Högskolorna ska bli effektivare och flexiblare för att bättre anpassa sig till nya ekonomiska realiteter, sägs det.
Det är inte bara i Finland vi ser utbildningsväsendet förändras. Sverige håller på att genomföra en liknande universitetsreform som vi genomgick för några år sedan. Danmark och Norge har också sett samma skiftning mot autonomare styre, allt i flexiblitetens och effektivitetens namn.
Utbildning ska utvärderas och utvecklas, definitivt. Men då begrepp som vanligtvis berör aktörer på den privata marknaden dyker upp i krav på utbildning så måste varningsklockor börja ringa. Ord som effektivisering, flexiblitet, konkurrenskraftighet har blivit så vardagliga att man knappt noterar längre då de används inom områden de inte hör hemma. Att jag motsätter mig denna argumentation betyder inte att jag vill ha ineffektiva och oflexibla högskolor, det vill ingen vettig människa ha. Vad jag motsätter mig är marknadslogiken som smyger sig in i utbildningspolitiken och som öppnar för nya tolkningar av vad som är utbildningens uppgift. Som Novias rektor Örjan Andersson säger i artikeln på sidan 4, så ska utbildning inte ses som en konsumtionsvara utan som en investering (för att använda marknadstermer). En självklarhet och rättighet skulle jag kalla det.
Att påstå att det inte finns pengar – att nedskärningar är ett måste – är inget annat än ett politiskt ställningstagande. I budgeten för 2014 får högskoleundervisning och forskning inte ens 5 procent av den totala statsbudgeten. Statsunderstödet till yrkeshögskolor är redan mindre (!) än budgeten reserverad för försvarets materialinförskaffningar och ska skäras ner med ytterligare en femtedel. Puffror och smällare framom kunnande alltså. Ändå täcks Jyrki Katainen och kompani påstå att utbildning är en pelare i varumärket Finland.
Sluta skära i vår utbildning, minister Krista Kiuru, och kräv en större del av kakan i nästa års budgetförhandlingar! För vi vet att det som skärs bort kommer sällan tillbaka.
