Då undervisningsminister Krista Kiuru (Socialdemokraterna) i april kommenterade det misslyckade pilotförsöket med terminsavgifter var det inte svårt att läsa mellan raderna att ministern inte tänker sluta försöka förrän hon får igenom reformen. Försöket visade sig inte påverka högskolornas ekonomi i någon större utsträckning, men vad ministern valde att kommentera på var att försöket varade för kort tid och att för få program deltog i försöket.
– Hindren för högskolorna att bli mer internationella måste avlägsnas. Det är viktigt vi fattar ett klart beslut om terminsavgifterna senast i nästa regeringsprogram, sade Kiuru i samband med försöket.
Under budgetförhandlingarna i mars 2014 tog Vänsterförbundet och De gröna ställning mot ett förslag om terminsavgifter. Nu knappa sex månader senare har partierna lämnat regeringen och vägen mot terminsavgifter har slätats ut.
Studentorganisationerna fördömer förslaget. De tar både en ideologisk ställning emot kostnadsfri utbildning och argumenterar för att utländska studerande bidrar ekonomiskt till samhället genom att bo här, konsumera och arbeta.
De övriga nordiska länderna har redan gått samma väg, med mer eller mindre lyckade erfarenheter. Utifrån de svenska erfarenheterna drar jag slutsatsen att ansökningarna från internationella studerande kommer att plötsligt störtdyka och sakta stiga de följande åren. Däremot kommer antalet internationella studerande inte på många många år stiga till det antal vi har nu, 19 000.
Frågan spjälkar partierna, särskilt Socialdemokraterna, men stödet tycks vara starkt i riksdagen. Jag sätter mina pengar på att riksdagen om fem veckor röstar igenom förslaget med knapp majoritet. Centern, Sannfinländarna, Samlingspartiet och merparten av Socialdemokraterna kommer att rösta för, medan Vänsterförbundet och De gröna röstar emot förslaget.
Pingback: Utbildningen – ett privilegium, inte en rättighet - Studentbladet