorde för 140 eller 300 år sedan”. Man har kopplingar till historien och till andra människor i samhället. Det är ju ganska spännande.
Ja, de flesta som är något i dag har tidigare varit en av de där lite ”rojsiga” typerna som kanske inte alltid hade riktningen glasklar för sig. Det är alldeles för frestande att använda Nalle Wahlroos som exempel: från kommunistisk aktivist blomstrade det fram en hård bankir. Vem skulle ha trott det?
Fler exempel hittas i gamla historiker där ett och annat bekant namn kan hittas bland raderna i de studentikosa sammanhangen från åren som gått. Studielivet är en bubbla, en tillvaro avsides från resten av världen, men den är trots allt inte evig eller definierande för individen. De bekanta namnen som idag är direktörer, styrelsepampar, politiker, ger en lite perspektiv – de har också varit dekadenta, upprörda, och kanske ibland slappa studenter.
Jonas: Ja man tänker att “kanske jag till och med kan bli något”!
Det uppsluppna, lättsamma, studentikosa livet
Att vara föreningsaktiv ger mervärde, fast det samtidigt kan vara en välbehövd och rolig andningspaus från studierna. Jonathan Rehn menar att han också insåg att det kräver en massa jobb för att möjliggöra föreningsverksamheten och ville ge tillbaka av det han fått då han gick med i Teknologföreningen.
Jonas: Man får nya färdigheter; att leda grupper, organisera verksamhet, men man gör det ändå för att det är roligt.
Jonathan: Man lär sig arbeta mer än med självständiga studier. Universiteten försöker desperat skapa möten mellan studerande från olika ämnen men studerandena är ju tusen gånger bättre på att göra det själva! Vi har själva våra fester och föreningar där det rör sig mänskor från olika utbildningsprogram. Nu talas det mycket på Aalto om att skapa tvärvetenskaplighet, men det är ju helt vardag!
Jonas: Man kan inte tvinga fram den så efterlängtade “innovationen” utan måste ge lite mer frihet. Det kommer inte att hända om man stänger in studerandena i föreläsningssalar och uppmanar dem att “innovera”.
Jonathan: Men nog förstår man att universitetet vill övervaka det lite, att inte de här “tvärvetenskapliga mötena” sker fyra på morgonen i nån lönnkrog.
Så studentdekadensen kan alltså vara bra för individen som behöver lite variation men också för samhället i stort. Det kan ju ses som en del av det informella; limmet som håller delarna samman. Har ni någonsin varit oroade för ert allmänna välmående?
Jonas: Inte med studielivet, men nog med studierna. Det är det enda som har hotat mitt välmående; alla examensförnyelser och tidsbegränsningar.
Jenny: Jag håller med. Det är ur studiesynvinkeln som folk inte mår bra av den där pressen, det syns ju hos Studenthälsan.
Jonas: Det finns kanske i allmänhet en sån där ovisshetskänsla, åtminstone för mig. Inte vet man ju vad som händer på universitetet om ett år, men studielivet hålls ju ganska långt likadant.
Har ni märkt några särskilda reaktioner hos er själva på samhällsklimatet?
Jonathan: Nä, inte hos mig själv. Men jag följer inte med så noga, inte så att jag låter mig påverkas.
Jonas: Otnäs är ganska skilt från resten av världen.
Jonathan: Folk är inte så högljudda med sina åsikter.
Jenny: Jag har alltid varit samhällsintresserad och funderat på världens gång. Men de här intrycken man får nu väcker tankar om vad i helvete som händer i det här landet och den här världen … De här åsikterna som kommer fram allt mer; rasism och främlingsfientlighet, trångsynthet. Man har så svårt att känna empati med andra.
Men det finns ju de som på riktigt måste hantera rasism, eller att inte ha några pengar och staten bara skär ner, trots att de är sjuka och gamla… Funderar ni på att ni trots allt är ganska privilegierade i den ställningen ni har nu?
Jenny: Jo absolut!
Jonathan: Det är klart att man ska ta ställning och göra sig hörd om man tycker att nåt inte är okej, men man måste sätta det i perspektiv och inse hur bra vi egentligen har det. Men man ska inte ignorera sina egna problem bara för att andra har större. Man måste ju också få ha sina egna bekymmer.
Jonas: Det har kanske uppstått en mental bild av att allt är skit, bara för att det sägs att allt är skit. Det är en nyliberalism där individen ställs mot alla andra, marknaden styr och alla ska tävla, sälja sig själv. Man saknar sammankoppling till någon gemenskap. Nedskärningspolitik låter redan negativt. När regeringen säger att vi inte har råd så då tror man förstås att vi inte har råd.
