Hållbarhet har blivit ett allt viktigare säljargument för varor vi använder varje dag. Det handlar ofta om både etisk och ekologisk hållbarhet. Förra året ökade till exempel försäljningen av ekologisk mat rejält i Finland, med fem procent. Totalt spenderade vi 225 miljoner euro på ekoprodukter förra året och det var ekologiskt kaffe som stod för en av de största ökningarna i vår ekologiska konsumtion. Också rättvisemärkta produkter som försäkrar kunden om att producenterna betalar ut skäliga löner och att arbetarna har det bra har blivit populärare och flera kommuner och städer i Finland överväger att börja köpa in fairtrade-produkter.
I dagens läge går det att hitta hållbar elektricitet, livsmedel, till och med kläder så länge man vet var man ska söka, men då det kommer till elektronik blir det genast svårare. Elektronik produceras liksom kläder ofta i avlägsna länder i tredje världen, men på grund av komplicerade tillverkningskedjor med hundratals underleverantörer är det svårt att ha kontroll över hur ekologiskt hållbar till exempel en smarttelefon är. För att inte tala om hur de fabriks- och gruvarbetare som tillverkat produkten, och utvunnit mineralerna till den, behandlas.
Men trots den komplicerade produktionen borde det väl vara möjligt att få tag på en etiskt och ekologiskt hållbar smarttelefon? Studentbladet besökte tre stycken elektronikaffärer i Helsingfors och frågade om de kan erbjuda någon etisk produkt. Eftersom smarttelefonen är den elektronik vi använder mest och dessutom på grund av sin korta livslängd måste bytas ut regelbundet valde vi att fokusera på telefoner. Men svaren vi fick var förväntade.
– Aj menar du hur det går till på fabrikerna? Nej, Det är svårt att säga. Det enda jag vet är sådant jag läst i tidningarna om vad som händer på Apples fabriker. Men det är inte någonting jag kan uttala mig om, säger en av försäljarna vid en stor elektronikkedja.
Försäljaren syftar på de många avslöjandena om usla förhållanden vid elektroniktillverkaren Foxconns fabriker som dykt upp sedan 2010. Foxconn är en av världens största kontrakttillverkningsföretag inom elektronik och har tillverkat produkter för företag som Apple, Google, Microsoft, Nokia, Sony och Amazon. Företaget kritiseras för bristfälliga arbetsförhållanden och dåliga löner och fick speciellt mycket uppmärksamhet år 2010 då kring 15 personer begick självmord vid en av Foxconns fabriksanläggningar i Kina som tillverkade Apples produkter.
Andelen självmord vid Foxconns fabriker år 2010 var visserligen lägre än bland den övriga kinesiska befolkningen, men händelserna bidrog till en debatt om arbetsförhållanden som bland annat ledde till höjda löner för fabrikernas arbetare.
Men trots att en stor del av elektroniken i butikshyllorna kommer från samma tillverkare måste det väl gå att hitta ett alternativt? Organisationen Finnwatch undersöker arbetsförhållanden inom en rad olika branscher. Enligt dem är det mer en regel än undantag att det dyker upp problem då man undersöker produktionen hos internationella företag. Men den informationen som konsumenterna får är ofta bristfällig.
– Det är mycket vanligt att inte få svar på sina frågor om hur etiska produkterna är och att butikerna inte kan erbjuda ett hållbart alternativ. Egentligen finns det inte något sådant som en 100 procent etisk telefon, säger Sonja Vartiala, verksametsledare på Finnwatch.
Vartiala tipsar ändå om det holländska bolaget Fairphone som är ensamma i världen med att utveckla en rättvis smarttelefon. Företaget har sina rötter i en påtryckningskampanj med mål att få elektronikjättarna att ta ett större socialt ansvar. Men då kampanjen inte bar frukt beslöt initiativtagarna att låta tillverka en egen rättvis telefon. Företaget har sedan 2013 tillverkat 60 000 telefoner i två omgångar, och den tredje upplagan rättvisa telefoner, Fairphone 2, ska enligt planerna stå klar hösten 2015.
