Hoppa till innehåll

170 euro från föräldrarna – ska det vara så?

Julius von Wright

Undersökningen, som utreder faktorer som påverkar studierna, visar att många studerande kämpar med att få pengarna att räcka till. Av alla orsaker som förlänger studierna är detta den vanligaste. 32 procent av de tillfrågade säger att säkra utkomsten förlänger studietakten och hela 61 procent säger att de har problem att få pengarna att räcka till. Trots att statistik ska läsas med viss förhållning och att siffrorna knappast överraskar, så är ger undersökningen en dyster bild av studerandes vardag.

Det kanske mest överraskande i undersökningen är andelen av studerandes genomsnittsinkomst som kommer från föräldrar: närmare en tiondel. Hela 39 procent av studerande uppger att de får stöd hemifrån eller från en partner. Stödets medianstorlek: 170 euro. Det är en oroväckande hög summa.

”Befrielsen från att inte förväntas konsumera kunde tänkas vara skönt, men då de kraven ändå finns där så blir situationen snarare frustrerande”

Förhoppningsvis har regeringen insett att studerande inte är långsamma i sina studier på grund av att de är lata, utan på grund av andra orsaker, ofta ekonomiska. Stödet ska indexjusteras och höjs för nya studerande på hösten 2014 och lånet blir en hundring större per månad. Summan att leva för stiger något, men skuldsättningen blir större.

Det är överraskande att regeringen accepterar att hålla 160 000 studerande (antalet yrkeshögskole- och universitetsstuderande som lyfte studiestöd 2012/13) på ett existensminimum under flera år och samtidigt försöker övertyga dem om att inte arbeta på sidan om. Rent ekonomiskt går det inte ihop, och ser man på arbetsmarknadens önskemål – att utexaminerade ska ha arbetserfarenhet – så går det inte ihop.

Vill regeringen inte ens ha studerande som konsumenter i detta samhälle? Befrielsen från att inte förväntas konsumera kunde tänkas vara skönt, men då de kraven ändå finns där så blir situationen snarare frustrerande.

Nej, ifall regeringen vill att studerande ska bli snabbare så borde de fokusera främst på att göra studierna flexiblare. Elin Blomqvist, styrelsemedlem i Euopean Student’s Union, ger bra exempel på hur studietakten kunde bli snabbare utan att sänka stödmånaderna. Distansstudier, sommarstudier och bättre kompensation av studiepoäng är några av de exempel hon tar upp.

Och höj studiestödet, inte lånet. Att leva på existensminimum och skuldsätta sig är inget sätt att skapa en trygg framtid.

Vad tycker du?