Strax efter halv två stiger Linda Pira från Västerort i Stockholm upp på Brödfabrikens scen. Stämningen är pirrig bland festfolket – blir det här faktiskt så häftigt som hajpen har utlovat? Och kan kvällen ens bli bättre? Västnylands gåva till hiphopen JAG inledde kvällen med att sätta ribban högt, innan Redrama fortsatte med att leverera en förbaskat bra spelning. Hur kan Linda Pira höja ett tak som redan svävar?
Svaret är enkelt: genom att äga scenen. Äga publiken. Genom att servera dansgolvet stenhårda strofer med en passion som inte hittas på många andra ställen. Resultat: det redan svävande taket lyfter ytterligare.
Det står klart att scenen är Grammisvinnaren Linda Piras rätta element.
– För mig är scenen det bästa med att vara artist. Det är där jag kan släppa loss, släppa ut all kraft men också hämta kraft, säger Pira.
Vi träffar Linda Pira innan hennes första Finlandsspelning någonsin. Pira är i Vasa för musikkongressen Musik & Talang, och trots att hon är som fisken i vattnet på scenen tycker hon att det alltid flyger lite fjärilar i magen inför ett gig.
– Speciellt då jag kör för första gången någonstans, som nu. Det känns lite nervigt. Men här kan jag snacka svenska, det är ju tur i alla fall, säger hon med ett leende.
När Pira uppträder för Vasapubliken den här tråkiga strejkfredagen i september finns det en speciell detalj värd att notera: en spelning i Finland där killrappare värmer upp för en kvinnlig huvudartist. Det är en sällsynt syn i vårt land, där Sini Sabotage och Kwans Mariko utgör merparten av kvinnorapparna. I Sverige har situationen förbättrats de senaste åren och livet som kvinnlig rappare – och som kvinnlig artist över huvud taget – har blivit bättre, tycker Pira.
– Det har jämnat ut sig jättemycket. Det fanns ju tjejrappare på 90-talet också, men de fick inte så mycket utrymme i jämförelse med hur det är nu. Jag har kommit vid rätt tidpunkt, jag känner inte att jag blivit säme behandlad av branschen för att jag är tjej.
Den mansdominerade musikbranschens glastak är alltså lättare att krossa nu än tidigare. Åtminstone i Sverige – situationen är aningen svårare i Finland, och för att läget för kvinnor som vill äntra hiphop-scenen här ska bli bättre gäller det att tvinga fram en förändring.
– Det är mycket i mediebilden som måste ändras, vem som får plats och så. Jag gjorde till exempel en remix på min låt ”Knäpper mina fingrar” med ett gäng tjejrappare och det fick mycket publicitet.
– Varje tjej som försöker breaka isen skapar ringar på vattnet som sprider sig och leder till en förändring. Man måste våga försöka, våga breaka isen.
För att det ska gå är det främst unga tjejer som Pira hoppas vågar ta plats. Hon har ett enkelt råd till aspirerande tjejartister.
– Det låter jätteklyschigt, men ta för er! Låt inte någon trampa er på tårna, om ni vet vad ni vill säga och göra med er musik finns det inget som kan stoppa er.
När hon inte är artist kopplar Linda Pira av med familjen. Tvillingar och make finns i kulisserna, tillsammans med en passion för thaiboxning. Hon blev gravid med sina söner just då hon slagit igenom och hon tror att det hjälpt henne dit hon är i dag.
– Visst var det tungt att vänta barn just då karriären lyfte, men jag tror också det gjorde mig starkare och gav mig en drivkraft att kämpa. Det hjälpte också att jag hade bra människor omkring mig.
Det finns en baksida med att vara en populär artist, medger Pira.
– Att vara artist innebär nog mycket jobb och hårt arbete. Det betyder att jag måste offra mycket tid, tid som annars kunde tillbringas med familjen och vänner.
Linda Pira är på alla sätt en äkta rappare. Det är klassiska beats, melodier och textrytmer. Tankarna går till the Roots, till the Fugees och till och med Beastie Boys om man riktigt vill. Och det är just i Fugees vi hittar en av källorna till Linda Piras artisteri.
– Jag inspireras väldigt mycket av Lauryn Hill. Skulle jag få samarbeta med vem som helst i hela världen skulle det vara Lauryn Hill. Hon sjunger, hon rappar, hon är en riktig musiker. Hon kör med sitt band och går fullt in i det.
– Det fanns inte så många förebilder för mig då jag växte upp och hon var en jag kunde identifiera mig med, känna igen mig i. Jag vill att folk, och speciellt kvinnor, på samma sätt ska kunna känna igen sig i den musik jag skapar.
Sina låtar skriver Pira delvis själv, men mycket i samarbete med kollegerna på Redline Recordings. Till exempel Dani M, som hon gjorde Sush Katt med. Allyawan, som är med på sommarens hitsingel Bish Ja E Baws. Och det var i och med samarbetet med Stor på låten Rom & Kush som Sverige fick upp ögonen för henne för tre år sedan. Sin bakgrund har Pira på Frysinstitutet i Stockholm, ett stiftelsegymnasium där Pira gick musiklinjen med andra nutida, svenska storheter som Sebbe Staxx, Lykke Li och Nääk. Det är också hittills den enda utbildning som Pira har på CV:n, och trots att karriären går som på räls hoppas Pira att hon kan skaffa en vidareutbildning i framtiden.
– Jag skulle gärna fortsätta plugga, men just nu är det inte möjligt, jag har inte tid. Min man går en utbildning och då jag ser hans böcker.. Jobbigt, säger Pira och skrattar.
Pira är en människa som sätter upp mål. Just nu är målet att skapa en ny platta.
– Nu vill jag släppa ny musik. Vi har spelat så mycket hela sommaren att det inte funnits tid för studion, men nu ska det bli av.
– Jag ställer upp nya mål hela tiden som ska avklaras. Sedan tänker jag bara på ett steg i taget, och försöker att inte blicka alltför långt framåt.
Linda Pira har vunnit P3-guld, en Grammis och mycket mer. Med Bish Ja E Baws kastade hon in sig i kampen om fler priser. Och om den kommande plattan fortsätter i samma fotspår som sommarens singel kommer priserna bara att fortsätta regna över rapparen från Västerort.