Börjar en känna sig lite dyr för samhället? Studeranden är ju en kostnad.
Jonathan: Nog är det ju en investering från samhällets sida att satsa på utbildning. Men jag tycker man ska satsa, jag vill inte leva i ett land där folk inte är utbildade. Det är absolut viktigt. Mina skattepengar får gärna gå till det. Man hoppas att regeringen förstår värdet i utbildningen att de inte gör nedskärningarna lättsinnigt.
Känner en ett flyktbehov?
Är det så att ju hårdare en jobbar desto hårdare måste en festa? Ju mer en grubblar desto större är behovet av substanser? Festen kan ha en funktion av verklighetsflykt där plikterna glöms. Men dekadensen kan också vara ett riktigt taktiskt drag – i fyllan är det ganska omöjligt att få något alls gjort. Det kan vara ett sätt att protestera och göra sig själv arbetsoförmögen och den vägen skapa sig en fritid.
Jonathan: Jag har åtminstone aldrig gått på fest för att fly mitt arbete. Eller kanske jag har gjort det, men jag bara inte vet om det.
Jenny: Jag har åtminstone inte kopplat det att nån är jättefull till att den vill fly allt ansvar, utan sett det mer som att om någon har sådana här problem tillfälligt, så är det en massa saker på gång i hens liv och det här är det bästa sättet som den här personen kan hantera det på just nu. Om det är ett upprepat beteende är det en annan sak.
Jonas: Drogerna har ju genom kulturernas historia använts för att skapa ritualer och andra sorters rum och tider och just att ”nu dricker jag en snaps och det betyder att jag inte längre är en studerande som läser böcker, utan nu är jag en studerande som socialiserar”. Till exempel.
Alkoholen är ofta närvarande i studerandenas fritid och en kan säkert också tänka att alkoholkonsumtionen markerar gränsen mellan arbete och fritid.
Jonathan: Jag har förstått av mina föräldrar och andra vuxna att det är de som under studietiden har festat hårdast och varit så att säga mer dekadenta som ändå oftast klarat sig bättre senare i livet.
Jonas: Men det är som att alkoholen inte bara finns till för att bli full, utan också som en ursäkt för skyggare studerande att vara sociala och fast dansa.
Kan då festandet ses som en rekreation, en avkopplande aktivitet som främjar återhämtande av krafter?
Jenny: Det är just det som studieliv är. Jag gillar inte att man förknippar studieliv med dekadens för det är det inte, det är en fritidssysselsättning. Mina första studieår gick jag nästan aldrig på fester utan var fokuserad på att bara studera jätteflitigt hela tiden. Jag mådde inte bra av det. Nu har jag fått in den här hälsosamma delen i det. Visst, jag dricker mera nu än vad jag gjorde för några år sedan, men jag lever samtidigt mycket, mycket hälsosammare och mår mycket bättre för att jag har en bättre balans mellan jobb, studier och socialt umgänge.
Enhetskulturens död
Att vara ung och att vara studerande betyder inte en enda sak. Jenny gillar inte bilden av den supande studeranden, eftersom den ger helt fel stämpel åt massan. Det finns så många olika sätt att vara studerande på. Istället för tala om en enhetskultur är det snarare frågan om ett livvskede en går igenom.
Jonas: Studielivet är för många första gången de är borta från föräldrarna, dom bor själv och i en annan del av landet och dom testar på saker som de inte har kunnat göra förut, som till exempel:Vad händer om jag tar båten till Sverige mitt i veckan fast jag borde studera? Eller om jag öppnar en skumpaflaska klockan nio på morgonen? Hur känns det?
Det första ruset av nyfunnen frihet då en flyttar hemifrån kan ta sig olika uttryck. Mitt i allt kan en äta plättar varje dag till alla måltider om en vill! Den gemensamma nämnaren för unga studerande är att testa på nya grejer. Men det blir också vanligare att göra saker alldeles nykter.
Jonathan: Jag tycker attityden till alkohol har ändrat jättemycket. Man uppskattar mycket mera alkoholfira evenemang än tidigare. Det är en ny grej. Förut tänkte man att man kan vara alkoholfri då man inte är på TF.
Det kan alltså hända att “dagens ungdom” är snäppet klokare än de äldre, ”rojsiga” generationerna. Åtminstone lider de inte av regression, bara måttlig dekadens.
