Jag träffade de två killarna i Betania-huset där Universum huserar, och den här miljön passar de båda väldigt bra. Killarna är precis lika dramatiska och poetiska som den gamla kyrkobyggnaden vi befinner oss i.
Praktik är det bästa sättet att integreras i arbetsvärlden och det är också så Henriksen och Rejström hamnade på Universums scen. De studerar båda fjärde året på Teaterhögskolan i Helsingfors, och Måsen är den andra halvan av deras ett år långa praktik. Henrikson är 27-årig ålänning som lämnade den lilla ön för teatern. Han har tidigare studerat på Västra Nylands Folkhögskola och sysslat med amatörteater hela sitt liv. Nu är det inte på amatörnivå mera. Efter en höst i Stockholm är han nu redo för att ta sig an den helsingforsiska teatervärlden, även om han säger att han ska dö i år (med ironi i rösten förstås). Tom Rejström har däremot några år kvar till det ökända 27. 23-åringen från Esbo skulle egentligen inte alls bli skådespelare, utan började studera filmvetenskap i Malmö. Filmregi var målet, men efter ett år återvände han till Finland för att börja på teaterhögskolan. Uppväxten med teater i familjen säger han är anledningen till att han hamnade där han nu är.
Måsen består av en brokig skara människor, vilket de båda håller med om att är en av pjäsens styrkor. Rejström är den yngsta och den äldsta, Fred Negendanck, börjar närma sig 80. Pjäsen är ett samarbete mellan Ozonteatern och Teater Mars och de är en grupp väldigt olika människor och eftersom det inte fanns någon färdig grund att stå på, har de fått arbeta upp en helt ny ensemble.
– Dessutom jobbar Åsa Salvesen med en helt annan konstnärlig idé och arbetsmetod en vad vi gjort på teaterhögskolan. Så det är en ny bekantskap också, säger Rejström.
Tjechov är enligt deras mening någon man blivit bekant med vare sig man vill eller inte, eftersom många av hans pjäser klassas som klassiker. Henriksen säger att om man studerat på teaterhögskolan är det omöjligt att inte få med sig någon av Tjechovs pjäser.
– Klassiker är ofta klassiker av en orsak. Det är lätt att säga att Shakespeare är dammigt och tråkigt. Men går man in och läser så är nog inte dammigt och tråkigt de ord jag skulle använda. Det är mycket känslor och så komplexa att man kan göra så mycket med Shakespeare. Och jag upplever samma med Tjechov.
– Många ifrågasätter varför man sätter upp Tjechov i dag. Jag kan förstå den kritiken och kritisera det själv också men Måsen är så universell och det finns så mycket att ta på. Jag tror att om han levt idag och skrivit samma pjäs nu så skulle det ha haft samma genomslagskraft. Han är så otroligt mänsklig, säger Rejström.
Pjäsen utspelar sig på landsbygden i Ryssland i slutet av 1800-talet. Den handlar om hur folk lämnar landsbygden för städerna. Måsen tar upp konflikten mellan generationer och frågan om vem som sitter inne med sanningen om livet och konsten. Handlingen är i sig väldigt tidlös och kan lätt appliceras på dagens samhälle. Det kanske ser ut på ett annat sätt men i grund och botten är det samma jävla längtan, säger Rejström. De har inte försökt ändra på pjäsen allt för mycket. De går inte runt i 1800-tals kläder men utöver det är pjäsen ganska intakt och eftersom det mänskliga är det viktiga spelar de yttre inramningarna inte så stor roll. Henriksen påpekar att man inte behöver ändra så mycket, det finns där ändå. Killarna berättar hur de i pjäsen samlas på ett ställe, och att det skulle lika bra kunna vara ett sommarställe någonstans i Hangö. Alla bara samlas där och umgås för att slippa tänka på hur dåligt de mår. De talar egentligen inte alls med varandra, utan grillar och sjunger. Man ser hur människorna hela tiden längtar bort.
– Det har jag funderat för det är något så fint att i Måsen trots att människorna avskyr varandra, älskar varandra och vill bort från landsbygden så umgås de ändå. De träffas på gården för att fylla ut sin tid. Och det här umgänget är något som säkert förändats tills idag. För vi försöker även idag komma undan och slippa tänka på hur dåligt vi mår. Vi tror att Facebook är ett sätt att umgås, även om det inte är det. Det är bara en illusion av att umgås. Man tror att man är del av något, men de tycker jag inte man är, säger Rejström.
Könsroller är inte något som de lagt inte lagt mycket eftertanke på. Enligt dem är könsroller när det kommer till Tjechov inte alls aktuellt, eftersom när man läser en pjäs av honom reflekterar man inte på samma sätt över om det handlar om en man eller kvinna, utan man utgår från att alla är människor. Rejström tycker att det inte har så stor betydelse vilket kön de har eftersom de längtar och älskar lika mycket oavsett. De anser att den känns modern för att den är så mänsklig.
– Om man skulle förklara måsen i två ord, det som jag också tycker är det fruktansvärt moderna, är att den handlar om kärlek och konst. Och det som är så sjukt fint, är vad Jons karaktär Konstantin säger i början av första akten: “Man går till teater för att se hur folk äter, dricker, bär sina kavajer. Man går och tittar på en bild av sig själv.” Det att Tjechov skrev det här då. Det är helt samma skit vi har i dag. Och där kommer man in på frågan konst kontra kultur kontra underhållning. Att vi vill inte uppfylla oss själva med konst mera, vi vill bara gå för att koppla av. Vi går bara för att se våra egna liv och den upplevelsen räcker bara föreställningen och sen är det inget mer, säger Rejström.
Henriksen fortsätter med att Konstantin säger också i samband med det där att man inte ska skildra livet som det är eller som det borde vara utan så som vi ser det i våra drömmar, Vilket han tycker är så bra. Rejström håller med och säger det sammanfattar varför han är i det här yrket. Han är helt ointresserad av att skildra livet som det är. Ingen får något ut av det. Båda känner att de kan relatera väldigt mycket till det som Konstantin säger.
– Vi ligger i ett väldigt brännande skedet. Vi är lite i en existentiell kris som säkert alla skådespelare upplever när man ska ut ur teaterhögskolan. Att man inte ska bli uppäten av den här romantiska. Det är helvete, det är piss svårt att vara trogen sina ideal. För det säljer inte. Och det måste det, säger Rejström.
– Verkligheten är väldigt krass. För det är ju underhållnings-branschen och det där kan du ju inte ta dig in, det kommer ta kol på dina känslor och fantasier. Med risk att låta väldigt poetisk så tror jag det är väldigt viktigt att hålla blicken kvar på stjärnorna. Och du inte blir en del av facedown-generationen och stirrar på dina skor för mycket. Man blir bitter och olycklig när man går från den ena praktiska angelägenheten till den andra. Och livet börjar handla om att överleva istället för att flyga, forsätter Henriksen.
Måsen har alltså premiär idag fredag 20.3, och kommer att spelas både i Helsingfors och i Ekenäs. Mer information hittas på universum.fi.