En av de sextiotusen rättvisa telefonerna som Fairphone tillverkat har hamnat i fickan på Mikael Johnson. Johnson är IT-forskare och startup-företagare och berättar att han trots vissa tekniska brister använder sin Fairphone med ett leende på läpparna.
– Jag tycker det är en bra grej att stöda initiativet men det är ett annat leende än då jag använder till exempel Apples produkter. Telefonen kan förstås inte jämföras med en Iphone men den fungerar tillräckligt bra för e-post och webbsurfande, och eventuellt blir samvetet lite bättre, säger Johnson.
Problemet med holländska Fairphone är att det är ett av få rättvisa alternativ i som finns i telefonväg. Övriga tillverkare som bland annat Apple har startat egna program för att stärka arbetarnas ställning och en mer ekologisk tillverkning, men initiativen har haft en marginell inverkan på slutprodukten.
Det är främst de komplicerade och långa produktionskedjorna som gör det svårt att ta fram helt rättvis elektronik. Jämfört med livsmedel där ekologiskt- och rättvisemärkta produkter är på stark framfart har elektroniken en betydligt mer komplicerad tillverkning vilket också försvårar kontrollen. Medan en rättvisemärkt banan kan ha gått via några få mellanhänder innehåller en vanlig smarttelefon kring tusen komponenter, vilket i praktiken betyder hundratals underleverantörer och producenter att hålla koll på om man vill ta fram en garanterat rättvis produkt. Vill man dessutom ha ekologiskt hållbar elektronik blir det ännu mer komplicerat. Dessutom finns det inga allmänna eko- och rättvisestämplar för elektronik ännu.
– Försäljare få nog oftast bara den information som står på varornas förpackningar, det kräver eget engagemang från deras sida för att veta något om hållbarheten. Tyvärr är det inte ännu ett försäljningsvärde som kunderna frågar efter. Ekologi har kommit sent in i bilden och det etiska ännu senare.
Inte ens Fairphone som har tagit rättvisefrågorna som huvudmål har lyckats bygga en helt etisk telefon. Huvudorsaken är att det lilla företaget inte lyckats få full insyn i hela produktionskedjan, men det här lär bli en aning bättre då företaget igen bytt fabrik inför sin nästa upplaga telefoner.
Förutom miljö och arbetsfrågor är de så kallade konfliktmineralerna en stor fråga inom elektroniktillverkningen. Då man talar om konfliktmineraler är det i första hand tenn, tantal, volfram och guld som avses. En stor del av de här mineralerna kommer från gruvor i Kongo-Kinshasa där arbetsförhållandena kan vara omänskligt dåliga. Dessutom finns det risk för att handeln med de här mineralerna finansierar väpnade grupper och konflikter i området. I USA är lagstiftningen kring konfliktmineralerna strängare än inom EU. I EU förbereds visserligen ett direktiv om mineralerna, men det kommer inte att vara bindande för medlemsländerna.
Eftersom gruvorna i Afrika är så långt ifrån vår vardag och den slutliga produkten är det svårt att få folk engagerade i rättvisekampanjer. Också här har livsmedelsbranschen en fördel då det kommer till att förbättra arbetarnas rättigheter eftersom det är lättare för konsumenter att se kopplingen mellan dåliga arbetsförhållanden på plantage och frukterna i butikshyllan.
Johnson beskriver dagens konsumenter som alienerade från elektronikproduktionen. Mobiltelefoner är enligt honom så långt ifrån hantverk man nästan kommer. Det här kan leda till att vi som konsumenter har svårt att föreställa oss att någon verkligen byggt ihop luren.
– Tekniken kan kännas så långt borta från naturen att det är svårt att föreställa sig produktionen som en del av kulturen med material från naturen.
