Hösten är universitetsrankingarnas tid. Times Higher Education (THE), British Quacquarelli Symonds (QS) och Shanghai Ranking (ARWU) ger ut sina listor på vilka universitet som är bäst i världen. Det går lätt att gissa sig fram till vem som toppar rankingarna: brittiska och amerikanska universitet dominerar nästan helt och hållet top-20:an. Hur kommer det sig?
Toppen består ofta av universitet med långa traditioner inom forskning. De här universiteten sätter stora summor på forskning, mottar
stora donationer från privatpersoner och har framförallt ett gott rykte. Det goda ryktet har en spiraleffekt på elituniversiteten som Oxford, Cambridge, Harvard, Yale och California institute of Technology (CalTech). Nya institutioner har svårt att ta sig in i toppen på grund av att elituniversitetens rykte får mer pengar att strömma in och renommerade forskare att söka sig till dem. Detta håller kvaliteten hög vilket i sig inte är konstigt, och det är svårt att argumentera mot att dessa universtitet verkligen hör till toppen i världen. Däremot använder rankingarna indikatorer som favoriserar en del instutioner fram om andra.
Ett universitet som satsar på humanistiska ämnen har aldrig en chans att nå toppen av QS-rankingen
Vinnare globalt, förlorare lokalt
Rankingarna har kritiserats för att vara allt för enkelspåriga vilket antagligen är varför de har blivit så populära bland politiker och beslutsfattare. Rankinglistorna har monopoliserat begreppet kvalitetsuniversitet och riskerar att göra universiteten likformade trots deras olika nationella kontexter. Ifall universiteten blindögt följer rankinglistorna så riskerar mångfalden att tynas ut, konstaterar den norska rapporten Nordiske universiteter og internasjonale universitetsrangeringer. Särskilt på EU-nivå har rankingarna använts som grund för policydokument där man argumenterar för att satsa på framgångsrika institutioner. Rapporten varnar för att vinnare globalt riskerar att skapa förlorare lokalt.
”Värdelös på att utvärdera undervisning”
Rapporten utgiven av Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning i Norge konstaterar att rankingarna THE och QS inte kan stå som grund för att utveckla de nordiska universitetens undervisning. I sin rapport kritiserar de rankingarna för att inte se på inlärningsprocesserna eller mervärdet på utbildning för studenterna. ”Det antas at studentene kun er opptatt av status og ikke av læring”, skriver författarna. De kritiserar antagendet att kvalitativ forskning är direkt kopplat till kvalitativ utbildning.
Viktigt för HU
Ett av Helsingfors strategiska mål är att rankas som ett av de femtio bästa universiteten i världen. Den norska rapporten skriver att Helsingfors universitet hör till de högskolor i Norden som uppmärksammar rankingarna mest och som använder dem mest aktivt i sitt strategiska arbete. Rankingarna uppmärksammas mycket på universitetets webbplats och särskilt på nyhetssidorna.
Rapporten skriver däremot att det stratgiska målet har satts av universitets styrelse och att universitetets ledning anser att god forskning ska vara målet, inte rankingen.
Humanistiska ämnen missgynnas
De universitet som toppar listorna satsar på områden som teknik och naturvetenskaper. QS-rankingen, som kanske har det bästa ryktet internationellt, använder indikatorer som baserar sig på Scopus – en databas som gynnar engelskspråkiga publikationer. Naturvetare tenderar att oftare skriva artiklar på engelska jämfört med humanister som ofta väljer att skriva på sitt eget modersmål. Redan här hamnar universiteten med humanistiskt fokus i underläge. Humanister publicerar dessutom ofta kapitel i böcker och antologier, vilka inte registreras i databaser som Scopus.
– Ett universitet som satsar på humanistiska ämnen har aldrig en chans att nå toppen av QS-rankingen, säger Frank Ziegele, en av utvecklarna bakom rankingen U-Multirank och direktör för tyska Centrum für Hochschulentwicklung.
För att också ta med faktorer som inte är lika mätbara som citeringar baserar exempelvis THE-rankingen hela 40 procent på subjektiva enkätsvar som skickats ut till över 15000 akademiker från 144 länder. Svaren bygger mycket på rykten som universiten har, vilket gör det svårt för nya universitet att få bra poäng.
Fallet Schweiz
I rankinglistorna finns det ett land som spräcker upp det amerikanska och brittiska herreväldet: Schweiz, med sina knappa 8 miljoner invånare. Hur kommer det sig att bland andra universtitetet Eidgenössische Technische Hochschule Zürich i det lilla landet placerar sig högt upp på rankinglistorna?
För det första investerar Schweiz 2,2 procent av sitt BNP på forskning, vilket är dubbelt så mycket än medeltalet i EU. För det andra är det ett land som har fyra nationella språk som de delar med fem grannländer. Det förklarar varför var femte studerande i landet är av annan nationalitet och varför det är lätt att samarbeta internationellt. Sätt till en unik partikelaccelerator i ekvationen och det är lätt att förstå varför Schweiz lyckas få många poäng i de internationella indikatorerna.
Phil Baty, redaktör för THE-rankingen, kommenterar den norska rapporten med att använda Schweiz som exempel på att ett litet land kan lyckas i rankingen.
– De norska universiteten måste se till att uppmärksamma världen då de bryter ny mark, säger Baty men lyckas inte kommentera de andra förutsättningarna som inverkar på poängen.
Källor: The Guardian, University World News
