Hoppa till innehåll

Låt inte studenttidningarna tyna bort i sparivern

Julius von Wright

Yle uppmärksammade förra veckan Antti Pikkanens (Ylioppilaslehtis nya chefredaktör) uttalande om att de finska studenttidningarna borde slås ihop till en. Då skulle studerande få en starkare röst och påverkningsmöjligheterna skulle öka, säger Pikkanen.

Det att förslaget möts av större skepsism ju högre upp man kommer i landet är inte överraskande. Desto mer norrut desto större rädsla för en Helsingforscentrerad tidning. Den regionala bevakningen skulle definitivt lida. Demokratin också. Det är klart.

Utmaningen att täcka en spridd region är stor, det vet vi på Studentbladet – och vi behöver ”bara” täcka Svenskfinland. Stbl går hem till studerande på olika orter, men också studerande som studerar vitt åtskiljda ämnen. Det är inte lätt.

Men tyvärr så kan Pikkanens förslag blir realitet i framtiden. Jag tror inte det görs av fri vilja, utan antagligen för att studerandetidningarna inte har något annat val.

Då kan vi diskutera hur tidningarna, säg år 2025, befinner sig i en sådan situation. Min tippning är därför att de sparats till döds, inte av misstag, utan medvetet. Vid något skede har tidningen nedprioriterats i förmån för annat. Och visst kan det finnas skäl att göra det, men risken är att det görs alldeles för snabbt, utan att se åt det andra hållet: vad kan hända om vi satsar stort på tidningen?

En tidnings påverkningmöjligheter är inte bundet till antalet studerande tidningen representerar, som Pikkanen menar, utan påverkningsmöjligheterna beror på kvaliteten och möjligheterna att skapa ett kvalitativt innehåll. Till det behövs inte en stor skara prenumeranter, utan resurser och det rätta stödet.

En gemensam finsk studenttidning skulle snarare tampas med interna konflikter än visa en enad front, då en enad front inom kårerna i Finland helt enkelt inte finns.

Många fina studenttidningar är en rikedom för Finland, så låt dem inte tyna bort i sparivern!

Vad tycker du?