Men det finns en del ljusglimtar. Till exempel släppte processortillverkaren Intel ifjol sin första så kallade konfliktfria processor och i Sverige har tidningen och förlaget Etc tagit initiativ till ett ekologiskt hållbart telefonabonnemang där den el som samtalen och dataöverföringen slukar kompenseras med solenergi.
– Det är en hoppfull trend att det talas mer om hållbar och rättvis elektronik. Fairphone är ett litet företag men kanske det inspirerar andra entreprenörer till liknande initiativ. Hållbar och lokal tillverkning är inte längre som att åka till månen. Vi får till exempel hela tiden bättre 3D-skrivare så förutsättningarna finns, säger Johnson.
Innan de här nya entreprenörerna dyker upp måste vi förhålla oss till dagens situation. Finns det något knep för att hitta det mest rättvisa alternativet? Johnson rekommenderar att man som konsument gör grundlig research innan man köper någonting. Till exempel Greenpeace projekt Green-IT kan ge en fingervisning om vilka elektroniktillverkarare som är mest skonsamma mot miljön. Greenpeace senaste ranking är gjord år 2012, men organisationen Baptist World Aid Australia har gjort en liknande utredning ifjol. Organisationen rankar elektroniktillverkarna i kategorierna B, C, D, E och F. Ingen tillverkare platsar i den mest hållbara kategorin A.
– Jag gör sällan impulsköp utan sätter mig noggrant in i produkten på förhand via olika recensioner och tester på nätet och utreder vad det finns för andra alternativ. När det kommer till miljöfrågor kan Greenpeace barometer ge en helt bra vägledning, men med stora tillverkare som gör alla möjliga sorters elektronik kan det vara svårt att veta om just den produkten man är intresserad av placerar sig bra på miljöskalan.
Förutom Greenpeace barometer och egna efterforskningar på nätet rekommenderar Johnson också konsumenttidningar. Fördelen med konsumenttidningar och webbsidor är att de ofta är oberoende av reklamintäkter från de tillverkare vars produkter recenseras.
– Min personliga favorit är danska Forbrugerrådet Tænk. De är lite som Plus i Sverige, fast ännu tuffare. De har bland annat en app som ger information om vilka kemikalier produkterna innehåller, jag hoppas på att de snart kommer med en tjänst för konfliktmetaller.
Johnson nämner också staten och privata företag som möjliga aktörer som kunde hjälpa rättviseutvecklingen inom elektoniktillverkning på traven. Till exempel då staten beställer arbetstelefoner kunde miljöfrågor och hållbarhet lätt införas som ett nytt krav. En annan idé är att leasa sin elektronik av någon aktör som också sköter återvinningen, för att förhindra högar av gammal elektronik på kontoret.
– Med tanke på studerande skulle det gå att skriva sin gradu om de här sakerna. Rättvisefrågorna tangerar alla tänkbara ämnen som handelsrätt, ekonomi, juridik, människorna som användare och så vidare. Det är inte enbart en teknisk forskningsfråga, säger Johnson.
Men frågan vad enskilda konsumenter kan göra för att förbättra situationen återstår ännu. På Finnwatch berättar Vartiala att huvudansvaret nog ligger hos producenterna i det här skedet, men att man som konsument alltid kan vidta små åtgärder för att signalera till elektonikjättarna att rättivise- och ekologifrågor är viktiga.
– Ställ frågor i butikerna och använd sociala medier, till exempel Twitter för att rikta frågor mot företagen om de här sakerna. Det är viktigt att få igång en diskussion om problemen för att företagen ska bry sig. Det viktigaste sättet att påverka är kanske ändå att rösta i val, vi behöver bindande regler för företagen, säger Vartiala.
Vartiala påminner också om att det alltid lönar sig att slita ut de gamla produkterna och innan man köper nytt söka efter begagnad elektronik.
– Att köpa en ny telefon bara för att ha det senaste eller för att förbättra sin egen image ska man absolut undvika.
