Hoppa till innehåll

Trafficking – moral eller politik?

Uttrycket är i allmänhet ganska abstrakt och många associerar antagligen till människohandel, kanske till bilden av en prostituerad kvinna(offer?) som säljer sin kropp till en man. Denna bild figurerar i vårt kulturella medvetande och används ständigt i politiska diskussioner kring prostitution och människohandel. Bilden är så allmän att vi sällan ifrågasätter den.

Termer som ”trafficking”, ”människohandel”, ”sexarbete” och ”prostitution” används ofta i sammanhang där den moraliska, eller moralistiska betydelsen redan är given. Antingen anser man att försäljning av sex är moraliskt förkastbar och kanske att köp av sex därmed bör kriminaliseras, eller så uppfattar man sig eventuellt som ”liberal” och anser att staten inte har rätt att inskränka individens frihet. Om en person vill sälja sex och en annan köpa det är det i princip inget någon annan har att göra med. Oberoende hur könat fenomenet är.

Problemet med dessa hållningar är att de ofta uttrycks som rent abstrakta åsikter och principer gällande en fråga vars realitet är långt mer komplicerad för att reduceras till allmänna formuleringar. Sexarbete handlar om ekonomi, välfärdsprivilegier, klass och kön. Sexarbete handlar om migration, fattigdom, global ojämlikhet, om en strukturell fetischisering av könsskillnad, om Europas gränskontroll, om nationella och globala arbetsmarknads- och immigrationsfrågor, och den globala kapitalismen som härskande ideologi.

Den populärkulturella bilden fokuserar däremot sällan på dessa aspekter. Tv-serier, dokumentärer och teaterstycken skildrar ofta både köp och försäljning av sex och trafficking (två termer som i övrigt bör skiljas åt) skandalmässigt. Man vill ”utbilda allmänheten” om prostitutionens verklighet. Berättelsen är bekant: onda utländska ligor och kriminella män(ibland en enstaka kvinna)utnyttjar oskuldsfulla unga kvinnor som i slavliknande omständigheter tvingas att ha sex med män. I tv-serier upprepas denna berättelse om och om igen. Tittaren möts av bilder på nakna kvinnokroppar, döda, skändade, våldtagna, använda, trasiga. Hur ofta ser vi inte en kvinnokropp ligga på en brits hos patologen med bara bröst(notera fetischiseringen). Vi kanske förfäras och fasas över dessa vilsna själar och tragiska livsöden, eller kanske har vi redan blivit avtrubbade. Å ena sidan erotiseras och normaliseras i dessa bilder ett sexuellt, könat våld, å andra sidan lär vi oss något om kvinnlighetens fenomenologi: kvinnokroppen är en vara som både sexarbetare och tv-bolag och manusförfattare förtjänar på.

Kvinnokroppen är inkomstbringande och det är knappast oklart vem som tjänar mest på den. Frågan är: varför blir vi visade dessa bilder om och om igen? Varför hör vi sällan sexarbetarnas egna röster? Sexarbetarna är en av vår tids mest stigmatiserade samhälleliga grupper, vars möjligheter till existens ofta formuleras av andra än de själva.

I Finland förbereds ett lagförslag om kriminalisering av sexköp, i enlighet med modellen i Sverige. Sexarbetarna själva motsätter sig en kriminalisering, men är det någon som lyssnar på dem? Frågan är också: vem tjänar på att kriminalisera köp av sex? Trots att lagförslaget ses som ett led i ett arbete mot människohandel finns det skäl att reflektera kring hur en dylik lagstiftning kommer att fungera i verkligheten. Prostitution liksom människohandel som fenomen reflekterar rasifierade och könade globala maktstrukturer. Därmed är det förståeligt att det finns en vilja att kämpa emot dessa makthierarkier, men det behövs en diskussion kring vad detta betyder för olika samhällsklasser.

I Finland och Europa är de flesta sexarbetare migranter eller arbetarklasskvinnor av vilka en del ser sexarbete som mera inkomstbringande än till exempel olika underbetalda jobb inom servicebranschen. Kriminaliseringen av sexköp grundar sig på en feministisk analys och ett feministiskt krav på jämställdhet mellan könen som formuleras som en omsorg om kvinnorna i branschen. Men är denna omsorg genuin?

Varför står inte de feministiska politikerna och sexarbetarna på samma barrikad?  Varför kräver de inte tillsammans uppehålls- och arbetstillstånd för dessa kvinnor och en politik som kan erbjuda dessa kvinnor genuina alternativ. Kanske kriminalisering av sexköp inte alls handlar om omsorg om sexarbetarna, utan om en reaktion på det faktum att det finns en enorm efterfrågan på kommersiellt sex. Denna efterfrågan utgörs i detta fall av finländska män i alla samhällsklasser, utöver hela landet och det är kanske den sanningen som den vita medelklassen finner obekväm. Men genom att kriminalisera den finska mannen som köper sex, riskerar man paradoxalt nog att försämra de kvinnors situation i vilkas namn kriminaliseringsförslaget läggs fram.

Utan en diskussion om globala ojämlikheter, migrationspolitik, klassfrågor, kön och arbete framstår kriminalisering av sexköp som en nödlösning i kampen mot människohandel, och som en reaktion gentemot det faktum att det är den vita västerländska kvinnans man som ser kvinnokroppen som en vara än som ett uttryck för solidaritet med sexarbetare. Myten om horan/madonnan lever fortfarande.

 

Salla Peltonen,  doktorand i kvinnovetenskap vid Åbo Akademi

2 kommentarer till “Trafficking – moral eller politik?”

  1. Pingback: Om människohandeln, och vad vi väljer att se

  2. Pingback: Om människohandeln, och vad vi väljer att se - Studentbladet

Vad tycker du?