Bilden projiceras i serier och filmer. Men också i kampanjer.
I nummer 2/2014 av Studentbladet tar vi oss an ämnet människohandel för sexuella ändamål. Ämnet är utan vidare känsligt och komplext, och vi har stött på många svåra dilemman i förberedelserna av numret.
Det typiska människohandelsoffret som identifieras i Finland utnyttjas som arbetskraft, inte sexuellt. De arbetar i restauranger, växthus och för städfirmor. I detta nummer har vi valt att främst fokusera på människohandeln för sexuella ändamål, eftersom vi vill uppmärksamma att även den finns här, mitt ibland oss, trots att den inte syns i statistiken. Visst kan man diskutera om den alls förekommer i Finland, det är svårt att försvara det som inte syns. Minoritetsombudsmannen, Finlands rapportör om människohandel, är klart av den åsikten att vi är dåliga på att identifiera dessa offer.
I numret har vi bildsatt temat med Julia Lagerströms fina bildserie, som fångar både en yttre syn på kroppen och en inre känsla för den som utsätts. För vad människohandel handlar om i grund och botten är en extrem form av maktutövning som speglar en snedvriden, men tyvärr allt för vanlig, syn på kroppen som vara och som leder till skamkänslor hos den som utsätts.
Man kan argumentera för att diskussionen om kriminalisering av sexköp inte hör hemma i ett temanummer om människohandel, vilket också har varit ett av våra redaktionella dilemman. Risken är att hela sexhandeln stämplas som människohandel. Vi har valt att ta med frågan eftersom minoritetsombudsmannen förespråkar en kriminalisering som ett steg mot att minska marknaden för sexhandeln ¬– även den aknuten till människohandel. Salla Peltonen ifrågasätter detta i sin kolumn.
Ett problem som vi, på gott och ont, har här i Finland är vår syn på oss som en stark rättsstat. Det här blir lätt våra ögonlappar i fall av extrem maktutövning. Sådant händer inte hos oss. Det här är ett attitydproblem som inte bara hindrar identifiering av människohandelsoffer, men som också hämmar all form av diskussion i Finland om maktutövning.
Det som verkligen blir ett påtagligt exempel på vår blindhet är när sexköpsbrott förkastas på grund av att den skyldige inte kunnat ana att han just utnyttjat ett människohandelsoffer. Bilden av den inlåsta slaven räddar förbrytaren och gömmer offret. De utsatta är sällan fängslade, utan styrs av hot, rädsla och skam. Styrs av makt.
Den finska regeringen har satsat på att motarbeta den gråa ekonomin, och det är kanske orsaken till att vi i Finland identifierar proportionellt fler tvångsarbetare än andra länder. Besattheten med ekonomisk bekämpningen sätter andra värden – och offer – i skuggan.
