I Finland identifieras bara ett 50-tal offer för människohandel per år, men mörkertalet beräknas vara stort och särkilt människohandeln inom prostitutionen är svåridentifierad. Visst är situationen i Finland bra jämfört med andra länder, men den starka känslan av rättsstat föder också misstro gentemot offer.
Hösten 2013 hade det finska hjälpsystemet för människohandelsoffer runt 100 klienter, till största delen bestående av offer för tvångsarbete. Under 40 klienter var offer för sexuellt utnyttjande, varav bara en handfull hade fallit offer i Finland. De övriga var asylsökande som fallit offer i ett annat europeiskt land, som till exempel Italien, Spanien och Grekland.
Men trots att det typiska offret i finska sammanhang kanske är en restaurang- eller byggarbetare, så betyder det nödvändiggtvis inte att människohandeln inom prostitution är liten. Venla Roth, överinspektör för ärenden som berör människohandel på minoritetsombudsmannen, säger att att lilla antalet sexuellt utnyttjade människohandelsoffer inom hjälpsystemet är ett tecken på att vi är dåliga på att identifiera dem.
– Det som förvånar oss på minorietsombudsmannen är att vi i Finland identifierar så få offer för sexhandel. Internationellt sett är närmare två tredjedelar av de identifierade offren relaterade till sexhandel, medan vi i Finland identifierar klart färre än andra europiska länder, säger Roth.
Det tog en lång tid för Finland att inse att landet inte bara är ett transitland för männsikohandel, utan att brotten också förekommer här. 2004 fick landet sin första lag om människohandel och två år senare fick Finlands sitt första inofficiella hjälpsystem för männsikohandelsoffer. Först 2007 beviljades det första uppehållstillståndet till ett offer för människohandel. Allt fler offer identifieras varje år, men resurserna är ännu små. Och sällan leder utredningar till fällande domar. I Finland har bara ett tiotal domar fallit, varav hälften berört handeln för sexuella ändamål.
Uppsökande verksamhet
Roth säger att identifiering av offer är den stora utmaningen och vad man satsar på från myndighetshåll. Trots att offer cirkulerar i förundersökningar så är det sällan misstanken går så långt att innefatta människohandel, utan den går inte längre än till sexuellt utnyttjande, våldsdåd eller koppleri. Offren får inte mer än vittnesstatus, vilket är särkilt vanligt i kopplerifall. Det betyder att offret inte är målsägande och har ingen rättslig hjälp. Finland har en stark rättsstatskultur, vilket är en fördel i arbetet mot människohandel, men som också lätt skapar misstro då fall dyker upp.
– Ett stort problem är att offer inte identifieras i brottförundersökningar. Offer för människohandel för sexuella ändamål finns inom undersökningar om våld och utnyttjande av personer, men offren kommer sällan och säger att jag har något att berätta, utan det krävs mycket tid av myndigheter att lyssna, särkilt eftersom offer kan vara starkt traumatiserade, säger Roth.
Människohandel för sexuellt ändamål framkommer inte i brottsanmälningar som andra brott, utan polisen måste aktivt identifiera det. Det kräver resurser, tid och kunnande, insamling av material, analys och mycket bakgrundsarbetet innan människohandelsbrott kan undersökas. Minoritetsombudsmannen ordnar utbildningar, men den är inte tillräckligt omfattande.
– Vi fokuserar på att utbilda förundersökningspersonal, åklagare och domare, men också socialarbetare utbildas till viss mån. Vi har tillsammans med polisen utvecklat riktlinjer för identifiering, säger Roth.
En annan utmaning är att göra det lätt och tryggt att söka hjälp för offren. Många faktorer spelar in. Offren har ofta uppehållstillstånd i Finland och rädslan kan vara stor för vad som händer efter brottundersökningen. Offer för människohandel är främst offer för en utövning av oerhörd snedvriden makt, som för med sig hot, skamkänsla och brist i tilliten gentemot myndigheter. Finland har inget bra Därför måste omfattande hjälp finnas tillgänglig direkt.
Den nya lagen om offer för människohandel ska revideras och ett nytt förslag ska presenteras för riskdagen under hösten 2014. Den nuvarande lagen stiftades hastigt 2007 och lever inte upp till offrens situation. I ett brev till Päivi Räsänen i april 2013 meddelade ombudsmannen att de lämnar arbetsgruppens arbete på grund av att de inte ansett arbetet motsvara den uppgift den fick. Bland annat har målet med en egen särskild lag för offer om människohandel mer eller mindre förkastats och ombudsmannen har ansett att tillräcklig politisk styrning har saknats.
Tvångsarbetet i fokus
Resurserna har varit stora för bekämpning av olagliga jobb, antagligen för att det finns ett stort samhälleligt intresse för de ekonomiska brotten so mofta anses påverka fler än det enskilda offret. Fall av sexuellt utnyttjande innebär inga större ekonomiska förluster för samhället, särkilt om hen inte identifieras. Om de faktiskt identifieras blir prislappen stor. Ett offer för människohandel som är minderårig och får hjälp beräknas kosta 300 000 euro i året.
Den nuvarande regeringens hjärtefråga har varit att bekämpa den gråa ekonomin. Det är en av orsakerna till att tvångsarbete identifieras oftare tror Roth.
– Vi saknar tillräckliga resurser för att identifiera sexhandelsoffer. Vi kan identifiera tvångsarbete bättre antagligen för att det har funnits ett politiskt mål att minska svartjobben och den gråa ekonomin. Det har varit en av regeringens nyckelfråga och bekämpningen av människohandel har dragits med, men vi saknar ännu samma resurser för människohandeln inom prostitution, säger Roth.
– Länder som inte tar människohandel på allvar löper stor risk för att få en växande människohandel. I Finland kommer den inte att bli lika stor som i till exempel Tyskland, men jag tror att risken finns att den ökar. Om man inte satsar på uppsökande av offer så kan det bli dyrt för samhället, för att inte tala om de mänskliga förlusterna. Därför är det förebyggande arbetet viktigt och borde få mera uppmärksamhet, säger Roth.
Kriminalisering av sexköp
I sitt arbete mot människohandel för sexuella ändamål har minoritetsombudsmannen tagit ståndpunkten att en kriminalisering av sexköp är ett steg i denna kamp. Sexköp föreslås bli kriminaliserat i Finland och den offentliga diskussionen har främst handlat om hur sexarbetarnas situation rent rättsligt påverkas av lagen. Roth säger att en öppen sexhandel gör det svårare att identifiera människohandelsoffren inom den, och att man måste se frågan ur de sämsta ställdas synvikel, det vill säga de som utnyttjas inom sexhandeln.
– Frågan om kriminalisering av sexköp är svår. Då det gäller förebyggande av människohandel för sexuella ändamål tror jag att man kan minska risken genom att minska marknaden för sexhandeln. Med tanke på det kan kriminalisering av sexköp fungera, för det gäller att påverka attityder och beteende. Sexköp och människohandel har en koppling och det kan man påverka genom lagstiftning. Frågan är om vi är redo för en sådan lag, men den nuvarande lagen fungerar inte i alla fall ur ett människohandelsoffers synpunkt.
