Filmserien, för de som inte vet, handlar om den ovannämnda duons resor genom tiden i en DeLorean-tidsmaskin. Tillsammans måste de åka bakåt i tiden från 1985, till 1955 för att få Martys föräldrar att bli kära i varandra och sedan åka framåt i tiden, till 2015, för att stoppa Martys son från att begå ödesdigra misstag. Datumet för det senare nämnda äventyret, som sker i film nummer två, är 21 oktober 2015. Tillbaka till Framtiden-fantaster har därför väntat på just detta datum för att se om regissören Robert Zemeckis framtidsvision från åttiotalet överensstämmer med hur det verkligen ser ut just denna dag.
The future is now the past: Back to the future day
Det första antagandet, som redan görs i slutet av första filmen är en klar miss: ”Vart vi är på väg behövs inga vägar”, tjuter Doc med sin raspiga röst medan huvudpersonerna flyger iväg till år 2015 i tidsmaskinsbilen.
I filmversionen av detta år går all biltrafik några hundra meter ovanför markytan. ”Flygande bilar” finns redan i verkligheten och man kan köpa en av det amerikanska bolaget Terrafugia för ungefär 250,000 euro. Priset är löjligt och b-kort lär heller inte duga som körtillstånd. Bilarna i Zemeckis version av 2015 fungerar dessutom på fusionsenergi, vilket fysikern Michio Kaku anser vara en realitet först om trettio år.
Filmseriens kändaste uppfinning efter tidsmaskinen är Hoverboarden, d.v.s. den svävande ljusröda skateboarden som Marty svävar omkring på. Svävande saker saknas över lag i vår stadsbild, men Hoverboarden är också den snart en realitet. Det amerikanska bolaget Hendo har med hjälp av crowdfundingsidan Kickstarter samlat ihop pengar för skapandet av en svävande Hendo skateboard. Brädan svävar med hjälp av väldigt kraftiga magneter och fungerar endast ovanför jättelika metallunderlag. Förrän trottoarer görs i koppar eller aluminium lär Hoverborden endast bli en leksak man kan pröva på i dyra skatehallar.
Marty besöker i filmen en ”80s Retro”-restaurang, vilket överensstämmer bra med vår generations besatthet av gångna trender. Retro är i själva verket så ”in” att det redan passerat åttiotalet för flera år sedan. Filmen får dock minuspoäng då Marty i restaurangen beställer en Pepsi Cola, då ingen i världshistorien någonsin haft Pepsi som sitt första läskalternativ.
I klädesväg missar Zemeckis på dubbelslips, kläder som torkar automatiskt, kläder som ändrar storlek efter bärare samt solglasögon som täcker halva ansiktet. Nikeskor som spänner sig själv, likt de Marty får av Doc i filmen, har klädesbolaget lovat lansera filmen till ära. Poäng får Zemeckis också för löjliga och anstötliga kepsar. Likaså för äldre herrar i röda skor och byxor.
Några pinsamma missar Zemeckis gjort uppenbarar sig i en tidning Doc använder för att se hur tidslinjen de försöker påverka ändras; tidningen avslöjar exempelvis att Diana av Wales blivit drottning. Detta uppfylls onekligen inte på grund av nittiotalstragedier ingen kunnat förutspå. Dessutom är drottning Elizabeth II sedan september den monark som suttit längst vid makten i Storbritannien.
Tidningen avslöjar också att USA:s president år 2015 är en ”hon”, d.v.s. spekulerbart en kvinna. Detta är inte helt långsökt då Hillary Clinton ändå är en av de mer framträdande kandidaterna i nästa års presidentval. Detta är inget, i jämförelse med den mest tragiska missen i tidningen, vilket är papperstidningen själv, som påstår sig ha 3 miljarder prenumeranter.
Zemeckis gissningar var till stor del felaktiga, men i jämförelse med andra filmer som försökt förutspå vår nära framtid, så har Zemeckis i alla fall varit optimistisk. På åttiotalet var det ganska populärt att anta världen skulle bli en dyster, dystopisk värld, där robotar slaktar överlevande människor (Terminator), där omnipotenta tv-kanaler uppmanar mord på civilbefolkning (The Running Man) eller där detektiver jagar psykopatiska androider (Blade Runner). Zemeckis hade rätt med att anta att världen inte skulle bli så hemsk.
