Avhandlingen är ett bidrag till flickforskningen, en relativt ny vetenskaplig disciplin som byggts upp under 2000-talet. Flickforskningen kom som en reaktion mot att tidigare forskning om ungdomar främst fokuserade på pojkar medan flickor hamnade i skymundan.
I sin egen forskning har Palmgren koncentrerat sig på flickor som bloggar om ätstörningar på nätgemenskapen Ungdomar.se. Först ville Palmgren undersöka hur kroppen var närvarande på internet.
– Det fanns forskning som påstod att faktorer som kropp, social klass, ålder eller kön inte har någon betydelse på internet eftersom de inte är visuellt förnimbara. När jag sedan undersökte bloggar som på något sätt berörde kroppen fastnade jag för att de flesta av dessa handlade om ätstörningar, och fokus för avhandlingen klarnade.
Titeln på avhandlingen, ”Göra ätstörd”, anspelar på att identifikationen som ätstörd är något som konstrueras genom ett visst handlande och upprepande av detta beteendemönster. Palmgren vill föra fram att identifikationen som ätstörd inte enbart hänger samman med diagnostiska kriterier, utan i likhet med flickskap är en social konstruktion som görs.
Hur man ska vara som flicka och ätstörd hänger starkt ihop med begreppet normativitet. – – Det finns normer för hur en flicka ska vara och för hur en ätstörd ska vara. Vilka normerna är avgörs av kontexten och sammanhanget som man befinner sig i. I bloggemenskapen kan det ätstörda vara det förväntade och därför det normativa, medan vårdpersonalen och familjen definierar det icke-ätstörda som normaltillståndet.
Samtidigt som friskhet kan anses vara det normala och eftersträvansvärda i samhället, finns en stark koppling mellan att vara flicka och att vara ätstörd.
– Man förväntar sig att flickor i något skede ska känna så här om kroppen, annars är de inte heller flickor på rätt sätt, förklarar Palmgren. Det gäller att vara lite lagom ätstörd helt enkelt, dock inte så att det syns för mycket och väcker obehag.
Beroende på om flickorna vill passa in eller avvika används olika taktiker. Genom taktikerna kan de bryta mot normerna och ta plats. På communityn Ungdomar.se finns regler som förbjuder bloggarna att skriva om ätstörningar på ett sätt som kan anses uppmuntra till sjukdom.
– Flickorna försöker därför dölja vissa ätstörningsrelaterade ord genom att infoga punkter eller mellanrum i orden för att inläggen inte ska hittas av hemsidans moderatorer som har befogenhet att radera icke-önskvärda inlägg. Detta är en slags taktik, ett sätt att göra motstånd.
Taktik kan också användas för att göra motstånd mot den rådande kulturen. Palmgren exemplifierar genom att beskriva hur flickorna skriver om känslor: flickor förväntas i allmänhet vara nöjda och glada, men på bloggen får också känslor som ångest och ilska ta plats. Också att välja vad man skriver om eller vilka bilder man visar upp i bloggen kan vara taktiskt.
Palmgren delar in sin avhandling i tre huvuddelar: bloggen, flickskapet och kroppsligheten. Alla komponenter hänger samman och den ena är en förutsättning för den andra. Flickskapet formas genom bloggen, flickskapet formas genom kroppen och hur man skriver om kroppen påverkas av att man skriver i en blogg som är både privat och offentlig.
– Bloggen är som ett mellanrum där det finns både möjligheter och begränsningar, menar Palmgren. I bloggen förhandlas normer fram om hur flickskap, ätstördhet, ungdomstid och nätgemenskap ska se ut.
Palmgrens konklusion är att det i nätgemenskapen bildas ett subversivt flickskap. Att vara ätstörd är ett sätt att vara flicka på och detta blir en slags subkultur. Vidare betonar hon att flickorna inte bör betecknas som hjälplösa offer som är omedvetna om sina handlingar. Tvärtom bildas en stor del av subkulturen ganska medvetet genom inrättandet av egna uppförandekoder och ideal.
– Trots att omgivningen ofta betraktar subkulturen som problematisk kan bloggandet rendera positiva effekter. Genom bloggen får flickorna en egen plattform, de blir delaktiga i en gemenskap och kan hitta stöd och förståelse.
Kännetecknande för avhandlingen är det feministiska perspektivet. Feminismen är närvarande genom det genomgående maktperspektivet och det ständiga ifrågasättandet av normer, samt genom problematiseringen och synliggörandet strukturer. Makten finns på olika nivåer. Det omgivande samhället och den rådande kulturen har makt genom skapandet av normer om flickskap och ätstördhet, moderatorerna har makt eftersom de kan plocka bort inlägg, men också flickorna har makt och är själva delaktiga i att skapa strukturer eftersom en normbildning sker i gemenskapen.
När Palmgren undersöker ätstörningar som ett strukturellt fenomen istället för ett individuellt problem menar hon att flickorna är en del av en större helhet och den förhärskande kulturen. Synsättet står i kontrast till det nyliberala paradigmet, där strukturer hamnar i skymundan medan den egna viljan och den individuella kampen för att bli frisk eller uppnå ett visst ideal ses som avgörande för resultatet.
Artikeln uppdaterad 31.5.2022 kl. 11.33. Originalförfattaren har försvunnit från våra arkiv. Vet du vem som skrivit artikeln, kontakta gärna redaktionen.
