Frågan om terminsavgifter har bubblat under ytan för en lång tid och kan även bli verklighet inom en inte så avlägsen tidsperiod. Bakom tanken för terminsavgifter ligger undervisnings- och kulturministeriets arbetsgrupp som i slutet av förra året kom med ett framtidsprogram för den finländska högskoleutbildningens internationalisering och ekonomi.
Tanken är att finländare och EES-medborgare ska få behålla den avgiftsfria utbildningen medan andra ska öppna sina plånböcker för att få en studieplats i detta nordiska land. Arbetsgruppens rapport Finland ut på den internationella utbildningsmarknaden innehåller betänkanden som ministeriets arbetsgrupp kommit fram till.
Den försvarar terminsavgifterna för utomeuropeiska studerande genom att påminna om lågkonjunktur i Finland, högskolornas ekonomi, genom att säga att andra länder också tar pengar av sina studerande och att ett stipendiesystem skulle byggas upp för att delfinansiera de allra fattigaste studerandes studier.
Trots stipendiesystem förblir grunden inte jämlik. Styrkan och stoltheten för den finländska utbildningen har sedan länge varit lika möjligheter för alla. I och med terminsavgifter skulle Finlands högskolor främst glänta på dörren för dem med den största guldpengen i handen.
Men det är inte bara terminsavgifter som arbetsgruppens rapport Finland ut på den internationella utbildningsmarknaden handlar om. Ord som storföretag, konkurrensförmåga och vinst florerar i framtidsprogrammet. Utbildningen blir en vara och ministeriets arbetsgrupp vill hitta en prislapp på den.
Arbetsgruppen framhäver att högskolor och företag ska börja samarbeta mera, för att tillsammans kunna sälja den finländska utbildningen till världen. När blev högskoleutbildningens syfte reducerad till en vara som kan säljas på en fri marknad för vinst som ett par sockor?
Rapporten anser att den finländska utbildningsbranschen har svagheter när det kommer till att göra en produkt av sitt kunnande. Arbetsgruppen lyfter upp den finländska spelindustrins uppsving som ett uppmuntrande exempel på att något futtigt kan bli värt mycket. Men högskoleutbildning är inte flygande fåglar och gröna grisar.
Det som arbetsgruppen tycks ha glömt i sina försök att sätta ett värde på utbildning är att utbildning redan har ett värde. Men det värdet kan inte mätas i kvartalrapporter.
