Världens medeltemperatur har stigit med 0,85 grader sedan slutet av 1800-talet och se tre senaste årtioenden har slagit rekord efter rekord som det varmaste sedan mätningarna började på 1850-talet. Havet stiger och blir varmare, snön och isen smälter. Varför? Främst på grund av mänskliga faktorer – så konstaterar Europeiska kommissionens generaldirektorat för klimatpolitik.
Temperaturen får inte stiga 2 grader
Om inget görs för att minska utsläpp av växthusgaserna tror forskare att medeltemperaturen vid slutet av detta århundrade kommer att stiga med 2-5 grader över mätningar som gjordes på 1850-talet. Höjningen med 2 grader har accepterats internationellt som en gräns som inte får nås.
Av de växthusgaser som människan står för består 63 procent av koldioxid, som främst kommer från förbränningen av fossila bränslen. Också avverkning av skog och boskapsskötsel ses som de största bovarna i frågan. Så hur ska temperaturen hållas nere?
”Höjningen med 2 grader har accepterats internationellt som en gräns som inte får nås”
För att hålla oss under taket har Europeiska Unionen satt som mål att utsläppen av växthusgaser år 2020 ska ligga 20 procent under värdena 1990. Beroende på EU-ländernas ekonomiska utveckling så varierar kraven. Finland ska till exempel minska utsläppsnivån från 2005 med 16 procent fram tills 2020, medan exempelvis Rumänien tillåts öka sina med 19 procent.
EU-kommissionen föreslog i början av året en ny ram för klimat- och energipolitiken tills 2030. Fram tills dess ska utsläppen minska ytterligare och andelen förnybar energi i unionen ska vara minst 27 procent. Europeisa rådet och ministerrådet ska ännu förhandla om förslaget, men nya mål ska finnas med 2015 då FN förhandlar om ett nytt klimatavtal.
Utsläpp som handelsvara
Företag inom EU får inte producera större utsläpp än vad de har rätt till. En del av utsläppsrätterna delas ut av EU medan en del auktioneras ut. Ifall företagen har mindre utsläpp än vad rätten tillåter kan de spara dem till kommande år eller sälja dem till andra företag. Utsläppsrätterna berör inte alla företag, utan främst den tunga industrin och flygbolagen. Men även de branscher som inte nu berörs kommer att få utsläppsgränser. Tanken är att inga rätter ska delas ut längre år 2027, utan då ska de alla auktioneras ut.
Handeln med utsläppsrätter har kritiserats för att inte vara särskilt effektiv. En del företag tilldelas allt för många utsläppsrätter gratis och i en del länder är förmånerna för att ingå i handeln – som befrielse från koldioxidskatt – så stora att handeln med utsläpssrätter inte blir en ekonomisk börda.
Politiken berör också hemmet
Det är inte bara den tunga branschen som påverkas av EU:s klimatpolitik, utan också vitvaror och byggnader. EU har bland annat infört regler om energideklaration av byggnader och märkning av hushållsapparater och deras energieffektivitet. De här åtgärderna är företagen bundna till av tvång, men en hel del av EU:s åtgärder vilar på axlarna av industrin. Bland annat registrering av nya kemikalier ligger på företagens ansvar (registrering av kemikalier görs för övrigt till EU:s kemikaliemyndighet som ligger i Helsingfors).
Politiken får mycket kritik
EU:s mål ser fina ut på papper, men det är i praktiken som de måste fungera för att få avsedd verkan. Målen som satts upp är relativt hårda, vilket kräver hårda tag och frågan är om den politiska viljan finns för det. Näringslivet argumenterar för att strängare mål i Europa förflyttar produktionen till andra regioner med lägre krav. En del politiker anser att EU inte ska höja sina utsläppsmål innan andra regioner gör det samma, medan andra säger att EU borde föregå som gott exempel.
Dilemmat grundar sig sist och slutligen i en ekonomisk fråga. Vilka är de ekonomiska incitamenten att faktiskt hålla och följa de höga kraven? De sporrar utveckling och forskning och arbetsplatserna inom grön teknik blir fler, samtidigt som en industri med höga utsläpp kommer att kosta samhället dyrt i framtiden.