På bokmässan i Frankfurt i höstas kom en reporter från Finland fram till fyra finländska författare. Två kvinnliga och två manliga, alla lika kända och duktiga. Reportern vill göra en intervju med två av författarna. Reportern, av det manliga könet, kom fram och sade: ”Killar kom och snacka lite med mig” och så gick han iväg med det två manliga. Detta resulterade i ett stort reportage om de två manliga författarna, och inte bara om deras karriär utan också om dem som person. De kvinnliga brydde han sig inte om.
I Finland har vi väldigt många duktiga kvinnliga författare, som får väldigt mycket medial uppmärksamhet. Johanna Holmström har om och om igen fått uppleva det här. Hennes böcker har fått uppmärksamhet i media, men sällan har någon velat göra ett reportage om henne som person. Holmström anser att kvinnor får mycket mindre synlighet, även om deras verk får bra recensioner. De manliga författarna får istället stora reportage om sig själva, och lyfts fram lite som rockstjärnor.
Holmström har både studerat litteratur och journalistik på Helsingfors universitet och skrev sin första bok innan hon började studera. Ännu för cirka två år sedan jobbade hon som journalist, men nu är hon författare på heltid. Tidigare gjorde hon några frilansjobb men nu hinner hon inte längre. All tid går åt att skriva.
Hennes första bok var novellsamlingen ”Inlåst och andra noveller”. Att debutera som tjugotvååring är stort. Och att dessutom få så bra recensioner som hon då fick, är ännu större. Även om Holmström inte då förstod hur bra recensioner hon faktiskt fick. I dagens läge är hon uppe i fem böcker med den sjätte på kommande, och det finns inte bara noveller i bagaget längre, utan romaner har också börjar få ta plats. Men vad tycker hon bättre om att skriva?
– Det är så annorlunda att skriva novell jämfört med roman men jag är nog ändå en natural born novellförfattare. Om jag vill göra något enkelt och lätt som kommer naturligt för mig så gör jag novell, men om jag vill utmana mig själv och utforska så skriver jag roman. Just nu tycker jag bättre om att skriva romaner för det är mer av en utmaning, säger Holmström.
Övergången från novell till roman bottnade mest i press från förlaget. Holmström berättar att hon egentligen inte visste någonting om att skriva roman inför den första, så det blev en enda lång novell. Det tog endast ett halvt år för henne att slutföra ”Ur din längtan”. Holmström tycker själv att det är en urusel bok, men att hon lärde sig mycket om hur man skriver en roman. Och främst hur man inte ska skriva.
Johanna valdes till en av de tjugo bästa finländska författarna under fyrtio året 2014. Hennes första reaktion var: ”Hur har de ens hittat tjugo författare under fyrtio?”. Holmström var självklart lite överraskad av den fina utmärkelsen men hon berättar att hon skulle ha blivit ännu mer överraskad om hon inte skulle ha varit med på listan.
Johanna skriver på svenska så marknaden i Finland är inte lika stor. Hennes två senaste böcker har nog översatts till finska och Camera Obscura fick jätte bra recensioner, men sålde inte så mycket på grund av att det är en novellsamling och Asfaltsänglar fick nästa inga recensioner alls i Finland. Däremot fick det väldigt mycket uppmärksamhet i Sverige. Svenskarna har haft lite svårt att relatera till hennes böcker, och främst till just Asfaltsänglar. De förstod inte varför en blond skandinavisk kvinna skriver om invandrarbakgrund när hon knappast vet något om det.
–Recensenterna hade inte gjort ordentlig research och många visste inte ens att det finns finlandssvenskar, och då inte heller att finlandssvenskar till viss del får uppleva samma utanförskap som invandrare. I Sverige var dock detta något som man jätte gärna tog upp och diskuterade, men inte i Finland.
Hennes tioåriga äktenskap där mannen faktiskt försökte förhindra henne från att skriva påverkade henne mycket. Att hela tiden skriva i något sorts motstånd, konstant pressad.
– När jag skilde mig från honom funderade jag att hur ska jag kunna skriva om jag är helt fri? Men det har bara gått bättre, det finns ingen ångest mer. Det kanske är en av de saker som präglat mitt författarskap mest, säger Holmström.
Hennes kommande bok är i en helt annan genre än de tidigare, men hon tycker själv att den passar bra in i hennes författarskap, på det sätt att den är en litterär thriller istället för en ”vanlig” thriller. Den handlar inte om polisutredning utan om en barnpsykolog som blir indragen i en brottshärva.
Grundidén om en boken funnits länge. Armborstmördaren som boken handlar om är en person som existerade i Holmströms barndom. Hon hörde för några år sedan om hur han antingen var ute eller rymt och då började idén växa om hur hon ska bygga upp en roman kring ämnet. Det var inte så att hon bestämde att nu ska hon absolut skriva en thriller utan det bara blev så.
– Jag har aldrig läst en thriller, skrattar Holmström.
I maj kommer Hush Baby ut. Hon försöker att inte tänka på den kommande boken och eventuella recensioner så mycket. Efter Asfaltsänglar som hon skrev på i sex år fick hon en lite sämre recension i Hufvudstadsbladet, vilket gjorde att hon var, som hon själv säger det, ett vrak i flera dagar efteråt och sade att hon aldrig mer skulle skriva något. Det gick bra för boken ändå så inför nästa försöker hon att inte stressa, äta kaka, dricka latte och träna. Inte tänka på det helt enkelt. Holmström är väldigt nöjd med Hush Baby, så det är bara att vänta och se hur det går. Dessutom tycker hon att det hjälper att ha nästa bok att jobba på.
