Fördelen med det här systemet är att vi som medborgare inte behöver bry oss om så mycket mer än att rösta i val.
Men det är som alla vet lättare sagt än gjort. Där vissa direkt känner i magen vilken kandidat som är den rätta har andra stora problem med att få hjärnan att komma fram till ett rimligt val. Till och med de som sätter många timmar på att gå igenom kandidattest, valgallerier och partiprogram låter i slutändan magen avgöra vem som får rösten på valdagen.
Magen och hjärnan behöver nödvändigtvis inte alltid vara av olika åsikt, men magen är ofta så stark att den lyckas tvinga hjärnan att hålla med.
Om magen först upptäcker en kandidat som känns bra så är det lätt hänt att den lockar över hjärnan över till sin sida. Det är ett liknande trick som magen använder när vi gör impulsköp som känns bra i magen men kräver en viss övertalning innan hjärnan accepterar beslutet. Speciellt tydlig blir magens makt över våra beslut då den träffar sin goda vän alkoholen, som på småtimmarna i maskopi med en tredje kompis könsorganet ibland lyckas fatta beslut helt utan hjärnans redan begränsade inflytande.
I många beslut har helt enkelt magen mest att säga till om. För fyra år sedan kändes det rätt i magen att rösta på Samlingspartiet medan ingen ens kom att tänka på Centern. Nu känns plötsligt Centern som det naturliga alternativet, trots att partiernas värdegrund och kandidater i stort sett är de samma.
Om man har en bra magkänsla över vilken kandidat som man ska rösta på, oberoende av hens värderingar, konkreta förslag eller syfte med att ställa upp i riksdagsvalet, kan det vara på sin plats att höra vad hjärnan har att säga om saken. Jag säger inte att man ska strunta i magen, men det kan aldrig skada att tänka innan man röstar.
Niklas Evers
